"Jag funderar över det där med människosyn. Rent logiskt skulle jag fullständigt förändrat min människosyn nu om den var grundad i den tro jag förut hade. Det har jag inte - lite kanske men inte fasen har jag förändrat den i grunden. Jag lutar mer åt Sassas syn - det handlar om människosyn och sedan hittar man en religion/politik/godisbutik som passar..."
Så skriver Deep ed i en kommentar till ett inlägg här. Människosyn är ju ett väldigt modernt ord. Men vad menar vi med det? Vad innebär en människosyn? Har vi olika människosyner beroende på vad vi har för religion? Skiljer sig socialdemokraternas människosyn från kristdemokraternas? Är människan ett djur? Är människan skapad av Gud? Är människan i botten ond eller god? Drivs människan av vilja eller instinkt?
Vad har människosyn med den biologiska forskningen att göra? Etiken?
Vad grundar sig vår människosyn på?
En massa frågor. För människosyn innebär frågor. Knepiga ställningstaganden. Intressanta diskussioner.
Men en sak är klar. Ingen vill bli beskylld för att ha en dålig människosyn.
Nej, alla tycker att de har en god människosyn.
SvaraRaderaFrågan är snarare vem vi betraktar som människa och vem vi betraktar som någonting annat. Och det är inte alltid (= sällan) klart för den som betraktar. Det man inte ser, ser man ju inte.
J a g såg idag en bild i senaste Populär Historia med japanska soldater i Nanking. De hade bajonett-träning. På kineser. Levande.
Jag förfäras oxå av en hel del bloggar och liknande, som ihärdigt försöker bortförklara dödskjutningen i London med någon "statsnytta", "situationen", "WOT", osv.
Nästan alltid utsmyckat med fantasifulla anledningar: "sprang", "hoppade", "bylsig jacka", "stack ut trådar", "hade säkert nåt att dölja", "familjen är så girig", "polisen får alltid skulden", "gjorde bara sin plikt"...
Vem vi betraktar som människa. Det är en hemsk aspekt.
SvaraRaderaOch jag tror att väldigt mycket kan komma emellan och skymma.
SvaraRaderaTiggare i tunnelbanan, t.ex. är de människor, eller någonting jag går förbi för att jag inte vågar förhålla mig?
Jo, många tankar väcker ordet människosyn. Jag tänker nog mest på hur man behandlar andra människor, antingen de finns nära eller längre bort. Att kunna se att en människa i t.ex. Afrika eller Asien har samma värde som en i Sverige. Och att enligt detta åtminstone försöka handla och bete sig så att detta lika värde märks. I våra vardagsliv finns så många situationer där det är väldigt lätt att anse någon annan som mindre värd. Ska romer förhindras att campa på vissa ställen just för att de är romer? Ska en del av våra invandrare förhindras att förtjäna sitt uppehälle genom arbete just för att de är invandrare? Ska kvinnor få mindre i lön just för att de är kvinnor? Ska män behandlas som presumtiva våldtäktsmän bara för att de är män?
SvaraRaderaEgentligen bygger vår människosyn mycket på våra fördomar (som vi alla har på något sätt antingen vi vill eller inte) om andra. Och de formas under vår uppväxt. Har vi många kontakter med andra människor och får se andra sätt att leva och verka, tror jag också att vi blir mer öppna för att man faktiskt kan göra saker och ting på annat sätt än det vi är vana vid.
Det här tror jag inte alls har med varken religiös eller politisk tro att göra. Inom alla riktningar, såväl politiska som religiösa, kan man möta olika åsikter om hur man ser på människan, även om det inte alltid är medvetet. Och även om man säger sig värna om allas lika värde så skiner fördomar ibland igenom. Fördomar som ibland gör att man t.ex. inte pratar med arbetskamraten av utländsk härkomst bara för att han/hon inte gör som vi är vana vid och kanske skrattar i vårt tycke högljutt eller pratar en konstig svenska som vi tycker är svår att förstå och vi inte har tålamod att lyssna färdigt på.
Som ateistisk naturvetare har jag mina svar klara på dina andra frågor:
Ja, människan är ett djur, dock med större förmåga till anpassning än andra djurarter.
Nej, människan är inte skapad av någon slags högre makt, som t.ex. en gud.
Människan har både goda och onda sidor. (Undrar förresten vem som har rätt att säga vad som är gott eller ont. Intressant fråga att utveckla i ett annat inlägg kanske?.)
Människan drivs av både viljan och instinkten, liksom andra djur.
Oj, nu blev jag trött i tanken!
God natt!
Tack Susanne!
SvaraRaderaOch Göran..dom är människor dom också.
Jag vet inte vad som är en bra, dålig människosyn.
SvaraRaderaJag anser mig själv längst inne vara medkännande, ändå ger jag inte vad som emellanåt förväntas av mig. Jag vill vara, men betraktar mig själv inte som om jag enbart har en bra människosyn.
Men vad innebär det i handling? Det är väl ändå det som räknas. Att behandla andra som "jag själv vill bli behandlad" säger mig idag inte mycket.
Jag är t ex idag glad att inte internet fanns under min tonårsperiod, tidiga 20-årsålder. Hade jag fått den förståelse, bekräftelsen, empatin för destruktiva tankar/handlingar som en del får idag, tror jag aldrig att jag blivit vuxen.
Jag vill egentligen inte ha en kall människosyn, men tror att jag har det. Jag tror starkt på individen, på den lilla gruppen, att människan, gruppen egentligen vet lösningen på "problemet" och kan söka den. Men jag tror inte längre på empatin, inkännandet som ett generellt bra verktyg, då anser jag att jag själv inte har en bra människosyn i botten.
Åsa, zyrenna@zyrenna.com, http://zyrenna.webblogg.se/
Åsa: Om vi alla vore perfekta människor skulle vi ju inte ha något rättsväsende eller polismyndighet etc.
SvaraRaderaHåller med dig om att empatin också kan leda till att destruktivitet uppmuntras (om än indirekt).
/Karin