När jag är söndagsledig gillar jag att lägga mig i soffan med en mugg kaffe och kolla på tevegudstjänsten. Bra med lite inspiration och nya idéer. Men jag blir alltid jättebesviken när det är såna där studiogudstjänster utan gudstjänstbesökare.
Idag var det en sån. En präst utan liturgisk klädsel, syster Marianne predikade intetsägande över texter som inte lästes, församlingssången sköttes av en kvartett. Bänkarna, som bildproducenten gjorde allt för att dölja, gapade tomma.
Vi försöker annars komma ifrån det här med att ett antal människor "gör" en gudstjänst för ett annat antal passiva mottagare. En gudstjänst görs tillsammans.
Så ut till levande gudstjänster och filma, SVT. Jag vill se riktiga kyrktanter och inte stylade sångkvartetter.
Vad hade du förväntat dig av syster Marianne predikade intetsägande över texter som inte lästes, Syster Marianne
SvaraRaderaNordström från Alsike kloster Tillhör gruppen kring Missionsprovinsen som har bildats bland annat på flera olika gudstjänstgemenskaper.Alsike klosters gudstjänstgemenskap Vill ni läsa mer om hennes inblandning gå in på http://www.missionsprovinsen.se/pdf/sb_304.pdf sid 4 och 6
Jag vet, jag vet. :/
SvaraRaderaMan kan väl tänka sig att tomma bänkplatser inte är särskilt inspirerande för att göra en bra gudstjänst, men frågan är väl vad som kom först, den tråkiga gudstjänsten eller de tomma bänkarna ..?
SvaraRaderahar faktiskt jobbat i Skaras sommarkyrka en gång i tiden :)
SvaraRaderaInga TV-gudstjänster där inte!
Den tråkiga gudstjänsten, förståss. :)
SvaraRaderaMen i det här fallet är det aldrig meningen med folk i bänkarna. En artificiell gudstjänst. Ungefär som en tv-konsert utan publik.
Mifflan: Vad kul! Det har jag också gjort! :)
SvaraRaderaJag håller med. Den enda som lyckats göra nåt av ett litet rum med få deltagare är Martin Lönnebo. (som jag kan komma på nu alltså)
SvaraRaderaTV-gudstjänster som TV-teater är hemskt trist.