söndag 13 augusti 2006

Anna-Karin Hammars predikan vid Kärlekens mässa

Storkyrkan i Stockholm
Söndagen den 6 augusti 2006 kl 18
8 söndagen efter Trefaldighet
Matteus 7:15-21

”Där kärlek sker, sker något heligt”

Så sade Ludvig Jönsson, kyrkoherde i denna församling och den som redan 1980 öppnade Storkyrkan för gudstjänsten som avslutar den homosexuella frigörelseveckan. Vi firar alltså i år 26-årsjubileum av den här gudstjänsten. Om Ludvig Jönsson hade levt idag hade han glatt sig oerhört tror jag åt den stora Prideparaden igår. Den värme och välvilja från 350 000 människor på Stockholms gator som bar tåget framåt var också hans glädje. Ludvig Jönsson öppnade kyrkporten för oss. Låt oss ge honom en välförtjänst applåd så här i efterskott!

Det finns ingen som kan läsa bibeln från en neutral eller objektiv position. Alla står vi någonstans och får en synvinkel därifrån var vi står. Vi har en utkikspunkt och från den öppnar eller stänger sig bibeltexterna på olika sätt. Så är det om vi sitter och tittar på Storkyrkan inifrån. Vi ser hur kyrkan ser ut beroende på var vi sitter. Så är det också med bibeln. Vi ser olika saker beroende på var vi sitter eller står. Vi kan rentav säga att det pågår en kamp om hur kristen tro ska tolkas och befinner oss mitt i den kampen. För att den kampen ska föras med justa metoder så bör vi redovisa var vi sitter någonstans eller varifrån vi ser på bibeltexten och den kristna traditionen.

Idag har jag valt att lyfta fram tre utkikspunkter i mötet med predikotexten och den kristna traditionen. Jag har valt följande utkikspunkter från mitt eget liv. Den första utkikspunkten är att jag är kristen i en hbt-rörelse och queerrörelse. Här pågår en av kamperna om hur kristen tro ska tolkas. Den andra är at jag är en hbt-person, en homosexuell kvinna, lesbisk, flata, i en kristen kyska. Här pågår en andra kamp om hur kristen tro ska tolkas. Och för det tredje: jag är en individ med behov av ett stort mått av vardagsmod i mitt eget inre. Här pågår den tredje kampen om hur kristen tro ska tolkas.

Det är om dessa tre tolkningskamper som predikan idag ska handla.

1. Som kristen i en hbt-rörelse. Vad vill jag lyfta fram i bibeltexten? Jag vill lyfta fram att Jesus i bibeltexten försöker att få oss att skilja mellan falska och äkta profeter. Även i hbt- och queerrörelsen pågår en kamp om hur kristen tro och religion ska tolkas. Några upplever de negativa budskapen från vissa kyrkliga håll så starkt att de väljer att säga att alla uttryck för tro är livsfientliga. Istället för att ta avstånd från allt menar jag att vi måste lära oss att skilja falskt från älta, falsk religiositet från äkta religiositet. Kanske är det så att inte allt som säger sig vara kristen har så mycket med Kristus att göra? Som kristen i hbt- rörelsen är det viktigt att jag får mina kamrater att förstå att det pågår en kamp om tolkningen av kristen tro. Det är självklart svårt för en utanförstående att skilja de olika rösterna från varandra. Det är emellertid nödvändigt att vi om är kristna i hbt-rörelsen hjälper andra i rörelsen att skilja på falskt och autentiskt. Det som ser bibeltroget ut på ytan kanske skiftar färg rejält när vi har skrapat lite på ytan? Det kanske bor mer rädsla än kärlek hos de falska profeterna? Mera behov av att göra ner andra än av att upprätta andra? Så som kristen i hbt-rörelsen vill jag säga till mina olika kamrater: tro inte allt som utger sig för att vara kristet är kristet. Räkna kallt med falska profeter. Gå till regnbågsmässan om du vill vara säker på att inte vara diskriminerad. Och vet att det pågår en kamp om tolkningen av kristen tro där vi vill ha med dig på vår sida. Vi vill värna om vad vi uppfattar som värdefullt och livsbejakande i kristen tro och som gör att vi fortfarande kallar oss kristna fastän det finns många som diskriminerar oss i kyrkorna över hela världen.

Men vad ska då räknas som falskt och vad som äkta? Hur ska vi kunna känna igen Guds närvaro och Guds vilja i våra liv? Är det helt godtyckligt eller finns det något att gå efter? Jesus är mycket praktisk. Ett gott träd bär god frukt, säger han. Döm efter trädets frukt. D.v.s., du kan avgöra om något är från Gud eller inte med om det gör dig gott eller ej! Det som är bra för dig gläder sig Gud åt. Det som är bra för dig, det kommer från ett gott träd. Men blir det inte väldigt subjektivt då? Jo, det blir det, men det verkar som om Jesus berättar om en väldigt subjektiv Gud som bryr sig om till och med hårstråna på vårt huvud. Ingenting i våra liv är för litet eller för oväsentligt för Guds omsorg. Det som är bra för dig, det gläder mig, säger Jesus. Det som gör dig glad, gör mig glad. Döm av frukten. En god frukt kommer från ett gott träd.

Kanske har du smakat några mogna körsbär i sommar? Då har du upplevt mera av Guds kärlek än om du hört någon fördömande predikan. Kanske har du stuckit in din näsa i en blommande ros under den varma sommaren och upplevt sommar som när den är som bäst=? Då har du fått en upplevelse av Guds närvaro i våra liv.

Livet är en gåva. Vårt människovärde är en gåva. Och ingen kan ta den ifrån oss. Och ingen har rätt att ta den ifrån oss. Som rosen skänker oss sin doft i sommarkvällen så skänker oss Gud vårt människovärde.

Så kan du skilja mellan äkta och falsk religiositet. Döm efter om frukten är god, om människor mår som människor eller ej. Jag vet inte om du har läst boken ”Herr Gud det är Anna”, men i den boken är Anna bäldigt besviken på sin söndagsskollärare. Men hur kunde hon vara det? Söndagsskolläraren talade ju om hur stor Gud var. Ja, sa Anna, men söndagsskolläraren gör Gud stor genom att göra människorna små.
Falska profeter gör Gud stor genom att göra människor små. Äkta profeter låter människor få sträcka på sig i sin värdighet och i sitt människovärde. Döm efter frukten!

2. Inte bara i hbt-rörelsen, också i kyrkan pågår kampen om tolkningen av vad som är kristen tro. Som en homosexuell person i en kristen kyrka – vad vill jag lyfta fram från denna utkikspunkt? Kanske är det framförallt detta: var inte så rädda för att vara hetero. Ni är OK: ni är Guds älskade barn och ingen ska ta ifrån er rätten att älska den ni vill. Om ni vill rädda äktenskapet så bar inte så rädda. Er kärlek blir inte större av att ni ser ner på andras kärlek eller rangordnar kärleken. Tillsammans är vi Guds regnbåhdsfolk. Lita till att kärleken bär. Det är inte heterosexualiteten som är grunden för tillhörighet i kyrkan, det är Guds kärlek som bekräftas i dopet. Och i dopet bekrädas vårt människovärde oavsettt om vi är si eller så. Så som rösen ljöd vid Jesu dop, du är min älskade, så ljuder Huds röst vid vars och ens dop: Du är min älskade, och ingen har rätt att ta min kärlek ifrån dig!

Till heterosexuella kyrkoledare och beslutsfattare säger jag alltså: Lita emra till ert dop än till er heterosexualitet. När Martin Luther var som mest förtvivlad ropade inte: ”Jag är heterosexuell, jag är heterosexuell”, utan ”Jag är döpt, jag är döpt.” Om kyrkorna i världen brydde sig mera om Guds kärlek i dopet och mindre om sina rädslor för att Guds skapelse är rik på mångfald så kan vi gå en järlig ekumenisk framtid till mötes.

Vår bibeltext idag ingår i Bergspredikan. Matteusevangeliets egen sammanfattning av vad som uppfattades som särskilt väsentligt i evangeliet om Jesus. Det är mycket troligt att Bergspredikan i den första kyrkan användes som en sammanfattning av vad en döpt person borde känna till och memorera. Och det var bland annat att det inte räcker med att säga ”Herre, Herre” för att Kristus ska känna sig hemma med oss. Det räcker inte med att repetera de samma orden. Det handlar mycket mera om att komma i samklang med en kärlek som driver ut räddhågan.

3. Den tredje utkikspunkten: Kampen om tolkningen i mitt eget inre. Kampen för livsmod i mitt eget inre. Vi satt några stycken från EKHO och förberedde predikan tillsammans genom att samtala om bibeltexten. En av oss sa då: men jag har ibland känt mig som det dåliga trädet, det som det inte finns någon frukt på eller som bär en dålig frukt.
Det är inte bara andras fördömanden eller brist på social bekräftelse som vi har att kämpa med, ibland har vi också våra egna känslor och självuppfattningar att brottas med. Det pågår också en kamp inom oss, självklart påverkad av alla de andra tolkningskamperna. Ibland är vi sjuka, ibland friska, vi bär på HIV eller cancerceller eller något annat potentiellt hot mot vårt liv. Vi kan drabbas av så mycket i livet.

Ibland brukar jag se på bibeltexter som på en dröm. Jag låter alla de olika gestalterna och symbolerna vara en symbol för mitt eget psyke och mitt eget liv. Det är ett sätt att slippa ifrån de starka vi- och dom- perspektiven som finns i många texter. Ibland blir man väldigt trött på det, t o m om det gäller falska profeter. ”De” är inte bara de andra, ”de” är också röster av dåligt självförtroende eller självförakt som kan poppa upp i vårt inre. Eller skuldkänslor för något som vi gjort eller lämnat ogjort.

Jag önskar var och en av oss i den kampen, i den inre kampen, att alltid ha någon att tala med. Det är ett mänskligt behov. Att ha en själasörjare är inte vara en akuthjälp utan hör till den andliga friskvården. Vi behöver lätta på vårt inre tryck och släppa fram både de fruktbärande och de icke fruktbärande träden i vårt inre. Vi behöver samtala också om det som finns inom oss. Det är i kampen om tolkningen i vårt innersta som vårt livsmod blir till. Och här ljuder evangeliet: V är inte ensamma ens i djupet av oss själva. Guds Ande bor i oss och viskar stilla att vi är Guds älskade medarbetare.

Gud behöver oss för att riva rädslans murar i världen. När vi hjälper varandra att kännas vid de o0fruktbara träden i vår iegen inre trädgård, viker vår rädsla. VI behöver inte bara skräckslaget repetera äldre tiders formuleringar eller säga ”herre, Herre”: Vi kan bäras av våra egna autentiska ord och meningar. Vi kan vara oss själva i världen. Människa i Kristi efterföljd blir vi inte genom att repetera vad andra säger – hur fromt det än är. Människa i Kristi efterföljd blir vi genom att vara de vi är. Så är vi älskade. Och bara så kan vi finna fast mark för vårt nästa steg in i vår okända framtid.

Ära vare Gud, Skaparen, Befriaren och den Livgivande heliga Anden. Så som det var av begynnelsen , nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.


Tack Anna-Karin för dina ord, och tack för att jag får publicera predikan här. Det här behöver vi läsa!

14 kommentarer:

  1. Den som anser att Gud är allsmäktig och skapare av allt, är väldigt inkonsekvent när han fördömer samkönad kärlek och tror sig göra detta med stöd av Guds vilja.

    Varför skulle Gud tillåta samkönad kärlek om det vore mot Guds vilja?

    Tack Karin & Karin!

    Vilken ärkebiskop vi gick miste om!

    SvaraRadera
  2. Bra predikan,jag förstår inte vad problemet ligger i att 2 människor av samma kön älskar varandra! Gud fördömer inte kärlek mellan människor. Tänk vilken nåd, att vi bara får vara dem vi är!

    Mvh Birger Rikner

    SvaraRadera
  3. Vilken predikan! Den fick mig att rysa långt in i hjärtat. Jag har bara råkat ut för dötrista präster när jag besökt högmässor. Ni vet präster som dunkar en i huvudet och mässar om hur syndig man är om man nu mot förmodan skulle glömma bort det för ett ögonblick! Jag får nog ge högmässorna en chans till känner jag! Och då vara noga med valet av förkunnare!
    Jag brukar lyssna på Tankar inför dagen på P1 på morgnarna och en stor favorit är Mark Levengood. Han lyckas alltid få mig på gott humör och han har fin knorr på sina tankar. Jag brukar tänka att jag möter Gud i Mark. Kan det vara så enkelt?

    SvaraRadera
  4. Av sånna där mässor blir man helt depprimerad och känner sig helt exkluderad. Kärleks mässa...och då är det kärleken i en par relation som åsyftas först och främst homosexuell i andra hand hetrosexuell. Då står man där helt bortglömd....den största kärleken är inte längre i Jesus kropp och blod...utan något annat som man behövt lägga till ordet mässa..., varför behövs det överhuvudtaget? Läste en dag i tidningen att det skulle vara mässa för frisörer....blev vansinnigt irriterad...frisörer, varför då? får inga andra vara med? Nu handlade det om en utställning så det var ju helt naturligt.....men en mässa riktad mot en viss grupp...är alltid missriktad, där blir alltid någon exkluderad och något av det viktigaste...gemenskapen, att vi kristna är ett...går helt förlorad.

    SvaraRadera
  5. Vilken predikan! Jag ryser fortfarande.

    Vidare till Nineve:

    Om det funnits mer kristna som inte var så enormt sexfixerade som vissa är och istället faktiskt insåg att homosexualitet är just kärlek så hade inte mässor som denna behövts.

    Den dagen samhället ser på Homosexualitet på samma sätt som Heterosexualitet (eller ännu bättre, avskaffar alla sketna läggningstitlar) så slipper vi inriktade mässor av detta slag.

    Tills dess ska dom finnas. Det finns homosexuella som inte ens vågar besöka vanliga mässor på grund av att vissa har den syn dom har.
    Samtidigt är Regnbågsmässor och liknande också ett fantastiskt bevis på att Svenska Kyrkan inte är Livets Ord. Mässorna skickar en signal: Du är värdefull!
    I vårt samhälle behövs sådana signaler

    SvaraRadera
  6. Vi behöver allvarligt fundera över varför Regnbågsmässor måste finnas.

    Och Anna-Karins ord: "Om du vill vara säker på att inte bli diskriminerad..."

    Och precis som anita b skriver, vi måste vara försiktiga med vad vi tar in!

    SvaraRadera
  7. Vad har par-relationer med mässan att göra överhuvudtaget? Det finns inga hetro mässor...och de signaler man skickar ut är exkluderande...specielt mot andra minoriteter som inte får speciella privilegier.

    SvaraRadera
  8. Till nineve:
    Om du känner dig deprimerad och exkluderad av denna förkunnelse kan du kanske känna in hur det kan kännas att bli spottad på och att alltid få smyga med vem man är? Och då som en konsekvens av det bjuda på en särskild kärleksmässa för dem som lidit så lång tid? Det finns tillräckligt av förkunnelser med Jesu liv och blod så jag är övertygad om att du får ditt behov tillfredsställt på annat håll.
    Jag läser in helt annat i Anna-Karins predikan än det du läser in. Jag som hetero läser in att jag får vara subjektiv när jag ser Gud och hur man kan skilja mellan falska och äkta profeter. Jag läser inte in att min kärleksläggning kommer i andra hand. Så olika kan vi tolka!

    SvaraRadera
  9. Nineve, nästan alla mässor är väl "heteromässor" eller?

    Vidare finns det ju absolut ingenting som hindrar dig att besöka en regnbågsmässa.

    Det står faktiskt inte:

    "OBS INGA STREJTA!" på annonserna

    SvaraRadera
  10. Jag tänker befrielseteologiskt här. "De förtrycktas tolkningsföreträde" - tycker hbt-personerna att regnbågsmässor behövs, då behövs dom. Och behövs dom är det heteronormativitetens förkämpar som bär skulden, inte hbt-personerna själva.

    SvaraRadera
  11. Nej det finns inga hetromässor och har aldrig funnits. Mässan har ingenting med par relationer att göra och kan därför omöjligt vara diskriminerande mot homosexuella. Ett mycket viktigt syfte med mässan är gemenskapen, att en mässa aldrig riktar sig bara till en viss grupp...för då blir den genast exkluderande.

    SvaraRadera
  12. Nineve, hela detta jordklot är ju en enda stor "heteromässa".

    Sedan tycker jag du ska besöka en Regnbågsmässa och sedan uttala dig. De mässor jag varit på har inte bestått av en präst som står och hyllar det homosexeulla förhållandet.
    Det är gudstjänster som handlar om kärlek för alla. Du skriver ju själv om att det handlar om gemenskap. Vad ska man då göra med dom som känner att de står utanför.
    Jag förstår inte varför du inte bara besöker dessa mässor som uppenbart gör dig så upprörd. Det verkar på dig som om du blivit utslängd från en.

    Och JA! Gemenskapen är viktigast men vi är inte framme där än då samhället tycker att homosexualitet är "normal" gemenskap.

    Men det lämnar jag denna debatt. Jag tycker fortfarande att Hammars prefikan var fantastiskt vacker och stark, och jag anser dessutom att Regnbågsmässorna behövs. Drömmen är att dom inte ska behövas men som sagt: Vi är där inte än

    SvaraRadera
  13. Nineve, hela detta jordklot är ju en enda stor "heteromässa".

    Sedan tycker jag du ska besöka en Regnbågsmässa och sedan uttala dig. De mässor jag varit på har inte bestått av en präst som står och hyllar det homosexeulla förhållandet.
    Det är gudstjänster som handlar om kärlek för alla. Du skriver ju själv om att det handlar om gemenskap. Vad ska man då göra med dom som känner att de står utanför.
    Jag förstår inte varför du inte bara besöker dessa mässor som uppenbart gör dig så upprörd. Det verkar på dig som om du blivit utslängd från en.

    Och JA! Gemenskapen är viktigast men vi är inte framme där än då samhället tycker att homosexualitet är "normal" gemenskap.

    Men det lämnar jag denna debatt. Jag tycker fortfarande att Hammars prefikan var fantastiskt vacker och stark, och jag anser dessutom att Regnbågsmässorna behövs. Drömmen är att dom inte ska behövas men som sagt: Vi är där inte än

    SvaraRadera
  14. Vad samhället tycker är irrelevant....mässan har aldrig någonsin handlat om någons sexualitet...eller vad folk tycker om folk eller inte tycker om folk. Döpta står inte utanför var har du fått det ifrån?

    SvaraRadera