Du frågade mig varför jag inte går på oasmöten. Jag svarar dig att jag har svårt att möta Gud i en fullsatt handbollsarena. Min Gud bor inte i det häftiga. Inte i tungotalsrabblande, desperata helandeförsök eller tävlan om vem som är mest uppfylld av helig ande. För dig kanske det är så, du uppfattar säkert verkligheten på ett helt annat sätt än jag – men jag är helt enkelt inte lagd åt det hållet.
Den Gud jag känner finns vid min sida utan happenings. Ofta är hon en riktig tråkgud med psalmer från sjuttonhundratalet. Andra gånger tycker han att vi ska sjunga "Du vet väl om att du är värdefull" med konfirmanderna och ber mig hälsa dom att köra försiktigt på sina nya eu-moppar.
Gud är med när jag är så trött att jag slår in koden till Kyrkans hus när jag ska in på dagis, när jag mikrar filofaxen, svarar ”Svenska kyrkan i Skövde” i makens privata mobiltelefon och packar ner baddräkt och handduk när jag ska till högmässan. Gud sitter i mitt kök på den otorkade, belamrade diskbänken, dinglar med benen och slänger köttbullar till våra svansviftande hundar, eftersom Gud tycker om att göra sina vänner glada. När jag ber om hjälp med den fastbrända pastakastrullen (Men Herregud vad klantigt!!) räcker han mig leende ett paket Svinto. Min Gud kör inte BMW utan Ford från 80-talet som hon måste starta med startkablar när det är kallt.
Du får gärna leva med din Gudsbild, men låt mig få ha min. Jag är varken mer eller mindre andlig än du. Jag orkar bara inte med exalterade människor och saliga leenden från öra till öra. Gud och jag möts nog aldrig på Nobelfest eller andliga rejvpartyn. En slät kopp kaffe vid köksbordet räcker bra för mig.
Andra bloggar om:
religion, oasrörelsen, svenska kyrkan
*ler* Så vackert, Karin! Håller med om allt. Tack.
SvaraRaderaAmen!
SvaraRadera/Helena
Ja Du Karin, jag tror att du vidrör en del av pudelns kärna i ditt inlägg, - Bra !
SvaraRaderaJag vet inte i vilket inlägg det stod ungefär följande; att under Oas-mötet i Skövde kom 10-talet ungdomar till tro och ca 250 ungdomar blev stärkta och ledda i sin tro.
Ja ha, än sen då! Jag är helt främmande till detta sätt att uttrycka sig. Jag ser och hör massor i vår vardagskyrka som händer med människor i mötet med Gud, men skulle aldrig falla mig in, att börja mäta antal eller uttrycka mig i liknande termer. I bland tänker och känner jag mycket elaka tankar kring liknande "vittnesbörd" - för vems skull?
Något som också slår mig när jag träffar sk. karismatiska människor, det är - Var finns sinnesfriden? Var finns tilliten?
Var finns Gudsbilden? Var finns kyrkosynen?
I bland tänker jag Karl Marx ord
"Religionen är ett opium för folket".
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaLars:
SvaraRaderaJag föraktar inte karismatiska människor och det var dumt av mig att uttrycka mig "sk karismatiska människor", jag förstår att du kan tolka ett förakt i det uttrycket.
Frågorna står dock kvar.
Du har fortfarande inte svarat mig på frågan om vad du tyckte om Göran Skytte förra måndagen.
I ditt inlägg förstärker du min känsla av utanförskap, eftersom jag har den uppfattningen jag har. Den tas inte på lika stort allvar som för dem som redan är med!
Får inte jag plats?!
För mig är begreppet tolerans i Oas-sammanhang bl.a att man accepterar Svenska kyrkans ordning
att präster (kvinnliga) är fullvärdiga ämbetsutövare. Förstår inte du/ni vad ert ställningstagande söndrar.
Jag vet att det är många kvinnliga präster med i Oas, men detta hjälper inte mig.
Talar vi samma språk?
Karin,
SvaraRaderaDin gudssyn hedrar dig!
Birger,
SvaraRaderaTack för ditt svar. Jag tror vi behöver talas vid själva.
Du kan ringa mig. Helst på kontorsnumret för min fru sover.
Angående Skyttes föredrag:
SvaraRaderaKarin och jag (och många andra) härjar på bloggen högkyrkligt.nu i diverse diskussionsämnen. Ett ämne är "Göran Skytte" och där skrev jag följande häromdagen:
Karin: jag vet inte riktigt om jag håller med om att Göran Skytte ägnade så mycket tid åt att klaga på svenskkyrkliga prästers predikningar. Det är din tolkning. Var du överhuvudtaget där? Jag såg dig inte.
Han berättade om sitt eget liv, hur Den Helige Ande gripit tag i honom och förvandlat en personlig tragedi (separation med livskamrat) till nytt liv, och hur han upptäckt ett Kristuscentrerat liv. Det tycker jag är bra. Han berättade också om en film som han gör, om missionärer i Afrika, som viger sina liv till att berätta om Jesus och sprida den kristna tron, och om hur under och tecken sker (du vet Karin, sånt där karismatiskt som du är rädd för... ) när missionärerna lägger sina händer på människor och ber för dem. Det gjorde vi på Oasmötet i Skövde också, och människor blev helade till kropp och själ, också här i Skövde. En pojke, som bröt handen när han spelade fotboll, fick förbön av sina kompisar så att handen läkte ihop medan ambulansen var på väg. När ambulansen kom fram så kunde ambulansmännen konstatera att handen var hel och pojken kunde återvända till sina föräldrar. Enbart på Barn-Oas har man vittnat om 7 helandeunder i Skövde, bland annat en flicka som efter förbön blev fri från sin glutenallergi. Kontrollerat av läkare och klart! Visst är det fantastiskt vad Gud kan göra på ett Oasmöte i Skövde, Karin!
Göran Skyttes föredrag handlade också om hur ett radikalt budskap kan attrahera människor, om en förkunnelse där Jesus inte framställs som en snällmes utan som en kontroversiell och orädd människa, inte ett enda dugg politiskt korrekt, och samtidigt en suverän Gud, höjd över naturlagarna. Här fanns en viss kritik av de präster (inte alla sv. ky. präster) som undviker en förkunnelse där människor får möta Jesus sådan han faktiskt var i evangelierna, och där människor får ställas inför konkreta och radikala val i sina liv - val som får betydelse för livets inriktning, för tron och för livet efter detta. När omvändelse nedvärderas, synd slätas över och Jesu identitet som Herre och Frälsare inte lyfts fram eller Gud skall rationaliseras ner till vår mänskliga nivå i modernistisk anda (undren förklaras bort) så förlorar evangeliet sin trovärdighet och attraktionskraft. Följden blir tomma kyrkor, något som de präster undviker som vågar förkunna på ett bibeltroget och radikalt sätt.
Jag har hört åtskilliga av dina predikningar Karin, och de allra flesta av dem har varit bra - så tro inte att jag med dessa ord underkänner dig. Det kanske kommer som en överraskning för många här på bloggen (högkyrkligt.nu) men Karin tror på undren i Bibeln, och har ofta en bibeltrogen förkunnelse. Dock inte i alla frågor...
Jag har läst en del i Görans bok sedan i måndags, och det är mycket givande. Det är bra predikningar med Bibeln och exegetiken som grund (därmed inte sagt att andra prästers predikningar inte kan vara lika bra) och bra samtal där centrala livsfrågor och teologiska frågor ställs och besvaras.
En bok att rekommendera som julklapp: Ett år med Jesus av Göran Skytte och Bo Brander.
Kort sagt Birger: Jag tycker att Göran Skytte var mycket bra. Visst var han provocerande, men vad kan man annat vänta av en gammal journalist och revolutionär? Jag kan förstå att man kan störa sig på hans kaxiga stil, men om man ser bortom stilen och ser till innehållet i det han sade, så finns det mycket i det som är värt att fundera över.
Svar på nästa fråga: Jo Birger, Du får plats. Både i kyrkan, i Posk och i Oas - om du vill. Kyrkan är en folkkyrka - den skall rymma många olika inriktningar. Posk står för mångfalden - och det gör Oas också. Jag upplever snarare det omvända problemet: Får jag plats? Får vi som har en karismatisk inriktning och vill sjunga lovsånger och dansa i kyrkan - får vi plats? Eller skall vi hånas och föraktas på det sätt som du Birger tyvärr ger uttryck för upprepade gånger med en hätsk och aggressiv underton som är allt annat än trevlig. Får jag plats i Karins kyrka och får hennes egen farbror plats där som var med som föredragshållare på Oasmötet och blev mycket positivt berörd och i efterhand har sagt att det var bland det bästa han varit med om i sitt liv - får han plats i Karins kyrka? Med vilken rätt uttalar sig Karin om "tävlan i andlighet", "tungotalsrabblande" och "desperata helandeförsök". Hon har ingen aning om vad hon snackar om! Hon har för det första aldrig varit på något Oasmöte, aldrig sett det från insidan så hur i HLVTE kan hon då uttala sig så kategoriskt och föraktfullt??
Lars, jag har upplevt helande en gång på en fylle/sol-resa till Spanien i min ungdom. Det var en i gänget som ramlade i trappan och fick troligtvis en spricka i knäet som svullnade upp enormt och var alldeles blåsvart.
SvaraRaderaEn person, som jag inte vet ens vem det var, la händerna på knäet (eller väldigt nära) och efter en stund gick svullnaden ner och smärtan försvann.
Har du några teorier om vad som gör att det *inte* fungerar? Eftersom det inte går att använda jämt mot allting. Det konstiga är väl också att det kan fungera mot cancer för att sedan inte ge någon effekt på en person som är till exempel förkyld.
Och vad ska jag säga till de konfirmander med allergier och funktionshinder jag möter? Ska jag skicka dom till er? Vem tar ansvar om ni inte lyckas hela dom?
SvaraRaderaOch vad exakt i min förkunnelse är inte bibeltroget?
Tack för frågan Z999.
SvaraRaderaDu har alldeles rätt, ibland funkar det på cancer, och ibland funkar det inte på förkylning. Många av dem som har helandets nådegåva har själva fått uppleva hur de bett för sjuka och fått se de mest fantastiska helandeunder - och sedan har de fått se en nära vän eller anhörig dö i en sjukdom trots åratal av bön som inte har hjälpt. Det är ett mysterium.
Det finns en bok skriven av David Pytches som handlar om just detta. Du finner den här: http://www.bokus.com/b/1902977017.html?pt=search_result
Karin: Helande är inte min tjänst eller nådegåva. Du frågar alltså fel person.
SvaraRaderaRekommenderar dig om du är seriöst intresserad av frågan att läsa David Pytches bok om Healing ministry, som bland annat tar upp den fråga du nämner.
http://www.bokus.com/b/1902977017.html?pt=search_result
Än så länge...
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaLars, att vissa får sådana nådegåvor måste väl bero på att det påverkar oss alla som människor på något sätt? Alltså att själva fenomenet i sig är en gåva till alla, eller i alla fall de som kommer i kontakt med det på något sätt, även de som bara har betraktat det hela och inte själva varit sjuka.
SvaraRaderaSjälv tycker jag inte om ordet nådegåva därför att det ger mig ett intryck av en Gud som har slängt till oss lite godsaker och har favoriserat vissa. Det som jag upplever att vissa blir favoriserade tror jag (eller vet vore kanske ett bättre ord i det sammanhanget) beror på att jag inte kan se helheten i det hela.
Nådegåvorna är till för alla, Z999.
SvaraRaderaMen olika personer får olika gåvor. Du kan läsa mer om det i 1 Kor 12. Alla kristna har en nådegåva, men alla kristna använder inte sin eller sina gåvor. Kanske därför att man inte är medveten om dem, kanske därför att man aldrig har fått undervisning om dem, eller kanske därför att man är rädd för dem.
Be Gud att han skall visa dig vilken nådegåva du har. Och om du känner en längtan efter någon särskild av dem som finns uppräknad i 1 Kor 12 så be om just den.
"Be och ni skall få, sök och det skall bli er givet"
"På samma sätt som ni vet att ge goda gåvor åt era barn, så vet er fader i himlen att ge goda gåvor åt er."
Andens nådegåvor är inte till för någon "elit". De är till för alla. Men alla vill inte ha - det är snarare det som är problemet. Gud vill ge, men finns det någon som vill ta emot?
Det du skriver om att de som får nådegåvorna påverkar oss alla är helt rätt. Nådegåvorna är inte till för att framhäva bäraren, utan för att tjäna i kristi kropp, var och en med sin gåva.
Karin, Det var bland det finaste jag läst.
SvaraRaderaDu är bäst
Lars: Du får gärna utveckla vad i min förkunnelse som inte är bibeltroget. Jag har nämligen aldrig predikat över detta ställe i 1 Kor när du suttit i församlingen.
SvaraRaderaMin uppfattning är att vi alla får plats i svenska kyrkan, även Göran Skytte och Bo Brander. Det som gör ont, är att det enligt min uppfattning saknas fingertoppskänsla i den karismatiska rörelsen. Kan jämföras med ensam kyrkoherde i ett pastorat som är kvinnoprästmotståndare, som uttyrycker som den självklaraste sak i världen, "att min uppfattning i den frågan, påverkar inte församlingslivet det minsta".
SvaraRaderaNaivt eller hur ? Det vore lika dumt av en kvinnlig präst att påsta att hennes tjänst i kyrkan inte skulle vara till hinder för församlingsmedlemmar. Skillnaden är dock att nu har vi ordningen med kvinnliga präster och jag upprepar ännu en gång att de är fullvärdiga ämbetsutövare och borde således vara det i oas-sammanhang också.
Jag har karismatiska förebilder i människor som sitter i sin kammare och ber och lider för vår kyrka. Den stora skillnaden är att de använder inte estraden för att saluföra sitt budskap. De räknar inte heller antal omvända eller helade, detta är för mig främmande.
Tack Karin!
SvaraRaderaDet var en bra början på en ny dag att få läsa ditt inlägg.
Beträffande de "karismatiska", deras tungomålshojtande och lovsång med uppsträckta händer samt svajande kroppar, känner jag ett tungt obehag.
Det nya apostoliska nätverket och några grupper med avknoppade unga pingstledare som attraherar exalterade hänryckta unga människor, verkar vara så fixerade vid världens undergång, inte som ett hot utan som en väg till frälsning för de "accepterade".
De accepterade är enbart de som Gud via ledarna, efter dagliga tester, kan ge inträdesbiljett till Himlen.
Vill det sig illa, och det gör det alldeles för ofta, så utvecklas rena dödskulterna där "hemgång" (=tidig död) är en belöning.
Barn som lever i sådana miljöer, får lära sig att de inte kan bli vuxna eftersom världen snart ska gå under. Församlingsmedlemmar som lyckas utveckla lite sunt förnuft trots omgivningens hallelujande, betraktas som orena och sätts i "tukt" tills dess att de förödmjukar sig fullständigt och får "nåd" igen.
Alla religiösa grupper som utvecklas i riktning mot det jag beskriver, bör enligt min ringa mening, betraktas som riskgrupper och bevakas noggrant av socialförvaltning och polis.
Ulf Ekmans firmablad Världen i dag, överraskar positivt ibland. Här är en riktigt bra artikel
Healing är som jag ser det en ren charlatanverksamhet Punkt
Sådana som du kan bli livbojar för sektskadade människor.
Den här diskussionen blir för laddad för mig. Jag har svårt att trivas i sällskap där jag uppenbarligen ses som andlighetstävlare, tungomålsbabblare och desperat helare, för att inte tala om sektskadad och i behov av polisövervakning.
SvaraRaderaDet var jag som nämnde vad som hände på U-oas, förlåt Birger. Är det dig likgiltigt att 10 personer kommer till tro? Det kanske förklarar ett och annat om kyrkans tillstånd.
Jag började skriva i gästboken för att jag trodde att det fanns ett genuint intresse för dialog mellan olika inriktningar. Nu inser jag att det handlar mer om att ni vill vårda och bekräfta era förutfattade meningar och fördomar, och då skall jag inte störa.
Karin, du kan plocka bort mig från listan. Det här vill jag inte vara med om.
Jag är förvånad över att mina tankar provocerar. Är det något nytt för er att estradhelande och tungotalande är kontroversiellt bland somliga i Svenska kyrkan?
SvaraRaderaJag respekterar din åsikt och ditt önskemål, pastor Astor.
Karin,
SvaraRaderaDet är nog mina ord som har provocerat pastor astor. Det är kanske beklagligt, men är pastor astor välvilligt inställd till trosrörelsens avknoppningar i Knutby, Märsta och ett tiotal andra platser där sektledarna hävdar att Gud ger dem verbala direktiv om hur församlingarna ska ledas i den dagliga verksamheten, blir det låg sympatifaktor. Vi har rätt många sekter i Sverige med verksamheter liknande den i Knutby, där ledarna sätter medlemmar i tukt om de ens tvekar om vad som är Guds vilja. Hade sekten i Knutby satts under bevakning redan 1998 när pingströrelsen visste att det spårat ur, hade några människor kunnat räddas från att bli mördade.
Det är inte likgiltigt för mig att människor kommer till tro! Jag har den uppfattningen, tilliten att det sker under och att människor kommer till tro dagligen dagligen i vår kristna kyrka, det skall vi tacka Gud för. Det jag har svårt för, det är när antal radas upp i stora massmöten, jag tror att Gud verkar i det lilla sammanhanget, sedan behöver inte det ena utesluta det andra, självklart inte!
SvaraRaderaUpplevelsen när jag läser dessa antal är att det ett kvitto på ett framgångsrikt Oas-möte.