Läst: Kära Ester! Texter om feminism och kristen tro. Ninna Egardh Beckman, Helene Egnell, Gunilla Lindén, Maria Kjellsdotter Rydinger, Eva Brunne

Till Ester! är en lättillgänglig och tankeväckande bok om kristen tro och feminism. Titeln anspelar på teologen och kämpen Ester Lutteman, en viktig person i vår kyrkohistoria. Hon var kallad till präst utan möjligheter till vigning men med stora möjligheter att sprida evangelium. Hon blev en av sin tids mest respekterade teologer med flera förtroendeuppdrag i kyrkan. Ester var en av dem som i förra seklet agerade för att ge kvinnor rätt till prästämbetet. Den 24 september 1957 höll hon sitt tal i Borgarskolan där hon tillkännagav sitt utträde ur Svenska kyrkan. Hon kunde inte längre vara medlem i den kyrka som hon levt i och tjänat hela sitt liv. Hon upplevde att Svenska kyrkan stod för kvinnoförakt, och hon hade skarpa reservationer mot den riktning dit kyrkan verkade vara på väg. Den kyrka som reformerats av munken Martin som äktade nunnan Catarina höll inte stilen.

”Reformationen måste vara ett ständigt fortgående verk, ett oupphörligt vardande, där allt underordnas Guds väg ut i världen.”

Boken innehåller de nutida författarna, teologerna och prästernas personliga tankar om engagemanget för kvinnorörelsen och kyrkan. Både teologisk och feministisk teori används för att hjälpa oss förstå samband och hitta möjligheter att leva i kristenhet utan patriarkalt förtryck.

Bland de frågeställningar som tas upp kan nämnas konflikten mellan feminismen och den kristna tron med avseende på autonomin. I stora delar av den kristna traditionen har man burit vidare en negativ kvinnosyn och bibliska föreställningar om kvinnans underordning. Kvinnorörelsen däremot förkroppsligar tanken om den autonoma individen, en fri och självständig medborgare som fattar beslut grundat på förnuftet. Hur går det ihop med den kristna föreställningen om en yttre auktoritet – bibeln, traditionen, kyrkan, uppenbarelsen, dvs männen? Teologen Daphne Hampson löser ekvationen med att framhålla den postkristna positionen: rätten att i nuet välja vad vi accepterar och inte accepterar av traditioner. Mot detta kan invändas att man som kristen alltid ingår i ett sammanhang. Men är det inte så att vi borde forma sammanhangen, inte tvärtom? Vill vi vara del av ett sammanhang som präglas (eller låter bli att ta avstånd ifrån) en syn på kvinnor som objekt?

Egardh Beckman pekar på att Svenska kyrkans identitetskris märks i gudstjänsten. På ytan har man gjort upp med det patriarkala arvet men man har inte omvänt sig på djupet. Man välsignar visserligen samkönade par, men i de flesta andra uttryck tar man heterosexualiteten för given. Man förkunnar inte offerteologin intellektuellt, men man sjunger den i psalmerna. Man bejakar jämställdhet, men benämner aldrig det gudomliga som kvinnligt.

Problematiken med fadersbegreppet och ”O Guds Lamm” är andra exempel, som Helene Egnell tar upp. Har man goda erfarenheter av män och fäder är ”Far” säkert inget problem, men man bör tänka på att ”i den kontext där det bibliska fadersbegreppet har sitt upphov stämmer det bättre in på Fadime Sahindals far med sin besatthet av att försvara sin heder, än på en blöjbytande pappaledig far i det moderna svenska samhället. Föreställningen om Guds lamm bygger på en offerteologi som intimt hänger ihop med just hedersideologin: någon måste offras för att faderns heder ska upprättas.

Jesus var ingen feminist. Han hade ingen könspolitisk agenda. Men han såg såväl kvinnor och män som subjekt, och i hans efterföljd får vi jobba och tänka med ”uppbrottets kristologi” (Joh 14:6-7, 20:17) och misstänksamhetens hermeneutik (att inte ta något för givet) som redskap.

Arcus förlag 2006.ISBN 91-88552-67-5 Beställ boken på förlaget.

Andra bloggar om:
feminism, teologi, Svenska kyrkan. Veta mer om vår historia? Snabbläs Helene Egnells historik, hos Kvinnor i Svenska kyrkan, Forum för prästvigda kvinnor samt wikiartikeln om prästvigda kvinnor.
Erik Aurelius om reformationens poäng.