tisdagen den 9:e januari 2007

Om polygami igen

RS har kommenterat detta inlägg:

"Frågan om polygami är väl på väg att bli aktuell och viktig att lösa, inte på grund av frågan om välsignelse/vigsel av homosexuella utan när det gäller islam. För muslimer är det väl tillåtet att vara gift med flera fruar, vad händer när de kommer till Sverige, vilket ju flera gjort som har flera fruar.
Eller vad händer om en muslim i Sverige vill ha flera fruar?
Kränker vi inte deras religionsfrihet om de inte får gifta sig med flera?
RS
kulturbloggen.com"

Ja, har de redan gift sig med flera innan de kommer till Sverige är det inte så mycket att göra åt. Men i Sverige måste väl svensk lag följas. Men var smäller högst, lagen om religionsfrihet eller äktenskapsbalken?

22 kommentarer:

  1. Månggifte handlar inte om religionsfrihet. Det är tvärtom vad man kanske tror väldigt ovanligt att någon som kommer till Sverige uppger sig vara gift med flera personer. Om så är skrivs det första äktenskapet in. Om någon som bor i Sverige gifter sig med flera personer är det straffabart.

    Vi kan på goda grunder säga att månggifte leder till att människor i sådana relationer mycket lätt tvingas in i en hackordning. Någon eller några kommer att förtrycka andra. Det räcker med allt förtryck som redan finns där män misshandlar kvinnor.

    Några ord att snobba med:
    Polygami = Mångifte
    Polyandri = En kvinna är gift med flera män
    Polygyni = En man är gift med flera kvinnor
    Monogami = Ja tack

    SvaraRadera
  2. Lars Gustafsson9 januari 2007 12:33

    Men Karin,

    Inte skall väl kyrkan rangordna människors kärlek och säga att en viss kärlek är finare än andra? Det är ju inte inklusivt! Människor kan känna sig djupt kränkta när deras kärlek inte inkluderas av kyrkan! Då kan det väl inte vara fel att älska många samtidigt?

    SvaraRadera
  3. Jo, Lars. Jag tycker att kyrkan bör fördöma otrohet. Och det är det när det är fler en två.

    SvaraRadera
  4. Skulle följande lösa problemen?
    Skilj fullständigt på äktenskap och Stat. Från statens sida finns det två anledningar för äktenskap; uppdelning av ägodelar vid en ev. skilsmässa och uppmuntran och stöd för familjer/barn. Det kan enkelt hanteras med individuella juridiska kontrakt.
    Den övriga delen av vad äktenskap betyder bör lämnas till individerna och deras Gud. Det betyder att människor kan leva sitt liv som de finner riktigt. Tolerans behöver inte betyda gillande, bara att man inte blandar sig i. Tolerans betyder inte heller att andra måsta godta vad någon kallar sig själv. En man och en man kan kalla sig gifta men jag behöver inte erkänna det för mig själv som äktenskap. Jag kan kalla mig Drottningen av Saba men ni behöver inte erkänna mig som sådan. Har nyligen hittat din blog, Karin och tycker den är mycket intressant

    SvaraRadera
  5. Hej Berit, och välkommen hit.
    Tack för dina synpunkter!

    Det är ju ett väldigt subjektivt normsystem som du beskriver, men det är väl så det fungerar i verkligheten.

    SvaraRadera
  6. Berit, ser nu att du bor i USA. Hur fungerar det där?

    SvaraRadera
  7. Carl Johan Petersson9 januari 2007 15:59

    Hej Karin!

    Så länge som det inte finns någon stark folkopinion i frågan går det naturligtvis an att hänvisa till lagen och säga att någon vidare diskussion i frågan är överflödig. Det är ju ungefär det du gör i ditt inlägg. Eftersom polygami hur som helst är förbjudet i de flesta länder lär vi knappast ha någon stor invandringsvåg av månggifta personer att vänta.

    Men jag tycker inte att du lyckas argumentera särskilt väl för varför tvåsamhet måste vara normen i ett äktenskap. Per Westberg driver någon tes om att polygama relaitioner skulle vara särskilt förtryckande och ojämlika (och slutsatsen blir att eftersom ojämlikhet alltid är fel är också polygami fel). Jag är inte säker på vad han har för faktaunderlag, men även om hans tes håller är jag tveksam till hans slutsats. Det avgörande måste väl vara människans fria val -- inte ideologiska föreställningar om vilken samlevnadsform som bäst motsvarar ett jämställdhetsideal?

    Jag efterlyser lite skarpare argumentation för svåsamhetsnormen!

    SvaraRadera
  8. Carl Johan Petersson9 januari 2007 16:01

    Tvåsamhetsnormen menar jag förstås! Jag skriver som en kratta...

    SvaraRadera
  9. Polyamorösa Patric9 januari 2007 16:44

    Varför skulle tvåsamhetsnormen vara bra? Det var bara vidskeplighet i romarriket som gjorde det till norm och vi är många som trivs väldigt bra utanför tvåsamhetsnormen utan att vara mer ojämlika än andra.

    Man behöver dock inte förespråka polygami bara för att man inte alls gillar tvåsamhetsnormen.

    Om man vill snobba med ord:
    Sexuell monogami: Två individer som bara har sexuellt umgänge med varandra
    Social monogami: Två individer som umgås med varandra, delar eventuell avkomma, tar gemensamt ansvar för matinsamling och annat som berör det vardagliga livet.

    Genetisk monogami: Två indvider som båda är ursprunget till individernas alla avkommor. Förekommer även inom äktenskap eller förhållanden med fler än två personer och många som är i ett förhållande begränsat till två individer kan ha genetisk avkomma utanför förhållandet och är alltså inte genetiskt monogam.

    SvaraRadera
  10. Intressant fråga och om det nu är så att det första äktenskapet gäller så kan man ju undra hur det känns för dom andra fruarna? För nog fungerar det väl annorlunda juridiskt i andra länder?

    SvaraRadera
  11. polyamorösa Patric10 januari 2007 00:21

    christina w:

    Det går nog att likna känslan med hur de andra barnen kan känna sig när bara den förstfödda sonen får ärva. Orättvist, jo, men samtidigt så är det så det är och man är redan van att anpassa sig till spelets regler.

    Kärlek håller oavsett juridik. Men varför ska man i Sverige medverka till att motverka kärlek? Speciellt när det inte finns några skäl än "vill inte" som min tvååring för närvarande ständigt säger.

    Juridiken i andra länder varierar. Främst så förekommer månggifte i länder med lagstiftning med betydligt större möjligheter i arvsrätten. Även om man juridiskt är gift med en kvinna så kan man dela arvet efter eget behag och testamente och inte så som i Sverige. Det sägs vara en stor anledning till frustration i Sverige, att inte kunna ge sina partners en jämställd trygghet.

    karin: otrohet om man är fler än två? Det är dumheter. Otrohet är om man bryter den trohet man lovat, om man är öppen, ärlig och ansvarsfull i sina relationer avgörs inte av antalet partners.

    Anser du att alla föräldrar med mer än ett barn är otrogna som delar sin kärlek till olika objekt? Jag menar inte att det är bättre ju fler man är men eftersom inte bibeln talar emot poly varför ska då kyrkan göra det? Att bara hitta på egna regler för att traditionen säger det eller för att det inte ligger i det egna intresseområdet tycker jag hör gamla gubbar till och inte sådana som dig.

    SvaraRadera
  12. Månggifte är förbjudet i lag i USA. Utah, där det en gång var tillåtet, tvingades att ge upp den formen av äktenskap för att bli del av unionen. Jag känner dock mormoner som lever i månggifte och verkar lyckliga och nöjda.
    Äktenskap (i USA) har alltid betraktats som en förening mellan en man och en kvinna men ingenting står specificerat i Constitutionen Massachusetts och New Jersey tillåter samma-köns-äktenskap medan alla andra stater har infört förbud. Det pågår hettade diskussioner och överklaganden till domstolar i alla stater och Bush har föreslagit ett tillägg till Constitutionen som i (federal) lag säger att äktenskap är en union mellan en man och en kvinna.
    Mitt ovanstående förslag skulle också lösa problemet, eller hur?

    SvaraRadera
  13. Berit, äktenskapligt status har åtminstone relevans också för hur eventuella arv fördelas. Vad menar du med att saken "enkelt kan hanteras med individuella juridiska kontrakt"?

    Det ligger självklart både i individens och i kollektivets intresse att vi har en god lagstiftning för äktenskap och andra relationer i Sverige och i EU. Att inte blanda sig i hur människor lever är inte tolerans, det är oengagemang.

    SvaraRadera
  14. Det finns redan lagar som garanterar att föräldrar har ekonomiskt ansvar för sin avkomma, har inget att göra med äktenskap. Arvslagar säkrar också avkommans 'rätt", (även om jag anser att man ska kunna testamentera till vem man vill när ens egna barn är vuxna, men det är ett annat ämne) Det är också enkelt för människor som lever tillsammans att skriva ett kontrakt om vad som ska hända med gemensamma ägodelar, det är inte statens eller kyrkans uppgift. Att blanda sig i och reglera hur många människor som vill dela ett hem eller av vilket kön de ska vara är i mitt tycke intolerant. Det är upp till mig och min Gud.
    Behåll ordet äktenskap för en förening mellan en man och en kvinna eftersom det är tradition, det kan inte vara svårt att komma på ord som definierar andra konstellationer. Kärlekskap är ett bra ord, tycker jag.

    SvaraRadera
  15. Hej Karin!

    Tack för din intressanta blogg!

    Förstår dock inte din argumentation (eller snarare: brist på den) i detta fall.

    För det första: lagar kan väl kritiseras (t.ex. Tysklands raslagar under nazismen)?

    För det andra: otrohet är bara ett negativt namn, som i det här fallet sätts på något du inte gillar, inte i sig ett argument mot företeelsen. Vad talar emot att denna företeelse omvärderas, när andra företeelser (t.ex. homosexuella relationer, som också behäftats med negativt klingande namn) gjort det?

    Såg att dessa frågor ställts ovan av andra, men ville ändå formulera dem.

    Tack för ditt svar!

    /Erik

    SvaraRadera
  16. Hej Erik och andra!

    Nej, som ni märker har jag inte mycket till argumentation här. Jag går helt på magkänslan. Man kan argumentera för polygami med hjälp av Gamla testamentet lika mycket som man kan argumentera för dödsstraff för samkönade relationer.

    Visst ska och kan man kritisera lagar. Vill man argumentera nytestamentligt där kan man använda sig både av Paulus (överheten är av Gud) och Uppenbarelseboken, där man visst kan vara oppositionell.

    Vad är då bra för folk? Det kan naturligtvis bara "folk" själva bedöma. Ändå måste det finnas lagar. Vill man ha egendomsgemenskap i ett kollektiv finns inget som hindrar. Men ett äktenskap är två människor som säger ja till varandra. Ett ja till en person innebär nej till alla andra.

    Otrohet må vara ett negativt begrepp. Vill man vara trogen inom kollektivet, kan man naturligtvis anpassa trohetsbegreppet därefter.

    Men jag måste bestämt avvisa polyamoröse patriks försök att jämföra kärleken mellan vuxna människor och kärleken till barn. Det är ett argument som jag aldrig hört tidigare. Men kärlek mellan vuxna handlar ju om så mycket mer än den förhopppningsvis naturliga kärleken till avkomman.

    Fortsätt tänk! Det gör jag!

    SvaraRadera
  17. Hej igen, Karin!

    Vad jag förstår kokar kärnan i resonemanget ner till:

    "Men ett äktenskap är två människor som säger ja till varandra. Ett ja till en person innebär nej till alla andra."

    Till slut blir det definitionen av vad ett äktenskap är som man inte kommer ifrån. Någonting som väl också förespråkarna för att ett äktenskap endast kan vara mellan två personer av olika kön hävdar.

    Jag är dock inte klar över den här frågan, vilket du tycks säga att du inte heller är. Det tycker jag är helt legitimt. Jag uppskattar dessutom den intellektuella hederlighet du visar och uppmanar till i svaret.

    Resan fortsätter...!

    Vänligen

    Erik

    SvaraRadera
  18. Lars Gustafsson10 januari 2007 22:22

    Jaså Karin, har du slut på argument? Det måste vara första gången i världshistorien!

    Pröva och läs katolska kyrkans katekes i ämnet - de har en ganska tydlig ståndpunkt och den har varit kyrkans (då inte bara kat.) i 2000 år.

    Kyrkan bygger sin ståndpunkt på uppfattningen att man och kvinna är skapade med lika värdighet inför Gud och därför vore det ojämlikt om kvinnans löfte om en exklusiv kärlek till en enda man inte skulle mötas av samma exklusiva löfte tillbaka.

    Det kanske kommer som en överraskning för alla som tror att den katolska kyrkan är kvinnoförtryckande, men kyrkan bygger således sitt avståndstagande från polygama relationer på ett jämställdhetsideal som går tillbaka på en skapelseteologi.

    Se katolska kyrkans katekes punkterna 1610, 1645, 2387.

    SvaraRadera
  19. Lars, du behöver inte vara nedlåtande. Det finns väl många saker som jag inte är klar över? Och man måste väl få kunna tänka fritt?

    Katolska kyrkans katekes har jag inte ens.

    SvaraRadera
  20. Lars Gustafsson11 januari 2007 02:18

    Ursäkta Karin,

    Det var inte min mening att vara nedlåtande. Kan rekommendera dig att skaffa katolska kyrkans katekes - den är bra till mycket. Kan ge intressanta infallsvinklar på kyrkohistoriska och teologiska frågor inför predikoförberedelser till exempel.

    SvaraRadera
  21. Katekesen finns online: www.katekesen.se
    Mvh

    SvaraRadera
  22. Jag tror att polygami kommer att hjälpa maffian i öst att att sprida trafficing. Polygami tillhör inte vår värld längre. Ifall vi bakåtsträvar kan vi stänga ner univeristetan och bränna bibliotekerna spränga skolorna och göra om skiten till Mosker och Kyrkor. Sverige har gått bakåt i utvecklingen och det gör ont som en flera år socialdemokrat att faktiskt se att att partiet numera är stoft.

    SvaraRadera