...rapporterar SvD om. Här kan hbt-ungdomar träffas utan att behöva diskrimineras eller tittas snett på. RFSL Stockholm driver med stöd från Allmänna arvsfonden. Och det är ju bra.
Det är lite som med regnbågsmässor i Svenska kyrkan. Det är för sorgligt att det ska behövas - alltså att folk inte kan sluta håna hbt-personer, men än så länge behövs det.
Men jag undrar ändå. Tänk er till exempel världens första fritids för bosnier. Där dom kan få vara ifred och där det finns kuratorer specialutbildade för deras problematik. Eller somalier. Eller judar.
I all välmening... men så tokigt det kan bli. Integration-segregation....... hmm... Rätt bra att testa genom att pröva samma sak med andra grupper av människor, som du gjorde, Karin.
SvaraRaderaMmm. Det är det att hbt-fritids alls behövs som jag tycker är sorgligt.
SvaraRaderaVisst är det egentligen sorgligt, men lever vi i en värld där man inte kan få vara ifred med det man har inom sig, så är detta alternativ det bästa.
SvaraRaderaAtt någonstans kunna mötas av förstående människor utan att behöva parera och kanske bli hånad för den man är kommer inte en dag för tidigt.
Integration-segretation skapas just av fördomarna.
Jag håller helt med dig, Jerry.
SvaraRaderaAtt segregera genom att starta "HBT-fritids" är ju bara dumt. Man löser väl inget problem genom att sära på folk på det viset. När människorna träffas i andra sammanhang kvarstår de problem som fanns innan de separerades. Lär istället folk att acceptera varandra. På så sätt permanentar man en lösning istället hör att låsa undan HBT-personer för en stund.
SvaraRaderaJag har verkligen dubbla känslor för HBT-dagis, men när man ser hur utsatta dessa människor inte minst i min egen kyrka, kanske detta är en bra idé. Förhoppningsvis kanske utsattheten tydliggörs och får oss att tänka till ännu ett steg i rätt riktning. Att ett särskilt HBT-dagis öppnar har ju bl.a. sitt ursprung i utsatthetens och förtryckets mörker.
SvaraRaderaMan kanske kan sammanfatta det så här: Det är pinsamt att det ska behövas.
SvaraRaderaJag har läst reportage om att det finns speciella läger och kolloverksamhet för barn och ungdomar som har liknande erfarenheter, där verksamheten anpassas efter de behov som råder, t.ex läger för barn med astma, hjärtfel eller barn som haft olika slags komplexa hemförhållanden. På dessa läger känner sig barnen som "en i gänget" och slipper känna sig annorlunda som de gör annars i vardagen. Ett av "hjärtbarnen" sa att det var skönt att slippa känna sig generad över ärren på bröstet i omklädningsrummet, för på lägret hade alla ärr och ingen tyckte att det var något underligt. Likaså sa ett barn med astma att det var skönt att leka med kompisar där ingen gjorde en stor sak av att någon behövde sluta leka mitt i, ta mediciner och kanske gå och vila.
SvaraRaderaDessa läger hade för avsikt att låta barnen få uppleva oladdad tid, där deras speciella situation inte var märklig eller annorlunda. Detta för att stärka barnens egen identitet och rusta dem för att lättare hantera vardagen i "det vanliga" livet.
Skulle det kunna vara något? Regnbågskollo som rustar barnen att sedan gå på "vanliga" dagis och fritids? Jag vet inte... Det var bara en tanke som slog mig...
Oj, vad glad jag blir att det finns människor som tänker till i en fråga som denna. Jag håller med dig, Karin, att det är sorgligt att det ens ska behövas HBT-fritids o.dyl. och men jag håller också med dig Blyger, att HBT-människor av idag ofta kan liknas vid hjärtbarn, astmabarn etc, som kanske skulle vara stärkta av att få vara tillsammans med andra HBT-människor. Att det finns flera och där man kan vara den man är utan att få höra diverse skällsord om sin sexualitet. För det är ju så, alla är vi ju människor i första hand men det verkar många ha svårt för att förstå. Man ÄR inte sin sexualitet, den är bara EN DEL av vem man är. Ja, den är faktiskt bara den del som styr vem som man kan tänka sig att ha en kärleksrelation med. Och kärlek...kan det vara så fel när allt kommer omkring?
SvaraRaderaPinsamt är just vad det är och jag håller med dig "tarmluddet", varför denna fixering vid sexualiteten. När jag läser artiklar, insändare så slår mig tanken ibland, - hur står det till med sexualieten hos människorna i dag? Var är kärleken? För visst är det väl kärleken som är grunden i förhållanden och i gemenskapen med varandra? Man skall inte blunda för den kommersiella sexualiteten. Men det är ju inte den som diskuteras i dessa sammanhang. I bland tror jag att det sker en sammanblandning i diskussionen, inte minst från kyrligt håll, då menar jag personer som t ex skriver på protestlistor mot välsignelseakt för partnerskap och som agerar som "moralens väktare".
SvaraRaderaVi måste engagera oss och tända kärlekens ljus och förbanna mörkret! Min övertygelse är att kärleken kommer segra!
Intressanta och läsvärda inlägg här! Just nu diskuteras även frågan om hbt-dagis på mama.nu/debatt.
SvaraRadera