Det är framförallt de personliga vittnesbörden som drabbar mig. Annika och hennes vänner letar efter höns, kalkoner och andra djur som far illa. Det handlar om att med icke-våld göra rättvisa för dessa Guds minsta som hanteras med våld. För det är våld att inte låta hönor sprätta runt i alla fall någorlunda fritt. Personalen i hönseriet måste ha munskydd. Måste inte hönorna ha det också? Annika fritar hönorna och ger dem nya hem. Hon lämnar en krukväxt med namn och telefonnummer, så att de kan få chans att förklara varför de gör som de gör.Olika djur har olika status. Råttor används i djurförsök eftersom de har traditionellt låg status. Nazisterna jämförde judarna med råttor. Då kunde de behandlas hur som helst. Ingen skulle i Sverige våga använda chihuahua-hundar i laboratorierna. Det skulle bli ramaskri. Men bara ett fåtal människor bryr sig om råttornas välfärd.
Slakterier byggs inte med väggar av glas, skriver författarna. Det är inte meningen att folk ska veta hur det går till där. Folk vill äta sin söndagsmiddag utan samvetsbetänkligheter.
"På slakteriet hängs kycklingarna - vid fullt medvetande - upp och ner i stålkrokar....Efter ett strömförande bad, som ska bedöva djuren, får de halsarna avskurna. De kycklingar som hållit uppe huvudet vid vattenbadet blir slaktade utan bedövning." (Citat ur Kristina Odén: Bakom stängda dörrar. En rapport om lidandet i kycklingindustrin. Stockholm 2005)
Spalde och Strindlund skriver om djurrättsteologi. Om hur kristen andlighet kan ta sig uttryck i en omsorg om alla skapade varelser på jorden. "Alla dessa minsta" syftar till djuren, de som inte kan göra sina röster hörda men som ändå bör lyssnas på. Vad innebär det att också de omfattas av Guds kärlek? I begynnelsen skapade Gud veganen, och det är det paradisiska sättet att leva. Gud ändrade sig förvisso i samband med syndafallet, för människornas hårda hjärtans skull. Men en gång blir allt bra: profeten Jesajas vision om en tid då lamm, vargar och människor lever i fred tillsammans är central (Jes 11:6-9).
Författarna går igenom de för ämnet relevanta bibelorden, och fyller på med berättelser om djurvänliga helgon och andra. Som den ryske munken Zosima i Dostojevskijs roman Bröderna Karamazov, som menar att djuren bär på hemligheter som människor ofta är blinda för:
"...Älska djuren: dem har Gud skänkt en begynnelse till tanke och en ren och oförstörd glädje. Stör inte den glädjen, plåga dem icke, beröva dem icke deras glädje, sätt er inte upp mot Guds tanke."
Sankt Anselm av Canterbury var ute och red när en jagad hare tog skydd under hans häst. Jägarna tyckte det var roligt, men Anselm sa: "Skrattar ni? Men den här olycklige stackaren skrattar inte, han är inte road." Anselm lät haren springa och förbjöd jakthundarna att sätta efter honom.
Ökar vi vår empati kommer vi också närmare det gudomliga mysteriet. När den helige Franciskus såg en mask på vägen tog han den i handen och lyfte den åt sidan, så att den inte skulle bli ihjältrampad.
Boken är mycket tankeväckande. För oss som lever nära djur är resonemangen inte konstiga. Frågan är hur långt man kan gå. Vad är jag beredd att uppoffra? Ägg från frigående höns
inomhus, räcker det? Eller är enda sättet att få frid att bli vegan? Ska man orka bry sig alls?
Läs mer hos föreningen Djurens rätt. Annika Spalde är diakon i Svenska kyrkan och har lång erfarenhet av ickevåld och civil olydnad. Hennes huvudsakliga aktivistsammanhang är Catholic Worker- och plogbillsrörelsen. Pelle Strindlund är teol kand och har arbetat i Texas, Guatemala och som ekumenisk följeslagare i Palestina. Sedan många år aktiv i den svenska djurrättsrörelsen.
Arcus förlag 2005, ISBN 91-88552-60-8
Andra bloggar om: djurrätt, djur, teologi
Helt klart finns det en poäng i deras resonemang. Som förvaltare av skapelsen har vi tillsynsansvar, men "jorden är Herrens". Vi behöver förvalta den i enlighet med hans föreskrifter.
SvaraRaderaJag tror inte vi kommer dit förrän vid tidens slut, men det får inte bli anledning till att inte kämpa.
Slakterier har inte väggar av glas, och på sätt och vis är det synd. Ett liv är alltid ett liv och skall behandlas med respekt.
Det borde inte vara så lätt att äta kött... Här tycker jag att vi har mycket att lära av judar och muslimer. Koscher- och halalslakt har ju precis med detta att göra - att vi har ett ansvar inför djuret som Guds skapelse och inför Gud som har skapat det. Gud ser oss!
Överhuvud taget så anser jag att industriell hantering av djur är fel - det kan inte bli bra.
Sedan är det som du säger - Bibeln kräver inte ett att vi skall bli vegetarianer eller veganer - men vi borde inse att förbrukningen inte ligger utanför trons område.
Mmm. Finns all anledning till skärpning.
SvaraRaderaJag har alltid varit och kommer alltid att vara en sann djurvän.
SvaraRaderaJag tycker hela djurindustrin är hemsk.
Mycket bra resonerat :-)
åååå, såg att du själv har hundar. Så fina...
SvaraRaderaTack maria! :)
SvaraRaderaÅh, så in i själen trött jag blir, Karin..... Jag trodde vi liksom möttes, du skriver ¨så bra och tänker så sunt och kändes så intressant.... Och så kommer den här skiten. Jag är en mycket övertygad motståndare mot onödigt lidande, djurs och människors, men moralfilosofin ligger mig så otroligt varmt om hjärtat så det känns som en avgrund har öppnats mellan oss.
SvaraRaderaVarför det? Jo, jag blir så trött av att hela tiden påminnas om att människans önskan att vara god får henne att resonera fullkomligt irrationellt, göra logiska kopplingar mellan uppenbara motpoler och framförallt med stor ansträngning blunda för det i sin egen själ som inte är så vackert eller rent eller gott. Det är så lätt, så lätt att låta sig vila i Kants tankar om att det som är bra för människans utvecklande av empati är något generellt gott, i det här fallet att låta empatin omfatta inte bara människor utan också djur. Mycket tilltalande, inte snack om saken. Då är det inte svårt att få ihop religionen och sin egna varma känslor för fyrbenta och andra icke-mänskliga vänner och livskamrater.
En svårighet uppstår dock mycket snart om man dyker lite djupare - både kristendomen, judendomen och islam som nämnts som exempel här ovan är mycket, mycket, mycket starkt människocentrerade (antropocentriska) religioner. Hela vår västerländska kultur är oerhört människocentrerad och bygger på uppfattning att andra varelser är underordnade. Först av allt måste detta faktiskt erkännas, vilket kanske känns väldigt svårt för den som vill tillerkänna sig både kärleken till Gud och kärleken till religionen. Jag orkar inte ens gå in på hur många hundratals argument och motargument som har presenterats i den diskussionen, men den religiösa grunden och historien går ju faktiskt inte att ändra på, hur gärna man än vill. Otaliga undersökningar har visat att de flesta (närmre 100% i västeuropa) människors verkliga uppfattning är att människor generellt är mer värda än djur, inte på några tjusigare grunder än att de är just människor. Och att komma och påstå att religiösa riter har med respekt för djuren som sådana att göra gör mig bara helt matt. Det är lika, ursäkta uttrycket, korkat som att påstå att människooffer till gudarna handlar om respekt för människor. Naturligtvis handlar religiösa riter om att tillfredställa det man uppfattar som Guds vilja och visa respekt för Guds verk, inte för djuren som sådana.
Nu kommer jag till nästa obehaglighet. Även evolutionen stödjer en människocentrerad inställning, dvs det är biologiskt smart (överlevnadsperspektiv) att gynna sin egen art framför andra. Det betyder naturligtvis inte att det är rätt i moralfilosofisk mening , men det betyder att folk som fungerar med ryggmärgen har en tendens att handla så, både av biologiska och som jag sa ovan, kulturella skäl.
Nästa svårighet kommer när man ska börja fundera på för vems skull man i så fall skulle lägga sig vinn om att motverka både sina biologiska och sina kulturellt betingade drivkrafter genom ett genomtänkt moraliskkt ställningstagande för djuren? Jag vågar påstå att de absolut flesta som med emfas, och ibland våld, strider för våra medvarelser av icke-mänsklig natur inte alls gör det för djurens skull. Det ligger hos vissa en oerhört stark längtan att identifiera sig själv som någon som strider för de svaga, som räddar de tillfångatagna och skyddar de värnlösa. Inte sällan har jag i diskussioner med förkämpar av detta slag fått en gnagande känsla att det ytterst handlar om människans egen dödsångest....Långsökt? ja, kanske.... Hur som helst är det med sorg i hjärtat jag kan konstatera att få av dessa brinnande facklor har förmågan att skilja på egna och andras behov, dvs förmågan att se att de i vars namn man kämpar har ANDRA intressen och ANDRA behov än vad människor har. Förmänskligandet av djuren är det absolut, i särsklass, största hotet mot ett långsiktigt förbättrat djurskydd och en långsiktigt god samlevnad med djuren.
Det är tveklöst så att människan orsakar djuren ofantligt mycket onödigt lidande. Men att blanda samman verklighetsbeskrivningar med snyfthistorier, moralfilosofiska resonemang, med rena efterkonstruktioner av "godhetsteorier" gör det ju bara svårare. "Slakterier byggs inte med väggar av glas". Nä, och inte sjukhus eller hundmatsfabriker heller. Det bli ju löjligt i sin paranoida naivitet. Billiga mediatrick som att använda dramaturgiska effekter för att väcka känslor känns så sjaskigt, frågan är viktigare än så. Att t ex jämföra åtskillnaden av en ko och henne kalv med åtskillnaden av en mor och hennes barn blir absurt, Naturligtvis är kons och kalvens upplevelser viktiga, men de är inte LIKADANA som människans. Kon saknar sin kalv på ETT ANNAT SÄTT, kanske lika starkt, men ANNAT! Det verkar många förkämpar inte fatta och det gör mig så fruktansvärt ont att djurens verkliga behov behandlas så respektlöst. Vi kan aldrig komma någonstans i frågan utan att erkänna hur verkligheten ser ut, varför den ser ut så och vilka drivkrafter som skjuter på. Djurens verkliga behov, inte människors behov av att vara goda måste få stå i centrum. Att leka röda och vita rosen och bara syssla med att försöka argumentera för sin egen tillhörighet i de godas gäng gör ju inte ett smack nytta. FÖR DJUREN, och det var väl ändå det som var tanken? Eller?
Snälla Karin, fundera lite på det här innan du urskiljningslöst hänvisar till allehanda extremisters dåligt underbyggda resonemang. Känner du till Peter Singer? Filosof som har fört fram jämlikhetsteorin? Ja, han menar i alla fall i korta drag att artism inte är bättre än rasism, att det inte finns någon moralisk grund att diskriminera djur utan att intressen är den verkliga valutan. Det får ju då för de flesta av oss svårsmälta konskekvenser avseende människor som inte är kapabla att hysa starka intressen, t ex spädbarn och gravt handikappade. När Singer var i Sverige 1997 deltog jag i ett av de arrangerade seminarierna om djurskydd för att höra Singer resonemnag så att säga från hästens mun. Arrangörerna var rädda att handikappades intresseföreningar skulle protestera, men fick istället ett annat problem. Utanför samlades människor som uppfattade sig som fans till Singer, djurrättsaktivister och andra, bland andra medlemmar från Förbundet Djurens Rätt. De skanderad glatt "djurens rätt" när Peter Singer visade sig och viftade med hans då nyutgivna bok. Det var bara det att Peter Singer överhuvudtaget inte erkänner begreppet rättigheter, det går helt stick i stäv med hela uppbygganden av hans filosofi på ultilitaristisk grund... Förstår du? De fattade ingenting! Det var mitt uppvaknande. Många av de här människorna skulle kunna syssla med vilken extrem verksamhet som helst, odla vilka extrema ideer som helst, det handlar inte om innehållet, utan om att få vara extrem och ha något tydligt att kämpa för och kanske framförallt något tydligt att kämpa mot. Visserligen med ett gott syfte men helt utan rim och reson i den intellektuella grunden för sitt agerande.
Hoppas att du kan se tråden i mitt resonemang.....
Hej Pärlan!
SvaraRaderaTack för att du engagerar dig.
Hrm, detta är alltså en recension av en bok. Alltså inte mina egna åsikter. Som framgår är jag nyfiken på tankarna, övertygas inte helt av teologin men tycker att det är självklart att inte plåga djur.
Inte funktionshindrade heller.
/Karin
Tack Karin för att du visar empati för råttor. Fortsätt med det! Du har mitt fulla stöd,och det glädjer mig att du finns.
SvaraRaderaRåttorna behöver allt stöd som finns,och all upprättelse som dom kan få. Råttor är också Guds barn!