Yngve Kalin från nomineringsgruppen Frimodig kyrka får svar på sin artikel om partigrupperingar i kyrkomötet, dels från Lars B Stenström och dels av på Brännpunkt av moderata ledamöterna Mats Hagelin, Marianne Kronberg, Annette Lundquist Larsson och Hans Ulfvebrand.
Jojo, vilket ansikte vill Frimodig kyrka visa och vilket stämmer? Yngves kritiska, eller den bild som man vill förmedla på sin webbplats?
Kyrkan och staten vandrar hand i hand. Släpp taget och vandra vidare var och en på sin stig.
SvaraRaderaM vill ju privatisera det mesta men just kyrkan vill man inte släppa taget om. Detsamma gäller C & S. En fri svensk kyrka skulle klara sig med mindre kostym.
Val i församling och samfällighet räcker. Sedan indirekta val utan partibeteckning. Säger en som är moderat.
Jag förstår inte alls vad det skulle vara för motsättning mellan det Yngve Kalin skriver i sin artikel och det som står på Frimodig Kyrkas hemsida.
SvaraRaderaAnonym, i en kommentar till årets kyrkomöte sägs en av huvudpunkterna vara att skaffa sig vänner.
SvaraRaderaDå är det inte så smart att återigen ge sig på de ledamöter som finns på listor med vissa beteckningar på.
Vänskap förutsätter uppriktighet. Jag kan säga: Jag tycker det är bra att du ställer upp som förtroendevald, men jag vill att du blir vald därför att du är kristen och har ett förtroende bland kyrkfolket i din församling inte därför att du har rätt partibok.
SvaraRaderaAtt kritisera ett system är inte det samma som att angripa enskilda människor och inte vilja vara deras vänner.
Jag är kristen och har ett förtroende bland kyrkfolket.
SvaraRaderaJag är dessutom folkpartist och har en socialliberal grundsyn.
Kriterierna 1,2 och 3 utesluter inte varandra. Allt hör samman. Det är inte så att jag är kristen i vissa sammanhang och folkpartist i andra. Jag är alltihop - jämt.
Jag begriper fortfarande inte varför det är så erbarmligt okristligt att partierna vill engagera sig i kyrkan.
Problemet är väl knappast att folk engagerar sig förmycket -snarare tvärtom.
Karin, det är inte erbarmligt okristligt att partier vill finnas i kyrkans sammanhang. Men står man som parti i kyrkan bakom trosbekännelser och vikten av personlig tro och möten med Jesus - kan man väl inte gå runt hörnet till kommunalpolitiken och där påstå att man är neutral?! Leder man på alla nivåer Svenska kyrkan och representerar dess arbete kan man inte i nästa sekund gömma undan sin kyrkan och stödet för kristen tro i första bästa garderob. Ett parti som agerar så är inkonsekvent och tänker otidsenligt, anser jag.
SvaraRaderaHej Lars och välkommen hit.
SvaraRaderaJag tänker att vi som kristna måste också kunna verka i andra delar av samhället - inte bara i kyrkan.
Därför kan kristna vara lärare, sjuksköterskor och kommunalråd. Det handlar om att vara och fungera i de sammanhang vi är! Nu har vi demokratiskt kommit överens om en ickekonfessionell skola - då får vi rätta oss efter det. Vi har kommit överens om att vetenskaplighet strikt ska råda i sjukvården - då kan kristna sjuksköterskor inte strunta i att ge medicin (även om jag tror att kristna vårdgivare säkert ber för sina patienter).
Likaså måste man kunna sitta i fullmäktige och besluta om dagisavgifter och farthinder. Det motsäger inte en kristen tro.
Den lutherska kallelsetanken handlar ju precis om detta - att vara där man är.
Då jag växte upp var inte ordförande i grannförsamlingen döpt, men han bestämde i kyrkorådet eftersom det stora röda partiets medlemmar var trogna mot sitt parti. (Kyrkoordningen ger honom möjlighet att sitta kvar eftersom han var förtroendevald före 2000.)I Västerås stift, jag tror Kolbäck, så valdes för några år sedan en muslim in i kyrkorådet. När felaktigheten upptäcktes sa han: "Partiet frågade och jag var solidarisk och ställde upp."
SvaraRaderaI min gamla hemförsamling kunde en av kyrkvärdarna inte ställa upp till kyrkorådet eftersom hon inte var medlem i S, M, C eller Fp, men när C och Fp gick ihop med en partipolitiskt mera obunden lista under neutralt namn så öppnade det möjligheten för henne och andra att engagera sig.
Detta är inga extrema exempel, möjligen muslimen, kyrktroget folk utan partibok har stängts ute (inte minst i små landsbygdsförsamlingar där det varit svårt att bilda nya egna listor) och välvilliga men kyrkligt oengagerade människor har i stället valts in pga rätt partibok. Och socialdemokrater och moderater har uteslutits om de ställt upp på t.ex. POSK:s listor när partiet haft egna.
Den i annat inlägg ställda frågan återstår: Varför kan inte du lika gärna tänka dig att engagera dig i t.ex. Öppen kyrka som har ett utarbetat kyrkligt program men inte är filial till ett sekulärt parti. Eller finns det en särskild folkpartistisk nattvardssyn du vill slå vakt om som skiljer er från ÖKA? Eller har ni en speciell socialliberal dopteologi? Eller har John Stuart Mill, Bertil Ohlin och Jan Björklund inspirerat till en speciell kyrkosyn du vill lyfta fram?
Jag kan inte tala för de andra partierna. Men för att engagera sig i Folkpartister i Svenska kyrkan behöver man inte vara ansluten till Folkpartiet.
SvaraRaderaSom sagt, jag ser inget problem i att partierna engagerar sig. Tvärtom är det bra. Bra också att alternativ finns. Mångfald är aldrig fel. Med nuvarande system finns en stabilitet och en långsiktighet. Om vi väljer enskilda människor som inte talar för någon annan än sig själv blir det väldigt svårt att organisera ett kyrkomöte. Ska alla sitta i alla utskott?
Jag hade kanske kunnat vara med i ÖKA. Men jag gillar FISK:s handlingsprogram mycket skarpt och i många fall sammanfaller allas handlingsprogram med allas. Men det som kanske särskiljer är frågan om en friare församlingstillhörighet.
En fråga där FISK och ÖKA skilde sig åt markant i årets kyrkomöte var motionen om Bönens år som ÖKA satte sig emot.
Det sägs ofta att partitillhörigheten ger väljarna hjälp åt väljarna. De som tillhör ett parti har något gemensamt.Det är bra, men Karin kanske kan hjälpa då jag vill veta vad folkpartisterna Nyamko Saouni, Christer Sturemark, Jan Björklund, Karin Långström Vinge samt några av mina prästkollegor - vars nam jag tills voidare utelämnar - som är engagerade i både Synden och Fp, samt missionsförbundaren Valdemar Svensson har för gemensam kyrkopolitik och teologi. En sådan finns ju med stor säkerhet eftersom Folkpartiet genom FISK valt ett fortsatt engagemang som partigrupp i kyrkopolitiken.
SvaraRaderaDet som förbryllar mig är dock att så många POSK:are visat sig vara folkpartister i kommunfullmäktige...
Aha, det finns en tydlig partiskiljande linje mellan FISK och ÖKA: Bönens år! Säkert en avgörande fråga för den väljare som stod med en valsedel i vardera handen...
SvaraRaderaTvå frågor: Kan jag som brukar rösta på Kd eller C, men ibland på Fp tillåtas ställa upp för FISK? Kan en partitillhörig och aktiv miljöpartist, socialdemokrat eller moderat få ställa upp för er om hans/hennes parti saknar nomineringsgrupp lokalt?
En freudiansk felskrivning ovan? Det ska givetvis stå Synoden och Folkpartiet och inget annat...
SvaraRaderaHaha, det ar bra att du ändrade det där, blev lite orolig faktiskt.
SvaraRaderaNätverket och nominieringsgruppen Folkpartister i Svenska kyrkan har ett handlingsprogram som har tagits fram av en arbetsgrupp inom nätverket och som antagits som handlingsprogram inför valet 2005. Det gjorde vi på en rikssamling som hölls i Stockholm. Nätverket FiSK är öppet för folkpartister och andra liberaler med engagemang för Svenska kyrkan.
Ser att handlingsprogrammet inte ligger ute på folkpartiet.se/fisk, men jag har bloggat huvudpunkterna. Du hittar dom lätt när du söker i kategorin "kyrkomötet".
Har vi därmed EN kyrkosyn, EN teologi?
Alla är vi folkkyrkliga, alla är vi lutheraner, alla värnar vi svenska kyrkan. Men i sakfrågor kan vi skilja oss åt, och det får man. Vi har inte ett system där någon har bestämt hur alla ska tycka och tänka.
Anonym: Jag har inte satt mig in i ÖKA:s hela handlingsprogram, så att jag tydligt kan säga vad som är skillnaden.
SvaraRaderaFör att ställa upp på en FiSK-lista krävs att du själv vill och att du tillhör nätverket. Självklart är det bra om du omfattar huvudpunkterna i handlingsprogrammet. Sen tror jag inte att du får förtroende om du är motståndare till kvinnliga präster, om du motsätter dig en friare församlingstillhörighet eller om du tycker att undervisning och diakoni är onödigt i kyrkan.
Sen är en annan fråga om du som socialdemokrat eller moderat får kandidera för FiSK utan att bli utesluten från ditt parti. Det får du kolla med din partiorganisation.
Så de av mina vänner som i kommunalpolitiken är engagerade i Folkpartiet, men tvivlar på ordningen med kvinnliga präster får inte ställa upp för Folkpartister i Svenska kyrkan. Det får däremot en partipolitiskt aktiv miljöpartist eller kristdemokrat som känner sig besläktad med frisinnet och är för kvinnliga präster.
SvaraRadera"Vi från klarhet går mot klarhet..." vad det gäller det kyrkokommunal systemet som du så starkt ivrar för.
Får och får?
SvaraRaderaHan eller hon skulle förmodligen inte få förtroendet.
Karin, du smiter undan argumentet att man i ena sammanhanget står bakom tron men sedan, t ex när det blir val, byter kappa och framtråder som livåskådningsmässigt neutrala partier. Ditt svar är att Du inte kan se något problem med att man engagerar sig i kyrkan. Det handlar inte om enskildas samveten eller personliga inställning utan om politiska partiers uppträdande och program. Det finns starka ord som beskriver den hållning då man inte i alla sammanhang står för sin övertygelse. Och jag tänker då inte bara på att tala med kluven tunga...
SvaraRaderaKonsekvens och sannfärdighet kräver att beslutar man i kyrkan om hur viktigt det är att människor kommer till tro - så kan man inte låtsas som om det regnar i andra miljöer. Det är min invändning. Jag invänder inte mot att engagerade människor vill arbeta i Svenska kyrkan och ta ansvar.
Jaha, Lars B Stenström, då får du tycka det, då.
SvaraRaderaKan du, som säkert är bättre på att bemöta argumentation än jag, svara på följande:
"Jag tänker att vi som kristna måste också kunna verka i andra delar av samhället - inte bara i kyrkan.
Därför kan kristna vara lärare, sjuksköterskor och kommunalråd. Det handlar om att vara och fungera i de sammanhang vi är! Nu har vi demokratiskt kommit överens om en ickekonfessionell skola - då får vi rätta oss efter det. Vi har kommit överens om att vetenskaplighet strikt ska råda i sjukvården - då kan kristna sjuksköterskor inte strunta i att ge medicin (även om jag tror att kristna vårdgivare säkert ber för sina patienter).
Likaså måste man kunna sitta i fullmäktige och besluta om dagisavgifter och farthinder. Det motsäger inte en kristen tro.
Den lutherska kallelsetanken handlar ju precis om detta - att vara där man är."
Jag tycker kyrkan skall vara världsfrånvänd och till stöd för de som faktiskt är troende. Samhället går ju ändå inte att rädda. Ingen ide att öda nån tid på det...
SvaraRaderaÅh, tack Christer för att du finns och är så härligt politiskt inkorrekt. Det behöver vi alla höra. Även om jag tycker tvärtemot. Trevlig helg på dig.
SvaraRaderaDetsamma Karin. Jag älskar att vara politiskt inkorrekt.
SvaraRadera:-)
Jag korrigerar mitt inlägg lite och förklarar vad jag menar med ett bekant uttryck:
SvaraRadera"Kyrkan skall gå ut i världen inte släppa in det världsliga i kyrkan"
Ja ni förstår nog vad jag menar. En ganska normal inställning men inte politiskt korrekt.
Det är alltså själva grundinställningen men sen måste man ju kompromissa lite...
Karin, Du rycker på axlarna åt det jag skriver som vore det ett slags tyckande som kan passera. Men mitt argument – hur ser du på det? Jag har ett skäl, ett resonemang, som leder fram till åsikten. Är det rimligt att ett politiskt parti som är med och beslutar hur en kristen kyrka ska agera, lära och tro i andra sammanhang inte känns vid de besluten? Kan man både stå bakom kyrkan och den kristna tron och inte göra det?
SvaraRaderaLuthers tanke om de två regementen handlar om att Guds kärlek genom lag och evangelium, genom kyrkan och fursten om man så vill, ska nå människorna. Gud är verksam i de två delarna och vår kallelse är att tjäna Gud i bägge regementena.
Vi kristna kan verka i kyrkan, i idrottsrörelsen, i kommunalpolitiken. Absolut. Men arbetet när vi är där vi är, utanför kyrkan, är också en tjänst för Gud. Det är inte område utanför evangeliets (och särskilt lagens) räckvidd. Arbetet i samhället är en kallelse som i lika hög grad är ställd under Guds ledning och inspirerad av Guds ord. Om det är så för en enskild person – ska det då vara annorlunda för ett politiskt parti? Om partiet framträder som parti i Svenska kyrkan, om det tjänar Gud och söker Guds ledning för arbetet i kyrkan – borde partiet väl i lika hög grad göra så för arbetet i kommunfullmäktige och riksdag, eller hur?
Aha. Nu förstår jag bättre hur du menar.
SvaraRaderaAlltså - att en kristen människa inte kan acceptera att vårt samhälle är sekulariserat? Och att ett parti som engagerar i kyrkoval inte kan tycka att samhället bör styras sekulariserat?
Jo, men så tror jag. Jag tänker att just för att jag är kristen har jag förståelse för andra religioner och tankesätt. Därför kan jag tycka att skolan ska vara konfessionsneutral för att ingen ska trampas på.
(Sen ska vi naturligtvis ha skolavslutning i kyrkan om rektorn tycker. Finns en moské i området kan man naturligtvis vara där emellanåt också.)
Hallå Karin, Det blir ett långt utbyte. Jag är helt för statens praktiska ateism och att samhället styrs sekulariserat. Det har jag inga problem med. Men tanken om de två regementena och kallelsen var det Du som ville föra in - och då försökte jag förklara att ska Luther gälla så är för den kristna människan både kyrka och samhälle ställda under ledning och inspiration från Guds ord.
SvaraRaderaKluvna tungor har jag svårt för. Står man bakom en kristen bekännelse får man vara snäll att göra det jämt - annars har man ju tagit avstånd från sin tro i handling, eller hur?
I ett samhälle som vårt där det inte längre finns någon offentlig religion eller statskyrka måste människor av olika tro kunna samverka. Men en kristen eller en muslim som sitter i beslutande organ kan inte gärna frånsäga sig sin tro i det sammanhanget för att för en stund bli ateist eller trosmässigt neutral. Utifrän sin tro och övertygelse får och ska hon eller han vara med och fatta beslut så att vårt samhälle fungerar även för andra. Sin tro kan man ju inte enbart ha privat hemma eller reservera för de gånger man röstar i kyrkomötet eller firar söndagens högmässa, eller hur?
Envist vill jag lyfta fram att om ett parti fattar beslut t ex i kyrkomötet där det är tydligt att partiet står bakom en tro på Jesus och att Guds ord ska inspirera och styra - så kan ju inte gärna
partiet ha fingrar i kors bakom ryggen för att slippa de besluten när man sedan framträder i kommunfullmäktige eller riksdag. Slutsats: det är inte rimligt med partipolitik i kyrkan såvida inte partierna är beredda att stå för innehållet i sina kyrkliga beslut i andra sammanhang. Den som vänder kappan efter beslutsförsamling förlorar sin trovärdighet.
Om jag har fattat Lars B Stenström rätt, så gäller kanske inte resonemanget t.ex. Folkpartiet, eftersom man inte längre som tidigare, som parti, ställer upp i kyrkovalen, det är ju "folkpartister i Svenska kyrkan" som ställer upp, inte hela partiet. Är det rätt uppfattat? Däremot gäller det ju Moderaterna, Socialdemokraterna och Centerpartet, som ju ställer upp som partier. Då har man ju som parti tagit ställning för Svenska kyrkans tro och lära och då kan väl rimligtvis ex. inte muslimer eller ateister vara med i de partierna. Eller?
SvaraRaderaDäremot har jag lite svårt att förstå varför man ställer upp i kyrkovalet just som folkpartist eller utifrån någon annan partiideologi. De politiska ideologierna - i den mån de finns kvar - är ju inga speciellt relevanta ideologier för att bygga levande församlingar. Här är det annat tänkande som behövs.
Det är väl helt klart att det här föråldrade statskyrkotänkandet inte hör hemma i 2000-talets kyrka och för eller senare är dömt att dö. Varför då till varje pris försöka hålla kvar dessa otidsenliga former istället för att hitta modernare och för vår tids kyrka passande strukturer.
KLV! Du tycks inte förstå var prolematiken ligger. Den ligger inte i dina resonmang att människor som sjuksköterskor, lärare, politiker etc är engagerade i kyrkan, utan den ligger i att politiska partier som har en helt annan agenda än den kristna tron, och just är politiska partier, verkar för sina intressen i kyrkan. Att du företräder folkpartiet säger inget om din kristna tro, det säger bara något om dina politiska preferenser - och hör de hemma i "det som övervinner världen"?
SvaraRaderaDå kan vi iallafall vara överens om att vi inte är överens.
SvaraRadera