En särskild fruktansvärd form av våld mot kvinnor är könsstympningen. Varje dag blir tusentals tjejer stympade. Man räknar med att 140 miljoner flickor och kvinnor utsatts för sedvänjan. Förekommer i stor utsträckning på afrikanska kontinenten, men också i Mellanöstern, Asien, Nord, - Sydamerika och Europa. I 28 länder praktiseras könsstympning och flest i Egypten och Etiopien. De mänskliga rättigheterna kränks härmed, och procedurerna leder till omfattande fysiska och psykiska skador.
Traditionens makt är stark. Det handlar om gruppsamhörighet, invigning i vuxenlivet och markerar skillnaden mellan könen. Amnesty skriver att "borttagandet av det som många anser vara "de manliga delarna", nämligen klitoris och blygdläpparna, ska förhöja flickornas kvinnlighet vilket ofta är liktydigt med foglighet och lydnad." Kvinnors sexlust ska minskas, vilket leder till minskad risk för utomäktenskapliga sexuella relationer.
Huruvida kvinnlig könsstympning har med islam att göra diskuteras, men faktum är att sedvänjan praktiserades redan före islam, och i Koranen omnämns det även om det inte uppmanas. Ändå används religionen som skäl.
Vad innebär då könsstympning? Det finns enligt Amnesty tre huvudsakliga former. "Sunna" innebär att huden över klitoris skärs bort, ibland delar av eller hela klitoris. En "dektomi" innebär att hela klitoris skärs bort tillsammans med delar eller hela de inre blygdläpparna. "Infibulation" eller "faraonisk omskärelse" innebär att hela klitoris, de inre och yttre delarna av blygdläpparna skärs bort. Sedan sys huden ihop, men en liten öppning lämnas för mensblod och urin. Vid senare giftermål sprättas underlivet upp igen. Metoderna skiljer sig åt från tradition till tradition. Man kan "pricka" underlivet med en kniv, skära eller bränna.
År 1982 förbjöds könsstympning i lag. Ändå händer det att utlandsfödda utför könsstympning med hjälp av illegalt praktiserande läkare i Sverige, eller att man tar med sig barn till andra länder. Lagen skärptes 1999 och gäller numera även stympning som utförts i länder där det är lagligt.
Endast två fall har lett till fällande dom. Enligt gällande lag kan den som begår eller medverkar till könsstympning dömas till fängelse i högst fyra år och om brottet anses som grovt, i lägst två högst tio år. Lagstiftningen ger alltså möjlighet att döma alla som på något sätt medverkat till könsstympning till mycket allvarliga påföljder.Läs mer hos amnesty.se.
Vad kan göras? Folkpartiet Liberalerna menar att lagen inte används. Brottet måste kraftfullt bekämpas genom åtgärder både i skola, hos polis, åklagare och inom sjukvården. Kunskapen om hur man kan förebygga, förhindra och upptäcka könsstympning behöver öka. Polis och åklagare måste prioritera resurser och hitta former för att avslöja och bevisa de brottsliga handlingarna.
Folkpartiet vill:
• Att könsstympning motverkas mer effektivt.
• Att alla de som direkt eller indirekt medverkar till brottet hotas av kännbara straff.
• Utöver fängelsestraff ska medverkan till könsstympning alltid leda till att domstolen prövar frågan om utvisning för den som inte är svensk medborgare.
• Preskriptionstiden ska börja löpa efter det att den drabbade kvinnan fyllt 18 år.
Läs också regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, samt i samkönade relationer.
Bildserie från New York Times
Andra bloggar om: hederskultur, kvinnlig könsstympning, politik, intressant
Uppdatering: Birgitta Ohlsson och Sara Mohammad påminner oss om kvinnors delaktighet i upprätthållandet av de patriarkala strukturerna. Brännpunkt.
Problemet är att genom att hitta möjligheter att uppmärksamma de brottsliga handlingarna så finns alltid risken att kvinnan/barnet skadas än mer då hon visat upp delar som inte får blottas.
SvaraRaderaFrågan är oerhört komplex och ska vi motverka könsstympning (vilket vi ska) så måste vi kunna erbjuda mer. Ett straff för förövaren som i många fall faktiskt är modern bidrar bara till att frånta barnen/kvinnorna deras enda trygghet.
Man kan säga att vi i Sverige inte betalar något barnbidrag eller vårdnadsbidrag för barn som är stympade, endast för hela barn.
SvaraRaderaJag vet att detta går ut över barnet, flickan, naturligtvis.
Men föräldrarna kommer nog ganska snabbt att förstå då, eftersom pengar alltid behövs.
Det finns ju en del saker som jag undrar över. Inom sjukvården så är det inte tillåtet för personalen att anmäla könsstympade barn när det upptäcks. Annan barnmisshandel anmäls utan att det är några problem (=barnmisshandel av svenska föräldrar). Sen är det också så att könsstympningen bara är *en* del av något som är skevt. Jag tycker att det verkar som att bara för att det är barn som inte är etniskt svenska så gäller andra regler. Om svenska föräldrar får för sig att skära sönder sina barn i underlivet så är regeln att det blir en lång vända på rättsspsyk samt att man fråntar dom vårdnaden. Varför inte köra likadant mot föräldrar som inte är svenska?
SvaraRaderaSjälvklart borde det anmälas, z999. Det ska inte vara skillnad mellan folk och folk.
SvaraRaderaTänkvärt hur många fler som upprörs av samkönad kärlek än av kvinnlig könsstympning (av kommentarernas antal att döma)Dessa övergrepp mot flickor och kvinnor är väl ett stort brott i alla avseenden! Men hur kan kärlek betraktas som ett brott?!
SvaraRaderaJadu. Det har jag också noterat.
SvaraRaderaSenkommet, men z999s inlägg var så dumt att det förtjänar en rättelse.
SvaraRaderaAtt det skulle vara förbjudet för vårdpersonal att amäla misstänkta fall av könsstympning är helt enkelt ihopfabulerat. Tvärtom, precis som personal inom skola och barnomsorg så har vårdpersonal en skyldighet att agera om man misstänker att ett barn far illa eller riskerar att fara illa, se lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, § 2.
Samtliga barn som könsstympas i Sverige (eller mer noga räknat under semester i det gamla hemlandet) är för övrigt svenska, precis som deras föräldrar. Såsom svensk räknas samtliga permanent boende i landet, nämligen. Oavsett vad z999 fått för sig.
Karin, jag respekterar att du lyfter fram Fps arbete i frågan, och instämmer i de i stort gör et tgott arbete. Men jag kan inte avhålla mgi från att påpeka att regeringens handlingsplan just mot könsstympning togs fram under regeringen Persson, eftersom ju fler än FP arbetar mot könsstympning.
se http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/14708
Sen hör jag till dem som tyckte att Sabunis försalg om att screena just bara flickor fårn "hederskulturer" var ett riktigt lågvattenmärke. Tala om att nedvärdera vissa grupper, och hur de flickorna ska känna sig vill jag inte veta! Ska man screena får man screena alla, oavsett kön eller kultur, som man gör i Danmark.
Det finns något djupt problematiskt med Sabunis inställning till muslimer.