onsdagen den 2:e januari 2008

Min sträcka i bloggstafetten

Så är det dags för min sträcka i bloggstafetten. Av Alter Ego har jag fått utmaningen

Jag vill höra hur hon skulle tänka, prioritera och agera om hon för en enda dag fick chansen att påverka en samhällsfråga. Vilken skulle det bli och vad har hon för lösning?

Nu tror jag iockförsig att jag har möjlighet att påverka samhällsfrågor varje dag. Via min blogg, övrig media och möten med människor öga mot öga tror jag att jag gör skillnad. Men om jag fick en dag av verklig makt så skulle jag göra en insats i frågan om könsneutrala äktenskap.

Visserligen tror jag att Reinfeldt gör slag i saken och får med riksdagens hjälp igenom den nya samlevnadslagen, men det vore spännande om kd kunde släppa något av den prestige jag tror de är bundna av. Visserligen finns juridiska spörsmål kvar att lösa, som Göran Hägglund redovisar på Brännpunkt, men i grunden torde saken vara klar: visst är familjen viktig - men det är människor med kön det bör handla om. Inte kön med människor.

Hur agera? Opinionsarbete. Redovisa fakta. Ta fram exempel, där kristdemokraterna ser att det inte är så förskräckligt för barn att leva med homosexuella föräldrar, iallafall inte mer förskräckligt än att ha heterosexuella föräldrar. Hbt-personer är faktiskt inte alls mycket konstigare än icke-hbt-personer. De lever och älskar, fikar och fyller på spolarvätska på bilen. Deras längtan och drömmar är inte annorlunda än andras. Vad är det som är skrämmande?

Vi måste också vara uppmärksamma när det gäller heteronormativt tänkande. Inte alltid utgå ifrån att män intresserar sig för kvinnor och tvärtom. Här kan vi alla vara queerprofeter. Om vi kan bryta tystnadens kultur får vi ett bättre samhälle att leva i, oavsett sexuell orientering.

Dags så att skicka stafettpinnen vidare. Rubinum är en blogg som jag inte läst förut, men bloggägaren beskriver sig som "en "vanlig" kvinna som gärna delar med mig av min vardag och mina tankar." Så min önskan blir att hon skriver litegrann om det där som kallas "livspusslet".

Finns det något livspussel, eller är det en myt att vi har så mycket att göra, och att kraven på oss är större idag? Och om nu livspusslet finns, hur får man det då att gå ihop?

Andra bloggar om: , ,

8 kommentarer:

  1. Ett mycket bra inlägg och vilken intressant frågeställning du skickade vidare. Det ska bli spännande att läsa. Det där livspuzzlet tror jag vi kvinnor har väldigt svårt att få ihop.
    RS
    kulturbloggen/bloggtidningen

    SvaraRadera
  2. Hej Rubinum och jag har bytt plats, för jag kommer att vara i egypten när det blir min tur.
    Jag är Carina och mig finner du här.
    http://blogg.aftonbladet.se/12494/
    Så det blir jag som skriver om livspusslet*S* Spännande ämne, vi får se vad jag får till.
    Vänligen Carina

    SvaraRadera
  3. Det tycks som om det största arbetet med att införa en könsneutral äktenskapslag tycks vara att övertyga Göran Hägglund och KD, enligt din artikel.
    Eftersom Du arbetar som präst i Sv.Kyrkan så är Du säkert medveten om den konflikt som denna lag kommer att utlösa bland kolleger till Dig.
    Hur ska den frågan tacklas?
    Hur skall präster, som utifrån sin tro kommer att väga homo-par, att behandlas. Kommer en ny lag tvinga alla som har vigselrätt att utföra vigslar även av homo-par?
    Jag kan inte frågan i detalj, men skulle gärna vilja höra dina tankar om detta.
    Kommer det bli massflykt av präster om en ny, könsneutral, äktenskapslag införs?
    L

    SvaraRadera
  4. Hej Lars!
    Välkommen hit och tack för din kommentar.

    Visst, lagen är ett orosmoment för en del. Synden upphöjd till lag för andra. Men det finns annat som somliga präster tycker är syndigt som är fullt lagligt. Biobesök, dansbanor och annat.

    Frågan är nu om det äktenskap som förmodligen kommer att klubbas är ett riktigt äktenskap, i teologisk mening. I traditionell evangelisk-luthersk kultur har man menat att äktenskapet är en borgerlig inrättning. Men i Sverige har präster av tradition haft vigselrätt. Ska nu Svenska kyrkans präster tvingas viga samkönade par?

    Utredaren Hans Regner säger nej. Varje präst kommer att få söka vigselbehörighet. Det innebär att den vars samvete säger nej till samkönade par, helt enkelt slipper. Diskriminering säger en del, jag menar att det är helt nödvändigt - just nu - om vi ska ha kvar vår vigselrätt överhuvudtaget. Men om trettio år tror jag vi höjer på ögonbrynen inför präster som vägrar viga samkönade par, liksom vi idag har svårt att förstå präster som vägrar viga skilda personer, eller vägrar döpa barn till ogifta föräldrar.

    Hur prästerna kommer att behandlas? Ja, rent krasst är det en arbetsuppgift som de av samvetsskäl vägrar utföra. Kan kyrkoherden bara hitta annat folk som kan jobba på dessa vigslar, bör saken inte vara svårlöst. Men jag tror att det i allmänhetens ögon kommer att vara knepigt med präster som "diskriminerar" och den här frågan kommer att följa dem i media under lång tid framöver. Vi såg ju vilket genomslag i media den sk kalinlistan fick. Rubriker i kvällspressen med "Kolla prästen på din ort".

    Det blir inte lätt för somliga. Jag hoppas bara att alla tänker efter ordentligt och inte ger efter för grupptrycket.

    Nej, det kommer knappast bli någon massflykt av präster. Det konservativa alternativet, Missionsprovinsen, har inte visat sig vara tillräckligt lockande.

    SvaraRadera
  5. Hej och tack för svar.
    Kan Du klargöra det Du skriver:
    "Varje präst kommer att få söka vigselbehörighet."

    Innebär det att man med en vigselbehörighet blir tvungen att viga alla eller kan man exklusivt "tacka nej" till bara homo-paren?

    Vore märklig lag om det sistnämnda skulle gälla tycker jag.
    L

    SvaraRadera
  6. Ja, somliga har tyckt att det är så märkligt att det är lika bra att lämna tillbaka hela vigselrättpaketet till staten.

    Men jag tror att det är en nödvändig för-nu-lösning. Kyrkostyrelsen vill dock i sitt remissvar kalla samkönade par livsgemenskap istf äktenskap - så hur Svenska kyrkan i praktiken kommer att göra vet vi inte än, eftersom kyrkostyrelsen inte tagit ställning till verkligheten.

    SvaraRadera
  7. "Det innebär att den vars samvete säger nej till samkönade par, helt enkelt slipper."

    Var det inte så med att viga kvinnor till präster, när det begav sig?

    Tror du verkligen att det gäller denna gång, att man inte blir tvunget att gå emot Gud igen?

    Du har så rätt så, det kommer inte bli rätt för dom som är trogna Ordet när svenska kyrkan tvingar(det kommer att ske) dom till att utföra en grov synd. Dom har inte mycket val, antingen är dom trofasta Ordet och får stå ut med hån och hat från svenska kyrkan och den sekulära världen eller att säga upp sig och böja sig för den onde.

    Luk 21:17-19
    "Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.
    Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat.
    Genom att stå fasta skall ni vinna era själar."

    SvaraRadera
  8. Så vore det då inte mera rimligt att skilja frågan om könsneutrala äktenskap/ partnerskap från kyrkor, samfund och trosfrågor.

    Gör det till en sekulär och profan handling, lika för alla, oavsett tro, kön eller läggning. Lagen gäller alla.
    Sen står det fritt för var och en som har en tro att få detta välsignat av ett samfund. Det får då bli en avtalsfråga mellan de som ingår partnerskap och pastorer, imamer och vad de nu kan kallas.

    Att stifta en lag som ger utrymme för undantag för vigselförättare med annorlunda tro verkar inte särskilt klokt.
    Detta system praktiseras väl redan av de flesta länder i Europa?
    Detta blir i och för sig bara en juridisk lösning för samhället, problemet med samkönade äktenskap lär väl finnas kvar hos samfunden, men det får väl som väl får hitta kompromisser om vem som kan tänkas välsigna eller ej.

    Jag har stor respekt för människors tro, även när den går på tvärs med vad som är politiskt korrekt.
    Därför tänker jag mig att detta vore den bästa lösningen.
    Rätta mig om jag tänker fel.
    L

    SvaraRadera