Nu mina vänner och läsare, kommer ett klaginlägg. Det jag reagerat negativt på den här veckan är förmodligen ett utslag av att jag är gammalkyrklig pietist, som kyrkomöteskollegan Dag skulle ha sagt, men jag kan inte låta bli att fundera lite högt omkring just detta.
Någonstans i Sverige har det nyligen hållits en mässa för ett antal personer som ska utföra ett speciellt uppdrag. Med reservation för lokaltidningens rubriksättares eventuellt marginella insikt i liturgi, men "Präster fick en sista mässa" ..." låter suspekt. Och enligt en företrädare för kyrkan skulle de få ett ord (jodå) och "en mässa på vägen".
Det är bra med sändningsgudstjänster och förbönsgudstjänster. Men varför firar man mässa? Fira nattvard är aldrig fel, men enligt mitt sätt att se det finns det endast en anledning till det: nämligen för att komma ihåg Jesus och det han gjort för oss.
Kan man alltså fira mässa för en person? Är det luthersk teologi? Och går det bättre för en person om han eller hon får "en mässa på vägen?" Skadligt kan det naturligtvis inte vara, men var går gränsen för ... (magiskt tänkande?)
Eller har jag missat något - är det en förbönshandling att fira mässa för någon? I Svenska kyrkan?
Upplys mig gärna!
Storasyster: Nattvarden - självändamål eller ett sätt att umgås?
Håller med dig i det mesta du skriver. Dessutom är de mässor som ska firas i alla möjliga och omöjliga sammanhang tyvärr ofta ganska liturgiskt urvattnade.
SvaraRaderaDet ligger något i det du nämner om vinkelmässor där "mässoffret" ska fambäras för olika ändamål. MEN det går också att tänka på nattvarden som reskost i analogi med mannat som Israels barn får i öknen under sin vandring mot det utlovade landet.
Jag skulle dock själv föredra att många de gudstjänster som firas i olika sammanhang var nattvardslösa gudstjänster med fokus på förkunnelse och/eller förbön.
Anonym: Tack, det där med reskosten är en god tanke. Absolut är nattvarden en måltid som ger oss styrka, frid och förlåtelse.
SvaraRaderaKarin skrev: Kan man alltså fira mässa för en person? Är det luthersk teologi? Och går det bättre för en person om han eller hon får "en mässa på vägen?" Skadligt kan det naturligtvis inte vara, men var går gränsen för ... (magiskt tänkande?)
SvaraRaderaJa, tydligen. Likaså är det väl lutherskt att välsigna homosexuella par - trots att det går emot Luther och Jesus undervisning om äktenskap.
Allt flyter pastorn! (som Herakleitos skulle ha sagt om han levde idag). Dammluckorna är öppna ...
M
Jag tycker mig inte ha läst något om Luther och välsignelse av samkönade par.
SvaraRaderaDäremot hade han en hel del att säga om nattvardsfirande.
Man kna tänka att Luther genom sitt eget giftermål med en förlupen nunna själv bröt mot en del konventioner, även på det familjepolitiska området. Precis som på en del teologiska områden. Hade den gode reformatorn varit med idag är jag rätt säker på vilken sida han hade stått.
SvaraRaderaDet är jag inte lika säker på. Luther var, trots sin rättframma förändringsvilja, en sträng och med nutida mått mätt biblisistisk exeget. Och det tror jag inte endast hade med tiden och kulturen att göra. Men vi kan inte veta och det finns säkert argument också för motsatt antagande.
SvaraRaderaBehöver det vara ett problem?
SvaraRaderaAtt fira mässan i en viss intention kan ses som en liturgisk förbön.
Du frågar om det är luthersk teologi. Spelar det någon roll? Och vem kan i så fall veta det?
" ...går det bättre för en person om han eller hon får "en mässa på vägen?"
Tja säg det. Går det bättre om jag säger "Lycka till"? Om jag läser en välsignelse? Eller om jag deltar i en förbön?
Var går gränsen för magiskt tänkande? Kanske inte i vad vi gör utan varför vi gör det och vad vi förväntar oss av det vi gör.
Gert
Hej Gert,
SvaraRaderadet är klart att det inte behöver vara ett problem, men det är ändå viktigt att fundera över vad vi har för bevekelsegrunder till att fira mässa.
Hej Karin,
SvaraRaderaFörvisso är det så. Men i grund och botten anser jag att det som är viktigt för några men inte för andra inte bildar ett problem förrän någon väljer att se det som ett problem.
Det andliga språket är minst lika mångfacetterat som det vi använder här. Och det är något att glädja sig över, inget att hysa farhågor för.
Gert
Karin
SvaraRaderakan inte SvK också försöka fira mässa varje dag?
Då kunde man få plats med diverse förböner, utan att frångå vanlig mässordning.
Är det inte mässfall om det inte är minst tre personer som firar mässa??
SvaraRaderaJag är mest fascinerad av något jag hörde utanför kyrkan på St. Ansgar i Uppsala för några år sedan - en intention att INTE fira mässa en viss dag som något slags "statement". Planerna för "städningen" av kyrkoåret var offentliga och det stod klart att "Johannes Döparens dag" hädanefter skulle kallas "Midsommardagen". Därför beklagade sig några ur församlingen då detta okristna namn (vilket jag kan hålla med om att det är) gjorde att de demonstrativt minsann inte tänkte fira någon mässa den dagen följande år. Vilken fantastisk idioti! Jag möter Gud mer i en mässa med en dålig titel än hemma i sängen. Jag antar att de inte tänkte fira en egen "undergroundmässa" i icke-svenskkyrkklig ordning istället.
SvaraRaderaLuthercitat: mässa ska firas så ofta som möjligt - dock räcker det med en gång om dagen!