Jag skrev aldrig ner tankarna jag fick efter att ha läst om Ann Heberlein i söndags-DN där hon intervjuas om sin nya bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Nu är hon försvunnen. Jag hoppas och ber till Gud att hon är i säkerhet.
Uppdatering kl 23.30: Hon har ikväll varit i kontakt med sin familj. Skönt att höra!
Jag skriver samma sak här som hos brygggen:
SvaraRaderaLåt oss be för henne och hennes familj i denna stund. Är hon inte heller tillbaka när/om ni går till kyrkan i morgon är det ett klockrent böneämne då ni sätter er i bänken och samlar er inför gudstjänsten.
Eric
"Brygubben" ska det vara i mitt tidigare inlägg.
SvaraRaderaSannerligen!
SvaraRaderaDet känns verkligen olustigt, det här. Jag har burit med mig Ann och hennes nära i mina tankar och i mitt hjärta under em/kvällen och ber för dem. Måtte hon finnas på trygg plats med hälsan i behåll!
*ser igen på det brinnande ljuset i fönstret och ber en stilla bön*
Hon har ikväll kontaktat sin familj. Mer står det inte i de senaste nyheterna.
SvaraRaderaTack för upplysningen Eva
SvaraRaderaEric
Hej Eric och välkommen hit.
SvaraRaderaEva: Tack, vad skönt!
Familjen är på väg till henne nu, läste jag. Är otroligt lättad över att hon har visat livstecken. Tackar Gud att hon lever och hoppas hon får många kramar och värme.
SvaraRadera"Tackar Gud att hon lever och hoppas hon får många kramar och värme."
SvaraRaderaHåller med.
Jag blev också väldigt lättad när jag fick höra att hon varit i kontakt med sin förläggare.
SvaraRaderaJag har lyckligtvis ingen egen erfarenhet av att vara bipolär, men att släppa en bok som blottar de innersta skrymslena i ens själ kan nog få vem som helst att vilja dra sig undan från resten av världen för en stund...
Visst är det sknt när sånt där löser sig. Kom precis hem efter att ha hjälpt grannen att leta upp hans sjuka son som hade lagt sig under en bil för att frysa ihjäl. Nåväl, han lever och följde med tillbaka. Men framöver kommer han säkert att lyckas ta livet av sig genom att bete sig dumt eller vad man ska säga.
SvaraRaderaEftersom min egen mamma var bipolär berörde detta mig djupt.
SvaraRaderaJag kände också Ann lite grand från Teologen i Lund, så som man gör när man ibland går samma kurser och tyckte mycket om henne.
... och har fortsatt att följa hennes artiklar med intresse, skulle jag väl påpeka...
SvaraRaderaJag har också följt artiklarna om henne.
SvaraRaderaÅh, vilket h-e att drabbas av sjukdom som hon gjort! Vem skall vi banna för att det finns så grymma sjukdomar?
Vi läser hennes bok "Det var inte mitt fel" i en vandravidare grupp i kyrkans regi. Det blir ytterligare en dimension i diskussionerna efter vetskap om hur hon har det .......
*grunnar på vilken ruta jag skall kryssa i*
//anita b
Jag upplever själv att jag omvärderar och omläser i huvet allt jag läst och hört av henne. Och i all bedrövelse - för jag känner verkligen med henne - framstår mycket i ett klarare ljus.
SvaraRaderaI bloggvärlden läser jag hur somliga uppfattar försvinnande som en reklamkupp för den nya boken.
SvaraRaderaDet är som man vill fälla en tår. Både över Heberleins situation och över folks konspiratoriska läggning, ignorans, elakhet, dumhet...
Jag håller med dig Karin: Jag omvärderar också det hon skrivit, nu när jag vet om hennes sjukdom och hur den kan ge sig i uttryck.
SvaraRaderaHej ordningsfrun och välkommen hit!
SvaraRaderaAnonym: Bedrövligt. Själv har jag slutat tro att empati och medmänsklighet kommer automatiskt från omgivningen i de svartaste stunderna. Det är bara att hoppas att hon inte googlar på sig själv.