När jag läser om konstfackstudenten Anna Odells projektarbete, ni vet hon som fejkade en psykos och spenderade en hel natt på Sankt Görans sjukhus med övervakning och allt innan hon på morgonen avslöjade att det var en skoluppgift,funderar jag en del på det här med rättssäkerhet.
För om inte psykakutens personal kan skilja en psykos från ett konstverk efter en hel natt med vederbörande, hur kan då rättspsykiatrin avgöra om en människa varit psykotisk vid ett specifikt tillfälle för länge sedan där personalen inte var närvarande?
På Newsmill skriver David Eberhard att konsteleven borde klippa sig och skaffa sig ett jobb. Dessutom avslöjar han vilken vård och vilken medicin hon fick. Det tycker jag är konstigt.
DN: Konstfackelev anmäld av psykakut
Bilden: Innan det ljusnar på riktigt upplever man en viss transparens.
Jag anser att psykiatri inte är en vetenskap och den åsikten delas kanske inte av läkarkåren men så ser jag på saken. Det är ett subjektivt tyckande helt enkelt. Blandat med allt mindre erfarenhet i takt med att de äldre läkarna pensioneras ut...
SvaraRadera/Christer
Bra tankespår.
SvaraRaderaTänkte mest på att det var olämpligt, men inte så långt som att personalen ju borde veta skillnaden...
SvaraRadera:-(
Jag blev tvångsintagen pga av ett mail, så det behövs inte mycket förrän man har polisen i sängkammaren. Rättsäkerhet existerar inte för den som är inne i systemet. Jag vill inte i detalj redogöra för förloppet, eftersom jag inte vill utmana ödet en gång till.
SvaraRaderaMen hur kul är det att kliva upp ur sängen och se att hela gårdsplanen är full med polisbilar?
Vad säger grannarna osv osv...
Det är märkligt hur samhället kan mobilisera för att hålla liv i en enda människa?
Samtidigt som vi vet att människor dör i systemet utan att vi bryr oss?
/Christer
Det går nästan inte att skilja en spelad psykos från en riktig, eftersom man inte kan testa fysiska symptom. Härom året var det en kändis som övertalade en flicka att låtsas ha blivit våldtagen (inte av honom, förstås) och hon spelade chockad och skrek och lurade utan vidare polisen.
SvaraRaderaDu har en poäng!
SvaraRaderaDet är ingen större bedrift att bli tvångsintagen men risken finns ju alltid att man blir kvar där?
SvaraRadera:-)
Bedriften är att komma ut...
/Christer
Men hur ska de agera om en person kommer in och skriker och slåss med personalen efter att ha stått vid ett broräcke och hotat med att hoppa?
SvaraRaderaOm de hade ifrågasatt Anna Odell så hade de fått kritik som fan för det. När de inte gör det så får de kritik för det. Anna Odell försatte psykvården i en hopplös situation helt enkelt.
Karin,
SvaraRaderavitrockarna är vår tids präster, sägs det. Rättspsykiatriska undersökningar är vår tids ordaliebevisning. Om domstolen tvekar om den anklagade är skyldig, känns det tryggt att luta sig mot en vetenskap, som intygar att han i alla fall har en sådan psykisk beskaffenhet att han var kapabel att begå brottet.
Varför har den tyska kvinnan vägrat ställa upp på en frivillig rättspsykiatrisk undersökning, tror du?
Jag kan försäkra dig att rättssäkerheten var mycket bättre under häxprocessernas tid, när prästerna skötte kontakterna med den allseende. Den enda anledningen att antaga att häxorna var oskyldiga är att vi numera tror att deras brott (Blåkulla-färderna) var omöjligt att begå.
Övertron på psykiatrin är allra störst bland Kristdemokraterna. De har ju t.o.m drivit igenom en ny tvångsvårdslag, som innebär att patienter kan tvångsmedicineras med personlighetsförändrande mediciner i öppenvården - utan riktig uppföljning att medicinen ger den avsedda effekten, och inte t.ex. motsatt effekt.
Om du inte själv kommer på vad som menas med ordaliebevisning ska jag förklara senare. Du som är präst borde väl veta.
Vad jag undrar allra mest över är exakt vad hon tänker sig skulle vara "konst" här?
SvaraRaderaHittar själv ingenting alls i handlingen som ens påminner om det.
Eller har konst nuförtiden inget med konst att göra - i den mening man vanligen lägger i ordet?
Anonym: Jag vet inte. En annan spännande fråga är också varför det är olagligt att begå självmord.
SvaraRaderaCharlotte: Jag tycker också det är knepigt, men jag fattar nog inte riktigt.
Lars skrev:" Om du inte själv kommer på vad som menas med ordaliebevisning ska jag förklara senare. Du som är präst borde väl veta."
Jag blir alltid väldigt skeptisk när det påtalas att jag bör veta saker eller bete mig på ett visst sätt med hänvisning till att jag är prästvigd.
Jo, det är som att jag får representera all världens lesbiska.
SvaraRaderaVissa präster vet väl vad ordaliebevisning är, andra inte. Förmodligen vet de annat som den ordalieinsatta inte hört talas om, vad HBT betyder tx. ;-). Och vissa som inte är präster vet det också vad ordaliebevisning betyder. Jag är inte präst och har inte en susning.
:-)
Jag har lovat att förklara vad som menas med ordalier, om du inte skulle komma på det själv.
SvaraRaderaDen kristna religionen är samma gamla budskap nu som för 2000 år sedan. Det är helt enkelt inte sant att kristendomen har ett nytt budskap för varje tidsålder, vare sig vi talar om kvinnor, slaveri eller homosexualitet.
Däremot har kyrkan gång efter annan försökt anpassa sig till det omgivande samhället. Det har varat en tid. Ett exempel är just ordalierna, som har ett klart ursprung i den germanska (och nordiska hednareliigionen). Ett exempel på ordaliebevisning:
Under överinseende av en präst lades ett glödgat järn i de bara händerna på den misstänkta brottslingen, som med järnet i sina händer måste gå tio steg framåt och kasta järnet framför sig.
Var den misstänkte oskyldig, var hans händer oskadda. Gud räddade den oskyldiges händer, trodde man. Så tvingade man Gud att vittna vid rättegångar. För en rättrogen kristen var detta ett sätt att fresta Gud. Ordaliebevisning förbjöds av påven Innocentius III 1215, men levde vidare, och lever vidare i de nutida rättspsykiatriska undersökningarna.
Vem, förutom Gud, kan veta vad som rörde sig i en brottslings hjärna när han begick brottet?
Är det verkligen möjligt att gå nio steg med ett glödande järn i sina bara händer? Svaret är ja, men jag ska inte avslöja knepet. Domaren vågade inte stå för sitt domslut, fastän han redan hade bestämt sig, och låtsades alltså att hans dom var Guds dom.
Om domaren hade kommit fram till att den misstänkte var oskydlig, fick fångvaktaren i uppgift att instruera den misstänkte hur han skulle bära järnet för att inte skada sina händer. Jag skall inte här avslöja knepet. Men det finns många exempel på att misstänkta friades genom "Guds mirakel".
Den närvarande prästens uppgift var att övervaka att det hela gick rätt till, att det verkligen var Gud som hade intripit. Det fanns flera olika slag av ordalier. Den nu beskrivna kallas järnbörd.
Lars: Det här hörde jag inte talas om i Lund. Tack för upplysningen.
SvaraRaderaVilken tur att Sverige är ett sekulariserat land, ibland.
Varför ska du inte här avslöja knepet, Lars?
SvaraRaderaJag gissar att händerna doppades i kallt vatten. Det isolerar för några ögonblick.