Gästbloggare: Bengt Bertilsson

Senaste veckorna har uppmärksammats att domprosten Karin Burstrands medverkan i gudstjänst i Skene i Göteborgs stift inte är okontroversiellt.

Bengt Bertilsson är förtroendevald i samma kontrakt och har många års erfarenhet av problematiken kring människor som inte godkänner prästvigda kvinnor. Så här skriver han om situationen idag, och han trycker på att det är viktigt att stanna kvar som medlem i Svenska kyrkan för att gemensamt nå en förändring.

"Att se en kvinnlig präst i Mark är så ovanligt att det blir en sevärdhet.

Trots det gått 50 år sedan kvinnliga präster fick möjligheten att utöva prästyrket, finns ett visst kvinnoprästmotstånd i Marks kyrkor. Att då gå ur som medlem i Sv. Kyrkan hjälper inte om man vill att svenska kyrkan skall förändras. Vill man se en kvinnlig präst predika är det genom att påverka internt, inte externt, man påverkar bäst även om en offentlig debatt behövas ibland.

Många medlemmar i sv kyrkan är inte aktiva medlemmar. Men många anser ändå att dop, konfirmation, bröllop och begravning är heliga fundament som man deltager vid. Om det är av religiösa själ eller en tradition som man ser sin kyrka "mitt i byn" är den plats man använder sig av må vara varje medlems eget ställningstagande. Det går att vara kristen och stå utanför, men vill man utnyttja dess tjänster måste man dock bidra till att man har kyrkan där "mitt i byn". Många besöker kyrkan bara vid några enstaka tillfällen i sitt liv och även ateister är välkomna då kyrkan inte bara är en kyrka utan också en del av samhällsstrukturen i byn.

Kyrkan är beroende av kyrkoavgift. Hur kyrkan sen använder sina intäkter kan du som medlem påverka. Genom att vara aktiv, ställa upp i kyrkovalet eller välja ett mindre aktivt medlemskap rösta på den gruppering som du anser ha ambitionen att förändra som du anser bäst.

Att man tjänar några tusenlappar på ett utträde är sant. Varje medborgare är dock via riksdagsbeslut skyldig betala begravningsavgift. Väljer man utträde måste man också vara införstådd i dess konsekvenser i andra kyrkliga fundament och avsäger sig också inflytande.

Att Göran Landgren sträckte sig så långt han har kunde bemöta dem som vill se en kvinnlig präst predika att det blir i en kvällsgudstjänst mitt i veckan och inte i söndagens högmässa blir nästan som ett mindre under. Detta behöver inte betyda att Landgren är dålig i sitt ämbete. Präster som inte kan samarbeta fullt ut kan vara duktiga predikanter och medmänniskor i det vardagliga arbetet i församlingen. Borde dock dessa präster kanske överväga om deras samvete är samma samvete som Gud i sin kallelse givit dessa kvinnliga präster förmågan att sprida budskapet får inte inskränkas till en vardag och en musikgudstjänst. Kyrkoherden med beslutanderätten i sitt ämbete genom sitt ställningstagande skapat ett tillfälle där en kvinnlig präst blir en sevärdhet."