torsdagen den 12:e mars 2009

"Så långt jag har kunnat"

I Marks kontrakt i Göteborgs stift får man då och då svart på vitt vad det kan innebära att ha kvinnoprästmotståndare på ledande kyrkliga befattningar. För några år sen hamnade jag i det som domprost Karin Burstrand nu upplever, det vill säga att det inte är självklart att leda gudstjänst i alla Svenska kyrkans församlingar, av enda skälet att vi är kvinnor.

Till Borås Tidning säger kyrkoherden i Skene Göran Landgren att han har "sträckt sig så långt han har kunnat" i att bemöta dem som vill "se en kvinnlig präst predika", och att det därför blir i en kvällsgudstjänst mitt i veckan och inte i söndagens högmässa.

Se en kvinnlig präst predika? Ja, det är så ovanligt i dessa bygder att det är en sevärdhet. Annars får man förutsätta att kyrkoherde Landgren har för vana att lyssna på sina kollegor, inte primärt titta på oss.

I Göteborgs tidning uttrycks kyrkoherdens kvinnosyn ännu lustigare:

"Om din lokala Ica-affär skulle förbjuda kvinnor att stå i kassan, vad skulle du tycka om det?
- Detta är ingen jämlikhetsfråga. Som jag ser det finns det olika funktioner i Guds hushåll.

Finns det något som kvinnor kan göra i Guds hushåll som inte du kan?
- Det finns många olika funktioner men ingen som är just för en kvinna. Sen finns det nog många där kvinnor är lämpligare än män. Det handlar om en struktur som är nedlagd i skapelsen.

Kan du förklara det?
- Inte så här över telefon."

I vanliga fall brukar vi iallafall få höra att vi har den särskilda funktionen att föda barn, vårda frisk man i hemmet och underdånigt underordna oss densamme, men nu har vi inte ens det privilegiet. Tacka sjutton för att han inte kan förklara det över telefon.

Jag har inte träffat Landgren personligen. Men jag kan konstatera att det finns kvinnoprästmotståndare som är duktiga präster i övrigt. Dom är trevliga att prata med och predikar ofta bra. Dom är människor som du och jag. Men kyrkoherdar ska dom inte vara, och Frimodig kyrka som vill driva att kvinnoprästmotståndare ska kunna vara chefer, blir på nytt överbevisade om att det är omöjligt.

Till GT säger domprost Burstrand att hon använder sin tid till annat än att vara arg på motståndare till kvinnliga präster. Det är säkert riktigt för henne, men jag kan av respekt mot de kvinnor och män som gått före och kämpat för att såna som jag och domprost Karin ska kunna få vara präster, och av respekt för Gud som vill att jag ska vara präst, inte vara tyst när jag och mina systrar hindras prata om Gud - särskilt i våra egna sammanhang! Det är tack vare modiga personer som Ester Lutteman, Lisa Tegby, Margit Sahlin, Annika Borg och Johanna Almer, biskopar, kyrkfolk/kyrkopolitiker som vi kan dra på oss prästskjortan och göra det vi är kallade till. Den insikten leder åtminstone mig till en viss ödmjukhet och tacksamhet.

Vara arg? Nja, i lagom dos. Men än viktigare är det att i kyrkomötet verka för att bevara de goda reformer som uppnåtts, och alltså inte låta kvinnoprästmotståndarna åter ta steg framåt, hur trevliga och duktiga predikanter och själavårdare de än må vara.

51 kommentarer:

  1. Hindra den ena eller hindra den andra, vem är det som har monopol på rätt bibeltolkning, och vem kan döma ut den som känner ett kall?

    I mitt huvud finns det inga "motståndare" och tappra politiska riddare som kämpar för ett mer liberalt kristet sverige. Det finns bara ett gäng pajkastare som hävdar sina olika tolkningar. Och hur man än har fått fram dessa tolkningar kan de alltid stödjas i Bibeln, åt vilket håll.

    Jag skulle vilja uppmana de som läser detta att oxå ta sig tid att läsa: Romarbrevet kapitel 14.

    Där kan ni läsa om hur vi borde leva, vem som ska döma ut vem och vad Gud har för roll i det hela.

    Tycker Frimodig kyrka är modiga som vågar ta fighten för den stora skaran i sverige som upplever att de inte ryms i dagens kyrka. FK behövs, liksom de flesta andra nomineringsgrupperna.

    För svenska kyrkan är ju en kyrka för alla....eller...?

    Fridens lijlor // Thomas

    SvaraRadera
  2. Hej Thomas!

    I vår kyrka har vi en ordning, som måste följas. Vi har också att rätta oss efter svensk lagstiftning. Den tredje lojaliteten vi har är mot våra egna samveten och Gud. Om vi anser att lojaliteterna blir alltför svåra att kombinera, bör vi ta ett steg tillbaka och fundera på om det inte finns bättre och mer funktionella sammanhang för oss.

    I en organisation som Svenska kyrkan har vi genom demokratiska val möjlighet att påverka. Frimodig kyrka har idag mandat i kyrkomötet och kan påverka där. Det är bättre, tycker jag, än att låta enskilda tjänstemän uppträda på det här sättet. Det blir, ursäkta, bara fånigt.

    I denna organisation måste det naturligtvis också finnas plats för civil olydnad, men i vilken grad och mot vilka kan diskuteras.

    Jag är av den uppfattningen att även om det är tjänstemän som beter sig illa mot tjänstemän drabbas ändå tredje person. I det här fallet drabbas kvinnor och män som undrar vilken kvinnosyn som företrädarna för Svenska kyrkan torgför.

    Vill man t ex skicka sina barn till konfirmandundervisning där det undervisas att det finns olika funktioner (som uppenbarligen inte har med strikt biologi att göra) i Guds hushåll, inte baserat på gåvor, talanger, kompetens eller vilja, utan på KÖN??

    Fridens liljor!

    SvaraRadera
  3. Nää - Svenska kyrkan är inte till för kvinnoprästmotståndare - tack Gode Gud för det!!
    Friska män som sätter sig själva på pedistal och kallar sig utvalda av Gud är verkligen riktigt obehövliga i dagens samhälle!!
    MVH

    SvaraRadera
  4. Själv blir jag bara mordisk när jag möter såna som Thomas ovan. Tur att jag inte längre har mitt ämbete...

    SvaraRadera
  5. Ojoj, "Deeped" vill jag inte möta i en mörk gränd.. Inte ens i en demokratisk debatt...

    Iallafall, Karin, du pratar om lojaliteter. När jag läser min bibel ramlar jag över stycken som tex: ge Rom vad som tillhör Rom och Gud vad som tillhör Gud osv.

    Vem har bestämmt vår ordning, är det politiker eller är vår ordning grundad i hur Gud vill att vi ska leva, utifrån Bibeln?

    Vi har en lagstiftad ordning... Jag tänker på de första kristna:
    Rom hade sin lagstiftning som inte alltid var så tilltalande för en Kristen. Många dog för sin övertygelse och tro på Jesus. Menar du att jag ska sätta världen före Gud? För som du uttryckte dig borde de första kristna ha gjort det, kompromissat med sin tro för att lyda Rom... Men de gjorde inte det, de satte Gud först, och fick lida, men vann mycket mer!

    Gud skulle enligt dig komma på 4:e plats för en kristen,
    1. Sv. Kyrkans "ordning"
    2. Svea Rikes Lagstiftning
    3. Vårt eget samvete
    4. Gud

    Jag har hört mycket, bland annat att Gud bör vara nummer 1 i vårt liv, vilket jag oxå kan läsa i min Bibel där det står att kärleken till Gud bör vara större än något annat.. Men i en modern kristens liv i sverige kommer alltså Gud på 4:e plats? (läs gärna hur de första kristna och Jesus själv uppfattade världens lagstiftning och synagogornas ordningar)Där va det inte snack om att kompromissa, där låg Gud Lätt på en 1:a plats.

    Jag antar att Gud har koll på läget, att Gud dömer oss alla rättvist när uppståndelsens dag kommer. Till dess har vi Bibeln som Gud gett oss att använda genom alla tider. Uppenbarligen kan man tolka Bibeln olika, man kan anse att mannen är skapt för en sak och Kvinnan för en annan, Fine!

    För Någonstans är det ett one-man-race. Ingen tolkar Gud eller Guds budskap samma som någon annan. Så sluta upp att döma fram och tillbaka, för det är inte vi som dömer, det tar Gud hand om när den tiden är inne.

    Det är väldigt intressant att läsa dina svar Karin!

    Pax

    Ps. Tycker det är lite tråkigt när man pratar om Sv. Kyrkan som "organisationen". Tycker att man tappar så mycket då. Tycker att en kyrka är en kyrka, inte en organisation.

    SvaraRadera
  6. PS. vad betyder "Wb" karin? Jag är så dålig på förkortningar:)

    Ha en fortsatt (förhoppningsvis) bra dag!

    //t

    SvaraRadera
  7. För att vara ämbetsutövare i Svenska kyrkan räcker det inte att i sitt inre på ena eller andra sättet uppleva Guds kallelse. Man måste även vara kallad av Svenska kyrkan som organisation.

    En organisation kan knappast fungera om vem som helst som känner sig kallad skulle ha självklar rätt att utöva dess ämbeten.

    Därför är det Svenska kyrkans ordning - och allt vad den innebär av uttolkning av Skrift och bekännelse - som råder vid vigning och tillträde till tjänst, ingenting annat.

    /Gregorius Rex

    SvaraRadera
  8. Thomas: Jag beskrev inte lojaliteterna i viktighetsordning.

    I övrigt har Gregorius Rex helt rätt.

    Wb som jag skrev till deep betyder förresten "welcome back".

    SvaraRadera
  9. Hur skulle Svenska Kyrkan se ut om
    det enbart var prästutbildade som fattade besluten?
    Problemet för mig är att Frimodig Kyrka på något sätt predikar "bättre". Kvinnoprästmotståndet har jag aldrig begripit - förmodleigen tar det några år så har det upphört.
    Men att som Scenska Kyrkan gör i dag - lutar sig mot ett Kyrkomöte där t.ex. Olle Burell är orolig för att SvK´inte skulle få paren att bli välsignade i kyrkan om vigselörätten försvann. Då skulle enbart de "riktigt religiösa" våga låta sig kyrkvigas.
    Definitionen på riktigt religiösa
    blir en aning snedvriden.
    I nuläget är alla medlemmar i Svenska Kyrkan tydligen inte "riktigt religiösa".
    Nej Karin det är nog det där med marknadsandelen som Olle Burell är ute efter.

    SvaraRadera
  10. Jag har träffat Landegren personligen, i den meningen att jag har hört honom i kyrkorummet. Tack och lov bor jag i grannbyn, så jag behöver inte utsätta mig för hans åsikter.
    Nu har jag dålig koll på vad vår kyrkoherde har för åsikter, men jag hoppas innerligt att han tar avstånd från de uttalanden som Landegren gör!
    Det kokade i mig när jag läste om de uttalanden han gjort i BT.
    Till exempel skall domprost Brustrand endast bjudas in till en kvällsgudstjänst, för att undvika "risken" att församlingen skulle kunna bjudas nattvard av en kvinnlig präst. Jag betackar mig för vidare kontakt med denne präst.

    Hur lång tid ska det behöva ta, innan dessa kvinnoprästmotståndare har ändrat åsikt?
    100 år?

    SvaraRadera
  11. "vår kyrka har vi en ordning, som måste följas. Vi har också att rätta oss efter svensk lagstiftning. Den tredje lojaliteten vi har är mot våra egna samveten och Gud."

    Det lät som rangordnat i mina öron.

    //t

    SvaraRadera
  12. Thomas: Aa, men nu har jag ju förklarat för dig hur jag menar. Jag ber att få ha tolkningsföreträde till min egen hjärna. ;)

    SvaraRadera
  13. Hej Karin!
    Vad jag är less på att läsa (det du skrev): "I vår kyrka har vi en ordning, som måste följas. Vi har också att rätta oss efter svensk lagstiftning."

    Vi har just haft en dödshjälpsdebatt, där det alltmer tydligt framgår att sjukvården har "en ordning som måste följas" som strider mot strafflagens bestämmelser om mord. Men den aktiva dödshjälp (som du så klarsynt kallar det) sorteras behändigt in under begreppet "passiv" dödshjälp.

    Det finns ingen lag som förbjuder kvinnoprästmotståndare att vara präster i Svenska kyrkan. Lika lite som sjukvårdens "ordningar" upphäver vanlig lag, upphäver vanlig lag grundlagen. Jag har läst vad Jämo Lena Svennaeus har skrivit i fallet Lisa Tegby, och det står klart att Jämo har överträtt sina befogenheter och varit öppet partisk. Sedan är det förstås trist att Lisa Tegby blivit något slags persona non grata för att ha dragit in Jämo.

    Flera av oss Svk-medlemmar som inte är präster är så less på kvinnoprästkonflikten, så att vi kräver båda parter ska bjuda till så att vi får en lösning. Det är möjligt att kvinnoprästmotståndarna borde bjuda till ännu mer, men de har i alla fall bjudit till. Och det har fått ett positivt gensvar från många kvinnliga präster, men tyvärr inte alla. Så det är faktiskt hos kvinnopräst-anhängarna som bollen ligger nu.

    Idiotstoppen mot prästvigningar av kvinnoprästmotståndare måste helt enkelt upphävas. Jag har under flera år fört fram att prästvigningen borde skiljas från anställningsavtalet, så att kvinnoprästmotståndarna visserligen blir vigda, men inte lovade någon fast anställning. Detta borde vara en öppning. Dra ett streck över det gamla och börja på nytt.

    Sedan är det förstås så att det inte alltid är så lätt att komma på vad man ska säga, om man blir uppringd av media. Landgren förnekar naturligtvis inte att kvinnor har fått en uppgift som män saknar, att föda barn.

    Att kvinnor har rätt att följa sin kallelse att bli präster, får inte medföra att män fråntas denna rätt. Jämställdhetslagen kan inte villkora denna rätt. Då har man gått över gränsen till religionsfriheten. Jämo borde strikt ha hållit sig till de arbetsrättsliga frågorna.

    Som ett av lagstiftningen särskilt gynnat trossamfund måste Svenska kyrkan inte bara åtnjuta religionsfrihet utan även respektera religionsfriheten för sina medlemmar. T ex lär det ha skrivits en motion till kyrkomötet om att kvinnoprästmotståndare inte ens ska kunna vara kyrkvärdar och liknande. Strider mot bestämmelserna i lagen om Svenska kyrkan, att Svk ska vara öppen och demokratisk på evangelisk-luthersk grund.

    SvaraRadera
  14. Karin skrev: "Jag ber att få ha tolkningsföreträde till min egen hjärna."

    *asg* !!!!! :D

    SvaraRadera
  15. Trist att läsa om Landegrens inställning, men kanske inte så förvånande.

    SvaraRadera
  16. Jag tycker det ligger mycket i det Lars Flemström skriver.
    Borde det inte vara dags snart att börja respektera att vi har olika inställning i olika frågor och försöka hitta positiva vägar att fungera ihop. I Svenska kyrkan har vi väldigt svårt att leva tillsammans om vi har olika åsikter i de för närvarande brännande frågorna.

    Det finns i vår kyrka nu, inte bara kvinnoprästmotståndare och kvinnoprästmotståndarmotståndare.
    Nu är vi faktiskt också en del, som varken är det ena eller det andra, utan som vill respektera
    de som har en seriös, på bibeln och kyrklig tradition grundad mening, även om vi kommer till olika ståndpunkter i vissa frågor.
    Även de, vars åsikter inte vunnit majoritet i kyrkomötet.

    Vår kyrka är ju inte en politisk organisation, utan en gemenskap av bröder och systrar i Guds familj, som har att älska varandra med våra olika ständpunkter.

    Finns bara viljan så går det att hitta positiva vägar att fungera ihop på ett gott sätt.
    Jag känner en kvinnlig präst som arbetar i ett pastorat där kyrkoherden inte är för kvinnliga präster, men de verkar ha funnit ett hyfsat sätt att fungera ihop ändå.

    Göran Landgren är, det lilla jag känner honom, en mycket duktig präst med vad jag förstår ett stort och gediget församlingsarbete. Han verkar inte speciellt stridslysten och inbjuder en kvinnlig präst att predika, eftersom många församlingsmedlemmar önskar det.

    Det tycker jag är bra. Ett positivt steg på väg. Han bjuder till för att gå de med annan åsikt till mötes.

    SvaraRadera
  17. Angående vigningsstoppet för kvinnoprästmotståndare:

    I vissa av Svenska kyrkans stift, förefaller stoppet vara verkningslöst. Mig veterligen har många kvinnoprästmotståndare prästvigts de senaste åren, och åtskilliga antagna kandidater står på tur, i ett icke alldeles obekant stift beläget i väst.

    Anser man att kvinnoprästmotstånd är ett problem, löses det knappast med ett tandlöst förbud, som mest verkar inspirera till någon sorts sport att åla sig igenom nålsögat, ivrigt påhejad av utomstående meningsfränder.

    Vidare gör ett fokus på denna fråga, att andra kommer i skymundan. Ett större problem är att många exempel på unga präster omognad kommer i dagen här och var. Senast denna vecka fick jag höra talas om en förkunnelse av en nyligen prästvigd ung man - i ovan nämnda stift - som fick Stengrundens Henric Savonius att framstå som en klok och mogen prästperson.

    Nej, Svenska kyrkan bör nog tänka om - och framför allt inte exkludera kvinnoprästmotståndare ur goda samtal om en gemensam framtid.

    /Gregorius Rex

    SvaraRadera
  18. Intervjun du skrev om framstår som en parodi, som kunde varit med i ett humorprogram! Undrar om herrarna ens för sig själva klarar av att ge en logisk motivering? För de flesta utomstående låter de tafatta försöken enbart löjeväckande.

    Jag måste fråga, hur ser lagarna egentligen ut? Jag vet så mycket som att öppet kvinnoprästmotståndare inte längre får vigas till präst, men följer verkligen den här prästen och församlingsledningen lagen när de vägrar en kvinnlig präst tillgång till predikstolen? Är det lagligt att agera som de gör? Det borde det inte vara, eftersom vi enligt lagen kan ha präster av båda könen. Isåfall får ju dessa kvinnoprästmotståndare som fortfarande finns, en stor makt. Då är något fel. Och, lagen måste väl vara lika över hela landet, så det kan inte vara tillåtet med några slags "laglösa frizoner" där kvinnoprästmotståndare kan göra som de vill. Ja, jag vet att den sk Missionsprovinsen finns, men de räknas inte som en del av SvK, men jag menar inom SvK.

    Sedan undrar jag om någon kan svara på den här frågan:

    Finns det några siffror på hur många medlemmar i SvK som stödjer kvinnoprästmotståndarna? Alltså hur stor andel av medlemmarna i SvK som tycker att det är rätt att enbart män ska kunna vara präster?

    Jag gissar att de är en mycket liten skara, som visserligen är koncentrerad till vissa områden i landet. Har jag fel?
    /Anna

    SvaraRadera
  19. En sak har "prästen" Karin rätt i- Sv kyrkan är en organisation. Det finns inget kyrkligt eller kristligt kvar, det är inte kyrka längre. Onödigt att tjafsa om kvinnliga "präster", den där organisationen är döende! Kvinnor som Karin som hyllar och även uppmuntrar till synd har förstört den f.d Sv kyrkan! Att följa Bibeln har blivit löjeväckande, prästerna får sin "utbildning" från RFSL istället. Arma den som vågar gå emot strömmen! Tacka vet jag Katolska kyrkan som vågar stå fast vid sin tro trots hån och kränkningar. Gud skyddar sin ursprungliga kyrka!

    SvaraRadera
  20. Karin,
    kvinnoprästmotståndarna bedriver mig veterligt inte någon form av civil olydnad. De agerar inte olagligt på något sätt. Dessa ideliga påståenden om lagtrots drar hela Svenska kyrkan i vanära.

    Om det skulle införas vigseltvång för präster, tycker jag däremot att det är dags att börja med civil olydnad. För den skulle bör vi börja fundera på att bilda en stödorganisation av lekmän för de vägrande prästerna.

    Om sakramentskändarna i riksdagen (kd) skulle lyckas med sitt uppsåt att avskaffa Svenska kyrkans vigselrätt, tycker jag också att det är läge för civil olydnad. Och då vill jag se präster som är för homoäktenskap och de som är mot på samma sida barrikaden: "Vi viger som vanligt".

    Och då är jag själv beredd att stå på samma sida som de giftaslystna homoparen. För den kyrkliga vigselrättens skull.

    Jag uppmanar alla giftaslystna, ifall de religiösa samfundens vigselrätt skulle avskaffas, att strunta i den "civilrättsliga registreringen" och gifta sig i kyrkan som vanligt. Civil olydnad!

    Anonym:
    Jag känner inte till några sådana siffror. De vore inte heller rättvisande, eftersom kvinnoprästmotståndarna hela tiden anklagas för lagtrots.

    Det finns alltså de som skulle stödja kvinnoprästmotståndarna, men inte gör det för att de sätter laglydnaden främst.

    Och sedan finns det de, som stödjer kvinnopräst-anhängarna eller är tveksamma, men trots det även stödjer motståndarna för att de är riktiga präster, som slår vakt om den sanna kristna tron. Att var riktig präst handlar inte bara om kön, utan ffa om tro.

    De falska anklagelserna mot motståndarna är egentligen förtäckta angrepp på den traditionella kristna tro, som även så många kvinnliga präster förkunnar. Det är bra att så många kvinnliga präster gör det, men det räcker inte för att rädda Svenska kyrkan som ett kristet samfund.

    Idiotstoppet för prästvigningar av kvinnoprästmotståndare undergräver prästämbetet. För det var väl meningen att prästämbetet skulle öppnas även för kvinnor? Nu håller det på att hända med prästämbetet, som kd vill ska hända med den kyrkliga äktenskapsvigseln.

    Urvattnas på det ena eller andra sättet. När homosexuella äntligen fick rätt att gifta sig var äktenskapet avskaffat och ersatt med ett slags registerat partnerskap för alla (om kd får som de vill). När kvinnor änligen fick rätt att bli präster, avskaffades prästämbetet och ersattes med något slags frirelegiöst(mångreligiöst?) pastorsämbete!

    Men det är ju inte på DEN grunden, som vi måste utveckla nya former för samexistens mellan kvinnliga präster och kvinnoprästmotståndare: "Jag kan samarbeta fullt ut med dig, för ingen av oss är ju någon riktig präst."

    SvaraRadera
  21. "Att kvinnor har rätt att följa sin kallelse att bli präster, får inte medföra att män fråntas denna rätt"

    Hm - kanske borde det det, om männen aktivt hindrar kvinnor från att utöva sitt ämbete?

    Vad jag vet har Jesus inte sagt ett ljud om att kvinnor skulle ha någon begränsad roll någonstans. Paulus är inte Gud, vad jag vet.

    SvaraRadera
  22. Ester
    Vi ska återupprätta Svenska kyrkan, som är den ursprungliga kyrkan i Sverige. Den rollen kan inte fyllas av någon italiensk utlandsförsamling i Sverige. Men vi ska återförenas i Rom. Det kommer inte att ske under min livstid. Och inte ens de nyfödda, de som föds just i dag, kommer att få uppleva den dagen. Men den dagen kommer.

    ab
    När hände det senast att någon man aktivt hindrar kvinnor från att utöva sitt ämbete?

    Det som Paulus skrivit i sina brev är Guds ord. Det är luthersk tro. Mig veterligt har inga kvinnopräst-anhängare använt argumentet att breven inte skulle vara Guds ord och därför kan bortses ifrån.

    SvaraRadera
  23. Ja, tydligen hände det nu, i en kyrka som en manlig präst uppenbarligen betraktar som sin privata, där hans personliga tolkning av Bibeln och Guds ord ska råda.

    "Kvinnoprästanhängare"! Blotta ordet andas en medeltida inställning. I Gud är ej man eller kvinna, ej jude eller grek - var det inte så? För var och en som läser Bibeln handlar det alltid om ett val av vad man ska betrakta som Guds ord, vad som är symboliskt, och vad som är så tidsanknutet att det inte längre kan beaktas av en person som anser sig ha en humanistisk livssyn.

    För mig - sett utifrån, eftersom jag lämnade kyrkan för länge sedan - är kvinnoprästmotståndaren en farisé som ser mer till en text (den han/hon väljer att stödja sig emot) än till andan i vad Jesus faktiskt har sagt. I allt han har sagt har han pekat på att man ska se till människan först och lagen sedan, essensen först och bokstaven sedan. Det glöms hela tiden bort.

    SvaraRadera
  24. ab
    Det var ju faktiskt det som inte hände, hon får komma. Det som upprör verkar vara att en manlig kyrkoherde bestämde det, och sa att det var så långt kan ´kunde sträcka sig. Att han ska hudflängas för att han har sagt det är ingen vidare yttrandefrihet.

    Låt oss också göra klart att domproster har ingen självskriven rätt att predika i stiftets alla kyrkor. Det bestäms lokalt, vanligen av kyrkoherden. Och den av bl.a. dig hudflängda prästen är ju kyrkoherde. Han har använt sin befogenhet och upplåtet "sin" kyrka till en utsocknes präst (domprosten). Var det fel? Har han hindrat domprosten att utöva sitt ämbete? Har han kastat ut henne från domkyrkan?

    Du kan väl ändå inte hänga upp dig på att även kyrkoherdar har yttrandefrihet? Vill du även hudflänga kyrkoherde Eva Karlsson?

    SvaraRadera
  25. Jag har knappast "hudflängt" honom genom att säga att han tycker hans egen tolkning ska råda. Han har alltså yttrandefrihet när han säger att kvinnor inte ska bli präster, medan vi som kritiserar honom för det "hudflänger"? Du vrider ord på ett osnyggt sätt.

    Han har rätt att bjuda in eller inte bjuda in vilka han önskar, tydligen. Men han bjuder in en kvinna bara efter stor tvekan och medvetet på ett sätt så att hon inte ska kunna ge nattvarden, om jag tolkar inläggen här rätt. Denna ovilja mot kvinnliga präster är liktydig med rasism.

    Jag är fullt medveten om att man gömmer sig bakom Bibeln, vilket är rätt fegt, men kvinnoprästmotståndare har denna åsikt därför att de alldeles personligen vill det. Vilket inkluderar kvinnliga kvinnoprästmotståndare.

    SvaraRadera
  26. Lars Flemström:
    "Att han ska hudflängas för att han har sagt det är ingen vidare yttrandefrihet."

    Kyrkoherden har uttalat sig. Kyrkoherden får kritik för sina uttalanden.

    DET är yttrandefrihet.

    Men du sätter fingret på något mycket intressant: Att många präster idag väljer att dölja sina åsikter för världen, för att de sannolikt möter hård kritik för dem, är ett dilemma i dagens kyrka. Troligtvis hör detta samman med den ängslan och nervositet som finns inbyggd i den svenskkyrkliga kulturen.

    Idag får det konsekvenser om man väljer att stå rakryggad för sina "avvikande" åsikter. Kvinnoprästmotståndare och homofientliga blir mindre intressanta för tjänster etc. Dock skapar detta en slirighet och präster som slingrar sig undan medias återkommande frågor i dessa ämnen, framstår som oärliga och därmed mister de sin trovärdighet.

    Dessutom har ju de unga präster som inte accepterar kvinnliga präster, men som vigt i kyrkans nuvarande ordning ett särskilt problem: Frågan om de har tillskansat sig vigningen genom lögn och bedrägeri, riskerar ju att väcka både avsmak och pinsamma följdfrågor.

    Icke desto mindre: Det väcker respekt när människor står för sina åsikter och jag tror att det är en förutsättning för de goda och ömsesidigt respektfulla samtal mellan olika ståndpunkter, som jag menar är en nödvändighet för att Svenska kyrkan ska hålla samman. Att föra samtal med människor som inte står för sina åsikter i alla sammanhang, går det knappast att föra den sortens samtal med.

    /Gregorius Rex

    SvaraRadera
  27. Gregorius: Jag håller med dig om att ärlighet är nödvändigt och att ärlighet är något att respektera. Men att respektera själva åsikterna som om de vore av samma halt är en annan sak.

    Det finns åsikter som jag finner det ytterst svårt att respektera. Dit hör antisemitism, rasism och ståndpunkten att man har rätt att bestämma vad kvinnor får och inte får göra på grund av sitt kön. Dvs sexism.

    Om man har dylika åsikter och grundar dem på kristendomen, tycker jag man ska ärligt pröva sig själv och fråga sig på vilket sätt ens ståndpunkt står sig Bibeln förutan. Gör man inte det, har man ingen chans att utvecklas som människa och nå nya insikter.

    SvaraRadera
  28. ab,
    vilken rätt har du att dehumanisera andra människor för att de inte tycker som du, och du uppenbarligen inte förstår hur de tänker?

    SvaraRadera
  29. ab:

    Din ståndpunkt är inte bara rimlig, den är även hedervärd.

    Men saken är oerhört mycket mera komplicerad, och jag menar att man måste lägga denna rimliga ståndpunkt åt sidan tillfälligtvis och lyssna på sin meningsmotståndare under de samtal som jag menar är nödvändiga.

    Det betyder inte att man gör avkall på sina humanistiska principer, ara att man går sin medmänniska till mötes. Motsvarande måste givetvis gälla samtalspartnern.

    Och Lars Flemström sätter åter fingret på det: Dehumansiering av meningsmotståndare tjänar ingen på. När två stridande parter aldrig möts och ser varandra i ögonen, kan postionerna hårdna bortom rimlighetens gräns. Detta menar jag har skett i Svenska kyrkan, kring "kvinnoprästfrågan" och det sker - as we speak - i frågan om homosexualiteten.

    /Gregorius Rex

    SvaraRadera
  30. Jag dehumaniserar absolut ingen, jag förstår inte vad en så orimlig anklagelse ska tjäna till? Det är väl snarare kvinnoprästmotståndare som dehumaniserar kvinnor och motståndare till homosexuella som dehumaniserar dem - eller åtminstone sätter kvinnor och gaypersoner i en egen underavdelning av begreppet "människor".

    Jag förstår mycket väl hur kvinnoprästmotståndare tänker, men undrar över deras verkliga motiv, eftersom de faktiskt väljer och vrakar i Bibeln när det gäller vad de ska tro på och fästa betydelse vid. Samma med gaymoståndare och kreationister. Det som vad jag kan se kristendomen verkligen handlar om är inte på långa vägar lika viktigt för dem.

    Kvinnliga präster går mycket långt i kristlig kärlek när det gäller att tala med och lyssna på manliga präster som har fräckheten att anse att de själva har rätt att bli präster, men inte kvinnor. Ja, jag vet att kvinnoprästmotståndet lindas in i retorik om "olika uppgifter", men så är det ju alltid när apartheid ska försvaras.

    Det skulle inte falla mig in i att vara ohövlig mot någon, men däremot kan jag inte stå och tala med en kvinnoprästmotståndare och påstå att jag respekterar denna åsikt. Det är den nämligen inte värd.

    SvaraRadera
  31. Till saken hör att Karin Burstrand inte är präst i Skene församling. Hon är heller inte personligen önskad dit. Det är några i församlingen som vill ha en KVINNLIG präst dit för att markera mot sin kyrkoherde. Vem prästen är spelar ingen roll så länge det är en kvinna. De är inte så att de vill höra just Karin Burstrand - då hade de kunnat åka till Göteborgs domkyrkoförsamling. Nej, någon - vilken kvinna som helst - måste komma till Skene för att sätta dit deras egen kyrkoherde Göran Landgren. Göran Landgren har gått dem till mötes och valt att bjuda in domprosten. Att han väljer att kalla in någon utifrån för att tillmötes gå en högljudd grupp som bara vill sätta dit honom framförs nu som att han trilskas och är ogin. Det är tragiskt att Karin Burstrand inte genomskådar det hela utan ställer upp på denna sorts kyrkliga tjuvnyp. Det är ju inte henne de vill höra utan genom att förmå kyrkoherden att bjuda in en KVINNLIG präst så har de fått in några tjuvnyp och lyckats få honom uthängd i massmedia som en ond svartrock. Det är tragiskt och sorgligt - för alla inblandade!

    SvaraRadera
  32. Men kan man inte se det hela på ett annat sätt - att församlingen, eller en grupp inom församlingen, försöker få honom att förstå att kyrkan är deras också, inte bara hans? Och att de vill försöka vänja honom vid tanken på att en kvinnlig präst faktiskt kan predika där utan att det är något fel på det?

    Hans motvilliga svar - och att han inte ger besökaren en högmässa - tycker jag faktiskt kan ses som ogint. Hur som helst ger det honom absolut ingen martyrroll! Det är inte precis synd om honom.

    SvaraRadera
  33. ab:

    Du använder väldigt hårda ord om kristna som har en annan uppfattning än du i vissa frågor. Du kallar dem som menar att prästuppgiften är en manlig uppgift för rasister och det är ju ett väldigt starkt ord.

    Du anser alltså att majoriteten av alla kristna i världen är rasister, alla katoliker och ortodoxa kristna, liksom många evangeliskt troende och större delen av kyrkfolket i Svenska kyrkan före 1958.

    Vad lätt det är att vi talar fördömande om andra kristna, utifrån att de har uppfattningar som vi inte delar.

    Jag delar inte heller deras uppfattning i denna fråga, för mig är det självklart att både män och kvinnor kan vara präster, men jag har ändå många vänner som har den gamla uppfattningen och som jag lärt känna som djupt troende och kärleksfulla kristna med genomtänkt, bibliskt och telogiskt motiverad uppfattning och som jag hyser stor respekt för även om jag inte delar deras uppfattning i just den här frågan.

    En levande dialog mellan människor av olika trosuppfattningar tror jag fordrar en vilja att förstå varandra. Alla, som ser prästämbetet som en manlig uppgift är inte fanatiska extremister, utan faktiskt intelligenta människor som det går att resonera med.

    SvaraRadera
  34. Det här får bli mitt sista svar i denna tråd.

    Jag tycker nog mest jag kallar en spade för en spade. Och jag kan inte se att någon som svarat mig här har beaktat något av mina argument, jag blir bara tillsagd att vara snäll och förstående, så dialogen är ju inte så levande.

    Det är ganska mycket begärt att en kvinna ska vara förstående inför män som anser att de har rätt att neka henne ett ämbete, enbart på grund av hennes kön. Ungefär lika mycket begärt som att be en svart person vara förstående inför personer som säger att han givetvis är lika mycket värd som vita, på sitt sätt, men ändå inte bör ha den ena eller andra positionen, eftersom Gud inte vill det. (Detta var fullt gångbart inom många kyrkor för inte länge sedan.)

    Rasister kan vara synnerligen varma och vänliga mot svarta, t ex ska guvernör Wallace som var emot integrering av amerikanska Söderns skolor ha varit en underbar arbetsgivare för sitt svarta tjänstefolk. På samma sätt finns det många kvinnoprästmotståndare som är mycket varma, vänliga och omtänksamma mot kvinnor.

    Men det räcker faktiskt inte. I själva verket misstänker jag att denna avspända vänlighet har som grund att vederbörande vet sig vara av Gud givet en överlägsen person, i alla fall i något avseende - som manlig präst eller som vit. En kvinnoprästmotståndare kan alltså mycket väl förklara att hans hustru är klokare, intelligentare osv än han själv. Båda accepterar ju att ett fält är reserverat för honom enbart på grund av hans genitalier - han behöver inte kämpa för det, det är för evigt hans, och hur underbar och fantastisk hon än är, har han där alltid ett försprång.

    Jag är inte arg eller hätsk, jag är besviken. Och jag använder de ord som jag tycker beskriver situationen utan att linda in något eller försöka göra mig älskad hos min motpart. Det är troligen mycket okvinnligt. Jag vill inte bolstra för dem som inte kan göra sig av med sin sexism (eller rasism). Jag tycker att de som vuxna människor ska försöka se saken från andra perspektiv och pröva sig själva.

    Och jag hävdar fortfarande att denna bokstavstro går rakt emot Jesu intentioner. Så hedning jag är.

    Tack för mig.

    SvaraRadera
  35. Ord och inga visor från ab. Ingen dialog med en utestängd och hårt reglerad kyrklig minoritet där inte.

    Den som inte ger respekt lär ingen vinna.

    /Gregorius Rex

    SvaraRadera
  36. Markus

    Jag tycker att det är både fel och löjligt att försöka framställa kvinnoprästmotståndaren i fråga som ett offer. Att han framstår som löjlig i tidningen beror ju på att han beter sig löjligt, och inte kan komma med argument som flertalet anser är rimliga. Han måste väl kunna stå för sina åsikter, även i en tidningsintervju?

    Det är inte synd om honom som efter mycket stor tvekan och många påtryckningar, till slut låter domprosten komma och predika. Men för att markera att hon inte är jämbördig sina manliga kollegor får hon predika en vardagkväll och inte en söndag. Det är den markeringen som ger en dålig smak i munnen.

    Som ab har skrivit, det är ju inte hans privata kyrka och han kan inte göra lite som han vill. Det finns uppenbarligen kvinnor som önskat att reglerna att även kvinnor kan vara präster - även ska gälla i deras egen församling, och velat att en kvinna ska komma till dem och predika.

    Ska en enskild präst ha rätt att neka kvinnor att predika och utöva sitt ämbete, när vi sedan läänge har ändrat reglerna så att prästämbetet kan innehas av båda könen? Behöver präster bara följa regler och förordningar om de behagar?

    Det måste helt enkelt vara mot reglerna att neka kvinnor att predika i församlingar, annars är ju införandet av kvinnliga präster helt verkningslöst.

    /Anna

    SvaraRadera
  37. ab nämner ingenstans före sin sista kommentar att hon är kvinna, och då drar hon till med knepet att alla som inte håller med henne är kvinnoförtryckare.

    Det började med att ab hade fel, när hon skrev att Landren hindrar Burstrand att predika i "hans" kyrka. Har hon ens försökt bjuda in sig själv? Nej, han bjudit in henne, trots att hon inte är präst i försmalingen.

    Det är dessutom ett faktum att allt vad en intervjuad person säger inte kommer med i tidningen. Journalisten gör ett urval. Sedan har Karin gjort ett urval av det som stod i tidningen.

    Jag tycker dock att han borde ha givit ett bättre svar på en av frågorn, och det var om han inte har en "medeltida" syn på prästämbetet.

    Han borde ha svarat: Nej, en antik syn. Det var ju under antiken som Jesus kallade tolv män till lärjungar. Och det var under antiken som Bibeln skrevs. Om man nu ska göra en tidsbestämning. För egentligen åär Guds ord inte bundna till någon speciell tid.

    SvaraRadera
  38. Anonym / Anna skrev:
    "Det måste helt enkelt vara mot reglerna att neka kvinnor att predika i församlingar, annars är ju införandet av kvinnliga präster helt verkningslöst."

    Du anklagar alltså den manliga kyrkoherden för att bryta mot några regler som du tycker och tror borde finnas. Men de reglerna finns inte. Du menar alltså att det inte är tillräckligt allvarligt att Landgren är kvinnoprästmotståndare, utan de måste alltså svärta ner honom med en massa annat också? Och du tror inte att det skulle skada hela Svenska kyrkan och alla hennes präster??

    Alla kvinnliga (och manliga) paräster har rätt att leda gudstjänster i alla kyrkor, som tillhör den församling som de är anställda hos. Införandet av kvinnliga präster är inte verkningslöst. Tror du att Karin, som driver den här bloggen, är arbetslös?

    SvaraRadera
  39. Lars Flemström

    1. Jag anser att både kvinnor och män kan vara präster. En människas genitalier har inte betydelse för huruvida man är lämplig eller ej att utföra ett visst arbete/ha ett visst kall.

    2. År 1958 blev det möjligt för kvinnor att vigas till präst. Förra året var det således 50-års jubileum.

    3. Eftersom man år 1958 gjorde det möjligt för kvinnor att arbeta som präst, så ska kvinnliga präster givetvis ha möjlighet att utöva sitt yrke/sitt kall utan att bli nedvärderade, respektlöst behandlade eller bli hindrade att utöva sitt yrke i en församling.

    Det ska inte vara så att kvinnoprästmotståndare ska kunna neka sina kvinnliga kollegor att få anställning i församlingen, med hänvisning just till deras kön. Det är helt fel om kvinnliga präster ska vara välkomna i vissa församlingar, men inte i andra. Samma regler, dvs att vi numera har både kvinnliga och manliga präster sedan 1958, ska gälla överallt! Tänk om vi hade det så med andra lagar och regler, att de bara gällde i vissa delar av landet?

    4. Det är inte rimligt att kvinnoprästmotståndare fortfarande efter 50 år, ett halvt sekel, ska kunna sätta käppar i hjulet för sina kollegor. En präst kan inte betrakta sin arbetsplats, församlingen och kyrkan, som sin privata egendom där han/hon enbart behöver följa de regler som han/hon behagar och sympatiserar med. Kan man inte som man acceptera,respektera och samarbeta med kvinnliga präster, samt följa regler och förordningar bör man se sig om efter ett annat arbete, både för sin egen skull och för andra.

    Det är inte okej, att kvinnliga präster enbart ska vara välkomna i vissa församlingar men inte i andra , med hänvisning till deras kön! Har vi nu infört att både kvinnor och män ska kunna vigas till präst, så ska inte kvinnoprästmotståndare hindra kvinnor från att få anställning eller komma och predika i kyrkor!

    5. Det var oförskämt mot domprosten att enbart tillåta henne att predika en vardagkväll istället för en söndag. Alla förstår budskapet i det agerandet, och det var inget "trevligt" budskap. Jag förstår inte att man inte skäms för att göra så!

    /Anna

    SvaraRadera
  40. Anna,
    jag tycker att du nedvärderar både kvinnor och män genom ditt sätt att skriva om "genitalier". Människan är mer än genitalierna. Det specifikt manliga och specifikt kvinnliga sitter inte bara i genitalierna. Du kan se skillnad mellan män och kvinnor även om de inte klär av sig.

    Sedan förväxlar du hela tiden dina egna åsikter om vilka regler som du tycker borde finnas i samhället och kyrkan med de regler som faktiskt finns, och de regler som gäller i ett visst fall. Hört ordet "lagkonkurrens". Det är när två lagar säger mot varandra. Vi har en rättsordning, som reglerar vad som gäller då.

    Och Göran Landgren har inte brutit mot någon del av rättsordningen, inte mot någon lag eller föreskrift. (Åtminstone inte det fall som vi diskuterar nú, vilket är det enda jag vet om honom.)

    "Tänk om vi hade det så med andra lagar och regler, att de bara gällde i vissa delar av landet?", skriver du. Jo, men så är det, även med andra lagar och regler, men inte alla givetvis.

    Präster anställs av församlingarna, varför redan anställda präster inte kan hindra någon att bli anställd. Att kvinnoprästmoståndare hindrar anställning av kvinnliga präster är alltså en myt.

    Karin Burstrand är inte anställd i den församling, där Göran Landgren är kyrkoherde. Om det inte råder akut prästbrist i församlingen finns ingen anledning att låta en utsocknes präst leda en söndagsgudstjänst.

    Några i församlingen ville höra en kvinnlig präst predika. Kyrkoherden har bjudit in en kvinnlig präst.

    SvaraRadera
  41. Lars Flemström

    Ja, jag skrev vilka åsikter jag har!

    Och jag anser att det är något fel om kvinnoprästmotståndare ska ha möjlighet att dels försvåra för kvinnliga präster på deras arbetsplatser och dels förhindra att kvinnliga präster får möjlighet att utöva sitt yrke/sitt kall.

    Jag anser, som jag redan har skrivit, att kvinnliga präster ska vara välkomna i SAMTLIGA församlingar landet över. Det är något galet om de enbart är välkomna i församling X, Y, Z men ej i församling Å, Ä, Ö.

    Det ska inte vara ett giltigt skäl att neka en präst möjlighet att predika, med hänvisning till KÖN!

    Det är möjligt att det kan finnas andra skäl till att man inte vill att en viss präst ska komma till en församling, men att anföra KÖN som skäl, är helt fel.

    När det gäller just den här artikeln, med domprosten, så handlar det om att kvinnor tidigare ej predikat i församlingen pga att det finns människor där som ej accepterar kvinnliga präster. Det handlar alltså om KÖN, och inget annat, eller hur?

    Och att domprosten ej får predika en söndag, beror på att man prompt vill markera att hon inte är jämbördig sina manliga kollegor! Hon får inte predika en söndag, pga sitt kön. Att agera så är ynkligt, och helt förkastligt! Det är helt enkelt fräckt och oförskämt.

    /Anna

    SvaraRadera
  42. Jösses!

    Att ni orkar.

    SvaraRadera
  43. Men grejen är ju att hon inte har nekats att predika! Här har man hittat en kvinnoprästmoståndare som inte alls har agerat som kvinnoprästmotståndare förväntas agera. Vilken besvikelse!

    Det är som om man skulle hitta en borgerlig politiker, som inte vill försämra sjukförsäkringen. Vilken besvikelse! Här har man hela tiden råskällt på "borgarna", och så är de inte alls så hemska som det påstås!

    De enda som man kan lita på är Vänsterpartiet som vill införa en kommunistisk diktatur. Jaså, inte. Vilken besvikelse! Finns det ingen som man kan vara så där glödhett förb. på, som man har lust att vara ibland?.

    Och det är alltså församlingarna, och inte prästerna, som anställer präster. Ska du förbjuda församlingarna att anställa vilken präst de vill, kanske en kvinnoprästmotståndare, så har du satt dig över religionsfriheten. Försök du få till ett lagstadgat förbud, så ska jag se till att anmäla den lagen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter!

    På den tiden då Svenska kyrkan vara en statskyrka hände det sig att Härnösands domkyrkoförsamling anställde en präst som heter Lisa Tegby som domprost. Henne har jag träffat och hon har min högaktning. Den kvinnan har principer, och det gillar jag. Men alla gillar det inte.

    Men domkyrkoförsamlingen glömde att fråga stiftet, vem de ville ha, vilket är kutym i Härnösaand. Detta har inget att göra med vare sig Lisas kön eller personlighet. Ren klantighet. Härnösand är f.ö. ett pionjärstift när det gäller kvinnliga präster. Men håller jumboplatsen när det gäller arbetsrätt.

    Så när fadäsen upptäcktes, att man glömt fråga stiftet, så ändrade sig domkyrkoförsamlingen och anställde en manlig sökande (Benny tror jag att han hette). Nu missade man juridiken, att Lisa redan var anställd. Alltså fadäs nr 2. När man då upptäckte att man hotades av ett stort skadestånd till Lisa, gjordes fadäs nr 3. Återigen missade man juridiken, att Benny redan var anställd. Så nu hotades man av ytterligare ett stort skadestånd.

    Detta har förtigits i debatten. För det gäller ju att svartmåla Svenska kyrkan så mycket det någonsin går. Lisa gjorde "misstaget" att dra in Jämo, men det tycker jag inte att man kan lasta henne för. Hon är ju teolog och inte jurist. Men JÄMO Lena Svenaeus är juriskt, och borde ha avvisat anmälan som inkommen till fel myndighet. Helt klart var både Lisa och Benny berättigade till skadestånd, men Lisas skadestånd var en fråga för arbetsdomstolen, inte för JÄMO.

    För om någon blev diskriminerad p.g.a fel kön, så var det Benny. Men han tänkte väl inte på att han kunde anmäla diskrimineringen av sig till JÄMO.

    Så man borde alltså ha haft två domproster i Härnösand? Ja, man hade ju anställt två!!

    JÄMO framstod ju vid den tiden, inte minst p.g.a. Lena Svanaeus partiska och osakliga agerande som en kvinnokampsorganisation. Men därigenom har JÄMO brutit mot grundlagen, som säger att myndigheter ska vara sakliga och opartiska.

    Jag tycker att Lisa har behandlats illa bl.a. för att hon har nekats andra anställningar. Lisa har straffats för att Lena har agerat i strid med grundlagen. Inte för att Lisa är kvinna, utan för att hon anses "obekväm".

    SvaraRadera
  44. Fredrik Fernbom16 mars 2009 18:57

    Tillsättningen av Lisa Tegby ägde rum efter relationsförändringen. Det kyrkoordningsförslag som nu är ute på remiss innehåller bl a en ändring vad gäller domprosttjänst för att reglera förhållandet mellan stift och församling.

    SvaraRadera
  45. Då är JÄMO:s agerande ännu mer anmärkningsvärt.

    JÄMO har ju även försökt avskaffa avtalsfriheten mellan arbetsmarknadens parter, och alltså ersätta lönebildningen på speciellt LO-området med ett byråkratiskt meritvärderingssystem, som skulle öka löneskillnaderna. Jag har själv en tid varit löneförhandlare inom LO-området, och under den tiden fick de kvinnliga arbetarna de högsta lönelyften. Det skulle de inte ha fått med JÄMO:s meritvärderingssystem!

    Dessa argument från JÄMO har ju också figurerat i diskussionerna om tillsättningen av de tjänster som Lisa har sökt. JÄMO:s försök att använda Lisa som slagträ för sin byråkratiska modell, har i praktiken fått till följd att Lisa inte fått den meriterande praktiska erfarenhet, som hon kanske har behövt.

    SvaraRadera
  46. En intressant tanke är hur ogärna en kvinnlig präst skulle vilja bjuda in en manlig "motståndare" till "sin" kyrka. Han skulle stå där och predika utifrån sin bibeltolkning om hur saker och ting är.

    Tänk då att Landgren bjöd in Karin, en kvinna som är präst.
    Det är stort av landgren att försöka mötas och försonas på något plan.

    Det är många som vill hänga ut Landgren som en mycket ond och medeltida människa, men då ber jag er vända på det hela, så märker ni att det inte är något illa i det här utan en stor utsträckt hand som är utsträckt.

    SvaraRadera
  47. När människor från skilda åsiktsläger möts och får tillfälle att se varandra i ögonen, upptäcks ofta att fienden inte är så farlig.

    Det skulle många i dessa skilda läger vara betjänta av. För att inte tala om Svenska kyrkan.

    SvaraRadera
  48. Ja, Gregorius. Vi har ju också frågan om homovigslar i kyrkan. Där finns också skiljda läger, som måste tåla varandra.

    SvaraRadera
  49. Jag har skrivit att Lisa Tegby inte alls är någon pionjär, som tagit strid för kvinnors rätt att bli präster. Att det var arbetsrättslig klantighet, att det finns en speciell "kultur" i Härnösands kommun och län att alltid vara "politiskt korrekt" (även i kvinnoprästfrågan), vilket tyvärr också har drabbat domkyrkoförsamlingen och stiftet. Nu berättas att Härnösands stift har fått punga ut med tio miljoner bara de senaste tre åren till f.d. anställda som blivit offer för att man sopar allt under mattan. Har något fel begåtts, drabbas den drabbade av rena förföljelsen för att kommunen, länet, landstinget, domkyrkoförsamlingen och stiftet ska hålla fasaden utåt att alltid vara "politiskt korrekt".

    Lisas misstag var att hon anmälde ett arbetsrättsligt klavertramp till fel instans, JÄMO, som utnyttjade fallet till en kampanj mot Svenska kyrkan, och det vanligtvis så politiskt korrekta Härnösands stift. Som faktiskt är ett pionjärstift för kvinnliga präster. Den politiska eliten i länet / stiftet kände sig orättfärdigt påhoppade av JÄMO och gav Lisa skulden.

    Och den dåliga behandlingen av Lisa, som en illojal och obekväm person bara fortsätter. Hon verkar nu inte ens vara föreslagen som biskop i Härnösands stift, trots att hon en gång i tiden var tillräckligt meriterad som domprost. Men en kvinna ska det förstås vara, för att hålla uppe den politiskt korrekta fasaden. En kvinna ska det vara, men inte Lisa. Och i topp i omröstningen ligger den kandidat, som visat i särklass sämst omdöme av alla, nämligen domprosten i Uppsala. Att Jonas Gardell har fått Uppsala domkyrka som arena för sina hädelser, har säkerligen stärkt Tulikkis chanser att bli biskop i det politiskt korrekta Härnösands stift, som månar om fasaden.

    Bara inte Lisa. Det är en kvinna som jag har mött i ett icke kyrkligt sammanhang, där hon hade alla chanser att göra bort sig. Det gjorde hon inte. En så principfast person kan man inte ha som biskop i Härnösand, nej. Tänk om hon skulle ta ställning för någon drabbad mot de lokala politiska makthavarna? Den risken kan man inte ta!

    SvaraRadera
  50. Underhållande att vi inte ens kan föda barn längre, eller snarare att män gör det lika bra, en för mig hitintills helt okänd struktur nedlagd i den där skapelsen. Men karl'n är ju karl så han vet väl bäst... LOL

    och:

    Så trevligt att du citerar Gudrun Schyman "Vård av frisk man i hemmet". Ära den som äras bör kanske?
    :-)

    SvaraRadera