Kollegan i kyrkomötet Olle B lade upp det här klippet (Sagostunden-introt från 1979) på fejan tidigare idag. Det var länge sen jag såg det men jag blev lika rörd som då över mullvaden som ramlade av mattan när han skulle dra till sig tidningen som draken satt på. Här är svaret, psykchef och trygghetsnarkomanjägare David Eberhard, på varför 70-talisterna lider av svårmod och separationsångest. Gah. Men vad jag ser nu, som jag inte såg då, är att mullvaden faktiskt sätter sig i väskan och flyger efter. Det är, alltså, bara att bryta ihop och komma igen.
Sagostunden - intro 1979
fredagen den 17:e april 2009
Här grundlades 70-talisternas svårmod
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, jag tycker det känns lite trist att mannen på mattan liksom glatt utnyttjar den plötsligt lediga platsen till sina böcker utan att närmare reflektera över varför det är tomt. :D
SvaraRaderaoh.. jag blev väldigt rörd över detta klipp.. så länge sedan.. knappt jag minns.. :)
SvaraRaderavänligen Anna
Jag klickade vidare till "Farbrorn som inte vill vara stor". Han hittade en tia. En sedel alltså. Oj vad det kändes länge sedan man såg en sån! När försvann de egentligen?
SvaraRaderaJag upplevde aldrig den här snutten som konstig. Vilse i pannkakan har man ju hört talas om - jag var lite för liten och tyckte det var lite otäckt så jag tittade inte ens - men inte att detta skulle ha förstört oss 70-talister?
SvaraRaderaNu håller jag med igen -det var otäckt när mullvaden ramlade av, men skönt att den kunde hänga på i väskan - och konstigt att ingen upptäckte att den var borta. *nostalgisk*
SvaraRaderaÄven den som föddes när 80-talet börjat har fått känna medlidande med den stackars mullvaden. Jag tänkte dock att med sådana "vänner" så hade han det bättre i sin väska.
SvaraRaderaNågot jag däremot kunde tycka var läskigt var när Allan Edvall sjöng stackarsvisorna. De kunde va riktigt otäcka ibland som den om Sixten...kolla youtube så får du se....