Det är verkligen jätteroligt och uppmuntrande att brudpar ringer och frågar om jag kan viga dom i maj/sommar/till hösten/nästa år. Det är bra att ni håller med om de värderingar jag står för och att ni vill vigas av en präst som ni känner förtroende för.
Men.
Jag är anställd i Svenska kyrkan i Skövde. Det innebär att jag är präst i Skövde, och de kyrkliga handlingar (dop, vigsel, välsignelse,begravning) jag utför är med skövdebor, eller andra som väljer en skövdekyrka, eftersom jag är anställd av Svenska kyrkan i Skövde.
Jag tycker absolut att det ska finnas en valfrihet när det gäller präst och musiker till vigslar, dop och begravningar, jag har motionerat i kyrkomötet om det och en utredning pågår om en utvidgad clearing. Men än så länge är det inte så, och jag har tidigare påtalat problemet med att präster frilansar och i vissa fall tjänar pengar "svart" för de tjänster som egentligen inte är ens privata utan tillhör Svenska kyrkan.
Om jag ska arbeta utanför mitt pastorat innebär det att
1. Jag gör det inom ramen för mitt ordinarie arbete. Det beslutas av min chef. Det kan t ex handla om att jag har själavårdsmässiga kontakter med familjen sedan innan.
2. Jag blir tillfälligt anställd av pastoratet jag besöker. Det alternativet finns nästan aldrig, eftersom alla pastorat har präster som kan viga, döpa och begrava. Undantaget är välsignelse av registrerat partnerskap, här kan en del välja att tillfälligt anställa annan präst om de präster som finns inte utför denna handling av samvetsskäl.
3. Jag blir ersatt direkt av brudparet/dopfamiljen/dödsboet. Även om jag redovisar och betalar skatt för detta eller om jag skänker reseersättningen till väålgörande ändamål tycker jag att det är oetiskt eftersom den det berör redan har betalat för den kyrkliga handlingen i och med kyrkoavgiften.
4. Jag gör det hela utan ersättning och på min fritid.
Alternativ 4 blir då alltid det bästa, tycker jag.
SvaraRaderaMen små vita kuvert som smusslades eller passerade helt öppet var vad jag såg på min första enskilda praktik...
Ja, men fritiden är faktiskt till för att vila sig så man orkar med sitt arbete. Är det verkligen helt ok att jobba ideellt med sitt jobb på fritiden? I rimlig grad, naturligtvis, men var går gränsen?
SvaraRaderaMärk väl, rent arbetsrättsligt, att sprida evangelium är vårt uppdrag oavsett EU:s arbetstidsdirektiv.
En sak att betänka är också kollegialiteten. I många många fall så finns det ju präster med samma värderingar, med samma grundsyn osv men som inte syns liksom vissa (tex du) gör i olika media. Så att tacka ja till en vigsel kan ju också betyda att de aldrig får chansen att träffa och bygga en relation med en präst i sin församling.
SvaraRaderaJag brukar uppmuntra folk att prata med prästerna där man ska gifta sig, känna dem på pulsen och gå på några gudstjänster. Och om det är prästen som är viktigast så kanske man också ska boka kyrka efter det och inte tvärtom. Men visst är det svårt. Och visst betyder både kyrka och präst något för många.
Helt riktigt Jeez.
SvaraRaderaJag tycker du skall vila på fritiden. Viger man sig i Svenska kyrkan har man godtagit Svenska kyrkans värderingar, det är liksom det som är grejen. Det kan finnas extrema fall då någon kanske inte vill bli vigd av Åke Green eller så, det skall vara undantag. Om man nu delar dina värderingar kan man väl kommunicera på bloggen eller maila, man behöver väl inte bli vigd av dig för det. De flesta präster ställer väl upp på vissa grundvärderingar som skall göra det möjligt för alla som själva väljer det, att bli vigda av anställda präster.
SvaraRaderaSenaste numret av STF:s tidning Turist har en artikel om att viga sig på exotiska platser i den svenska naturen, och givetvis med bitanken att fira bröllopsnatten på STF:s svindyra vandrarhen. (Dessa drivs vanligen av franchisetagare, som betalar STF för deras logo, vältrar över kostnaden, ca 100 kr extra) på gästerna och ger rabatt åt STF-medlemmar. I detta genomkommersialiserade syfte hade man rubriken "Så slipper ni prällen", och bedyrade att STF minnsann har egna vigselförrättare! Inte ett ord om exotiska landsortskyrkor, där man också kan vigas. Så nu tycker jag att Svenska kyrkan ska bojkotta STF och inleda samarbete med vandrarhem, som inte ägnar sig åt detta geschäft utan har låga priser för alla!
SvaraRaderaMen i och för sig. Jag har ju själv föreslagit att staten (och kommunerna) ska dra sig ur vigselverksamheten, genom att de borgerliga vigslarna tas över av ideella föreningar, som då också kan stå för kringarrangemangen. Staten skulle då ha en övervakande och kontrollerande funktion. De ideella föreningarna skulle då vara uppdragsgivare åt de borgerliga vigselförrättarna, på samma sätt som de religiösa samfunden är uppdragsgivare åt de religösa vigselförrättarna.
Jag har nog också tänkt att begravningsbyråerna kanske också borde ha vigselrätt, men har tvekat att föra fram det, då jag inte vet hur ett sådant förslag skulle tas emot. Äktenskap är ju inget som förknippas med döden, men begravningsbyråerna har faktiskt rutin på kringarramgemang kring kyrkliga förrättningar. Kanske särskilda äktenskapsbyråer, som inte bara fixar präst och kringarrangemang utan dessutom fixar någon att gifta sig med!
Grundtanken är att varken präster eller borgerliga vigselförrättare ska ha nåon individuell vigselrätt, utan att den ska innehas av kyrkan, etc, som ska vara uppdragsgivare åt de individuella vigselförrättarna, samt att den som är prästvigd i Svenska kyrkan ska ha uppdraget så länge han /hon är medlem i Svk, dvs i de flesta fall livet ut.
Nu har ju riskdagen redan antagit den nya könsneutrala äktenskapslagen, men eftersom bl.a. man missat blivande Svk-präster under utbildning, och dessutom jämställt Svk med frikyrkosamfunden på fel sätt, måste lagen ändå kompletteras. Och varför då inte passa på?
(Man har jämställt Svk "nedåt" med frikyrkorna genom att uppdraget som vigselförrättare inte följer automatiskt med prästvingningen. I stället borde frikyrkosamfunden ha jämställts "uppåt" med Svk, genom att alla samfund som har ett tydligt präst- eller pastorsämbete, fått rätt att själva besluta att förordnande som präst eller pastor automatiskt ska medföra uppdrag som vigselförrättare.)
Jag gissar att det finns en del homopar, bland dem som vill bli vigda av dig i höst eller nästa år. Vi får väl först se vad kyrkomötet säger.
SvaraRaderaYvonne Andersson, kd, har skrivit i en del tidningar att så få (de homosexuella) har fått påverka lagstiftningen). Hon nämner att endast 400 personer har ingått registrerat partnerskap mot 50.000 som ingått, vilket bara gör 0,8 %. Antalet homovigslar kan förväntas bli obetydligt större, ca 500 per år.
Om man då tänker sig att 2 präster per stift skulle ha samkönade vigslar som speciellt uppdrag, blir det inte mer än ca 10 vigslar i medeltal per präst. Och då menar jag att de präster, som kommer att viga samkönat (om kyrkomötet så beslutar) inte bör förrätta färre samkönade vigslar än så. Jag tror att homoparen själva vill ha det så. De vill ha en präst som det vet delar deras egna värderingar, och dessutom har rutin på samkönade vigslar.
Det är möjligt att finna varaktiga lösningar som är bra för alla och inte kränker någon. Det behöver inte bli slitningar och splittring för homoparens skull.
På förekommen andledning (KDS' propaganda):
SvaraRaderaFrekvens är ett för lagen helt främmande begrepp. Lagen handlar inte om frekvens utan om förekomst. Den reglerar förefintliga behov på ett sätt som tillvaratar den svagare parten i samanhanget.
Detta är i alla fall Lagens egen syn...
Eftersom ordet äktenskap har fallit bort i en mening i min föregående kommentar återges den rätta meningen här: "Hon nämner att endast 400 personer har ingått registrerat partnerskap mot 50.000 som ingått äktenskap, vilket bara gör 0,8 %."
SvaraRaderaHåller med om att det är förekomsten och inte frekvensen som avgör om det behövs en rättslig reglering. Lagen tillvaratar dock inte alltid den svagare partens intresse. Men verklig demokrati består av två komponenter: Majoritetsbeslut och minoritetsskydd.
Majoriteten definierar minoritetens rättigheter, men minoriteten får inte göras helt rättslös, i så fall är det inte demokrati, och därför är Yvonne Anderssons,kd, resonemang förkastligt, oavsett inställning i sakfrågan, homoäktenskap. Vill minnas att hon skrev artikeln ihop med Stefan Attefall.
När det gäller att definiera andra minoriteters rättigheter, brukar kd slentrianmässigt uttala sig som om man själv tillhörde majoriteten. Denna ovana utstrålar en majoritetens/maktens arrogans, som undergräver minoritetsskyddet för den minoritet (bekännelsetrogna kristna) som kd låtsas företräda.