"Det är nu snart tio år sen Svenska kyrkan och staten gick skilda vägar. Medlemsantalet sjunker hela tiden och Svenska kyrkan befinner sig på många håll i en minoritetsposition. Vad innebär det sjunkande medlemsantalet för uppdraget, självbilden och ekonomin? Hur ska framtidens församling se ut?
Reportage av Sofia Olsson som besöker förorten Skärholmen utanför Stockholm och talar med forskaren Jonas Ideström som studerat utvecklingen i församlingen i Flemingsberg. Kräver den nya situationen en ny definition av begreppet församling och hur ska Svenska kyrkan organisera sig i framtiden? Hur hör ekonomi och församlingsbegrepp ihop och vad leder de allt vanligare sammanslagningarna av församlingar till?
Samtal med den bloggande prästen Karin Långström Vinge från Skövde, Susanne Wigorts Yngvesson, Teologiska Högskolan i Stockholm och Per Westberg, Utvecklingschef på Svenska Kyrkans Församlingsförbund."
Hör programmet Människor och tro idag kl 14.03 och imorgon kl 17.00 i P1.
Det ska jag lyssna på
SvaraRaderaJag också.
SvaraRaderaTack igen Karin för din tydlighet, "kyrkan är en aktör i samhället" det var riktigt bra och hela folkkyrkotanken delar jag till fullo.
SvaraRaderaja att många medlemmar flytt SK har ni KG Hammar och Caroline Krook att tacka för. jag känner en del äldre religiösa människor, de vänder sig mot dessa representanter med avsky! Jag vet inte vilka medlemmar dessa figurer lyckats värva i stället för de som lämnade kyrkan, faktiskt. Det var nog en loose - loose situation. Man värvade inga nya medlemmar, men tappade de som var van vid en något annan kyrka och ett något annat budskap. Jag som politiker hade aldrig betett mig så huvudlöst.
SvaraRaderaRobsten, tvärtom är det Hammar och Krook (även om de bägge är mycket olika sinsemellan) som dragit folk till kyrkan. Och dessutom är medlemsantalet i sig inget självändamål. Vi måste ha de ledare vi tror på. Om SvK:s största problem stavades KG Hammar och Caroline Krook skulle jag vara lugn.
SvaraRaderaFrämlingsfientliga islamofober som Robsten skall inte göra reklam för sin blogg här tack!!!!!!
SvaraRaderaKarin!
SvaraRaderaHoppas det var lite förflugna ord om att 10-15 personer var för lite att hålla gudstjänst med. En för oss välbekant person sa väl: "där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland er". Och med tanke på den missionssituation vi befinner oss i i Sverige, så är det kanske ändå en bra utgångspunkt. Däremot inte ett mål att stanna på den nivån. Stora skaror vid s.k. jippogudstjänster bygger nog ingen kyrka. Sedan kan jag se en hel del praktiska problem kring kostnader, lokaler, osv. Men det får inte stoppa oss att hålla gudstjänst också med den "lilla" skaran.
Jag har stannat kvar som medlem tack vare att det finns präster av KG Hammars och Caroline Krooks kaliber.
SvaraRaderaFlera av mina vänner har gått ur pga allt trams som många av kyrkans representanter ägnat sig åt kring samkönade pars kärlek till varandra.
//anita b
Till trotts för att Svenska Kyrkan i stort är omtyckt av sekualiserade och ateister...så kan man ju fråga sig var denna populäritet ledar nånstans.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHar nyss lyssnat på radion.
Jag är medlem i FiSK i Eskilstuna.
För mig är socialliberalismen ett samlande uttryck för tolerans, öppenhet och ett konstruktivt tänkande med den trefalt store byggmästaren (GUD) i centrum.
Jag kommer att följa Din blogg med stort intresse.
/Hans-Erik Fredbäck
Har också nyss lyssnat till Människor och tro. Tack Karin för dina inlägg!
SvaraRaderaÖppenhet och generositet är väl, som du sa, något av folkkyrkans signum, som vi oförtrutet behöver arbeta för att bevara och fördjupa.
Liksom att kyrkan har ett ansvar för hela vårt land.
Men det ansvaret kan vi ju bara ta i den mån kyrkan finns i hela vårt land. Inte bara på papperet, utan också i verkligheten.
Jag är väldigt ofta i Norrlands inland, eftersom mina föräldrar numera bor där och där kan man få åka långa sträckor för att komma till en levande församling. Visst kommer en präst då och då och håller gudstjänst, men en levande församlingsgemenskap, där människor kan få växa i tro, kan det på sina håll vara långt till, även om en folkkyrkoförsamling finns på papperet.
Folkkyrkan är alltså redan på sina håll mer eller mindre nedmonterad och det beror ju inte på prästbrist, utan på lekmannabrist.
Folkkyrkans svaghet är väl när den bara uppfattas som en samhällsinstitution med anställda tjänstemän, som bedriver viss religiös service. Om folkkyrkan ska leva och fördjupas , så tror jag det är väldigt viktigt att bygga levande, välkomnande, utåtriktade gemenskaper.
För en tid sen intervjuades Åke Bonnier i TV om den svåra ekonomiska situation som Stockholms domkyrkoförsamling hamnat i. Detta medförde bl.a. att Storkyrkan och S:t Jakobs kyrka bara kan ha öppet en liten stund mitt på dagen, eftersom man inte hade råd att ha vaktmästare där hela dagen. S:ta Klara kunde dock ha öppet hela dagarna, eftersom där finns så många frivilliga, ideellt arbetande medhjälpare.
Detta tycker jag illustrerar att om vi inte bygger välkomnande gemenskaper av levande människor nu, så kommer vi framöver inte att kunna vara den folkkyrka vi vill vara.
Välkomnande öppenhet utåt kräver alltså ett uppbyggande inre arbete, men inte en inåtvänd "kyrklig" trevlighetsförening, utan en utåtriktad, tjänade gemenskap.
Om det sker är folkkyrkan kanon!
LWÖ; sa, "Stora skaror vid s.k. jippogudstjänster bygger nog ingen kyrka."
SvaraRaderaKan du exempel på Jippogudstjänster, jag har hört detta uttryck förut. Själv är jag aktiv i svenska kyrkan och förstår inte vad detta begrepp står för.
Rune; Tack för ditt inlägg, visst behöver vi frivilligkrafter i kyrkan och det jobbar vi för åtminstone i Skövde pastorat.
Talade för en stund sedan med min fru, som är på väg hem från Stockholm, mycket entusiastisk efter att ha varit på den stora Jesusmanifestationen. Det var ett par bussar härifrån Skövde, bl.a en grupp från vår församling.Förutom de som åkte på annat sätt.
SvaraRaderaDet tycks ha varit en helt fantastisk dag, med samlingar på 9 olika torg runt om i Stockholm, sedan fyra stora tåg av 1000-tals människor som ringlade genom Stockholm till Kungsträdgården, där en stor avslutande friluftsgudstjänst hölls under ledning av Karins farbror Håkon Långström. Förra året var vi 12 000människor på den gudstjänsten. I år var dom 18 000!!! Min fru berättar att vid ett tillfälle föll de alla på knä under bönen och hon var djupt berörd över att vara en av 18 000 knäböjande, bedjande människor i Kungsträdgården! Katoliker, ortodoxa, frikyrkliga och svenskkyrkliga.
Jag anar vad LWÖ menar med "jippogudstjänst", men det här var någonting annat. Gud gör något nytt i vårt land, han för oss samman i en ny gemenskap omkring hans son Jesus Kristus.
Och jag tänkte: Folkkyrkan är ju naturligtvis "Guds folk i Sverige", Guds bedjande folk som tillsammans tillber Jesus Kristus och tillsammans betjänar Sveriges folk med evangelium.
Det är bara tillsammans som vi kan göra det idag. Inget enskilt samfund klarar det.
Det är fantastiskt det som sker! Tänk att få leva i denna speciella tid!
Gud samnlar sitt skingrade folk. Folkkyrkan börjar äntligen ta form. Halleluja! (ursäkta om jag blir lite entusiastisk, men jag blir så glad när jag hör detta)
Med "jippogudstjänster" brukar man mena gudstjänster som byggs upp av publikdragande inslag/musik, ofta av sekulär karaktär, eller som bjuder på en "föreställning" snarare än tillbedjan, lovsång och möte med den Helige/det heliga. Det är tillfällen som har till syfte att samla många, men som sällan leder till andlig tillväxt eller fördjupning. Inte heller leder det till församlingsbyggande i betydelsen att dessa människor återkommer i församlingens vanliga gudstjänstfirande. De har ju oftast inte kommit för att möta Gud och ofta inte heller gjort det. (detta skall hållas åtskilt från när t.ex. församlingens ungdomar uttrycker sin tro med egen musik och annorlunda gestaltning eller när kristna samlas i Kungsträdgården för tillbedjan, lovsång och vittnesbörd)
SvaraRaderaLWÖ sa...
SvaraRadera"De har ju oftast inte kommit för att möta Gud och ofta inte heller gjort det."
Vem är jag att mäta tro och att veta anledningen till att människor söker sig till kyrkan och vad det får för konsekvenser?
Jag tror att din syn på människor som söker sig till våra gudstjänster är förödande för kyrkan. Jag tror att varje människa som söker sig till kyrkan i olika sammanhang har mycket goda skäl.
Hej LWÖ och välkommen hit!
SvaraRaderaNej, jag tycker att det är verkligen nödvändigt att fundera igenom hur gudstjänstlivet ska se ut om man har 10-15 deltagare söndag efter söndag, varav tre av dem har betalt för att vara där.
Jag ifrågasätter ju inte Guds närvaro, självklart inte. Jag tror dessutom att Gud inte behöver två eller tre, utan är kanske särskilt nära den ensamme.
Visst är det genuina gudsmöten, men vi som har och tar ansvar för utdebiterade medel från våra församlingsmedlemmar måste också ta hänsyn till ekonomin. Det blir, ursäkta, mycket pengar på ett litet antal medlemmar. Vi har fler huvuduppgifter: förutom gudstjänst också mission, diakoni och undervisning (och själavård som jag hoppas snart lyfts in i kyrkoordningen) och resurser måste fördelas.
Vilket underbart inlägg från Jesusmanifestationen, Rune! Det klipper jag ut och lägger som ett eget inlägg. Det skulle vara så roligt att kunna vara med nästa år. Ska vi ordna buss från Skövde?
Så ska vi inte underskatta människor som kommer till våra sammanhang, oavsett vad det är. Men visst har vi ansvar för att skapa mötesplatser där människor får växa i tron! Men alla utgår från där man står. Och var man står vet endast Gud.
Hej harpokrates och välkommen hit! Delar din sýn på socialliberalismen!
SvaraRaderaSvar till Birger.
SvaraRaderaDin kommentar var ganska förutsägbar utifrån
1. man vill inte lyssna och förstå, för man vet redan vad den andre tycker och drämmer därför gärna till med fraser som "vem är väl jag....."
2. man inte vill ha en realistisk syn på människor och deras bevekelsegrunder. Därmed tar man ifrån dem den respekt de har rätt att förvänta sig utifrån sina val och beslut.
3. man har inte en realistisk syn på vare sig sitt uppdrag, ansvar eller arbete och gör inte de analyser som behövs för att fullgöra uppdraget i trohet mot Herren (Karin gör en analys, även om jag inte helt delar hennes slutsatser)
Sedan är det lite förunderligt att du menar dig ha förmågan att säga något om min syn på människor utifrån det sagda och skrivna. Men även detta är ett traditionellt slag under bältet för att göra den andre osäker: vem vill ha en felaktig människosyn? Men kanske är det bättre för människorna att ha en realistisk och respekterande syn på dem. Kanske det är först då vi kan ta dem på allvar och möta dem där de är med det som Herren vill ge dem genom mig.
Och jag tror inte att den typ av gudstjänster som jag kallade "jippogudstjänster" är att ta människor på allvar eller respektfullt mot vare sig människorna eller Gud. De är en slags andlig underhållning, men möter sällan människans längtan, sökande eller behov.
Detta sagt i full medvetenhet att Guds vägar kan alltid vara annorlunda.
Svar till LWÖ;
SvaraRaderaJag läser det du skriver...ingenting annat.
Du skriver "Det är tillfällen som har till syfte att samla många, men som sällan leder till andlig tillväxt eller fördjupning. Inte heller leder det till församlingsbyggande i betydelsen att dessa människor återkommer i församlingens vanliga gudstjänstfirande"
och
"De har ju oftast inte kommit för att möta Gud och ofta inte heller gjort det.
Det är detta synsätt och denna "vetskap" som jag vänder mig mot. Så jag skriver igen " Vem är jag att mäta tro....osv."
Din människosyn kan jag naturligtvis inte uttala mig om. Din syn på den gudstjänstfirande församlingen och de som deltar där skriver du tydligt om i din kommentar. För mig känns det som A-laget och B-laget och denna uppdelning vill jag inte ha i vår folkkyrka.
Jag själv är med i gudstjänstgrupp och vi har aldrig talat om att vi skall förminska, gömma undan evangeliet, det glada budskapet om Jesus.
Karin,
SvaraRaderaroligt att du tyckte om mitt inlägg om Jesusmanifestationen. Vi hade ju ett par bussar redan i år från Skövde, men det vore om vi kunde bli ännu fler. Också resan fram och tillbaka ger ju god gemenskap.
Birger
SvaraRaderaEn del människor söker konfrontation och misstänkliggör omedelbart "de andra".
Indelningen av gudstjänstfirare i A och B-lag dras ofta fram av en del. Själv har jag aldrig stött på det IRL annat än just i sammanhang där man sökt vägar som exkluderar just den traditionella gudstjänstfirande församlingen.
Likaså kan användandet av begreppet folkkyrka, så som du använder det fungera exkluderande. "Min tro duger inte bara för att jag är bekännande kristen". Så kan det kännas. Själv ifrågasätter jag aldrig en gudstjänst deltagares närvaro, men jag tar hans/hennes bevekelsegrund på allvar.
Nu är det också lite förvånande med din reaktion. Jag lyfte en problemställning, som Svenska Kyrkan måste analysera. Jag har inga färdiga svar på frågeställningen. Utifrån det förstår jag inte din vilja att placera in mig i ett fack. Svenska Kyrkan kommer att kunna överleva länge med sin organisation som lider av elefantiasis, men kommer den att kunna överleva som kyrka? Och vilken är vägen framåt på den nivå där kyrkan lever och skall leva: församlingen? Där gudstjänsten är församlingens viktigaste och grundläggande uppgift. Att vara platsen där Herren möter sitt folk och där lovsången och tillbedjan får sitt utlopp. Och i det perspektivet, och utifrån egen erfarenhet, är jag inte säker på att den väg vi nu går, med sammanslagningar och sammanlysta gudstjänster är den framkomliga. Men jag är inte heller säker på att vi kan fortsätta att använda alla av våra älskade kyrkobyggnader. Den kyrkliga geografin ser ju inte ut nu som en gång i tiden. Men innebär det att vi skall försumma den lilla kvarvarande enheten på landet?
Och som sagt: ännu har vi inte sett att strategin med "populistiska" gudstjänster byggt församling. Och bygger vi inte församling, så kommer kyrkan inte att överleva (Kristi kyrka gör det alltid!). För om ingen växer i tro - vem skall då ge tron vidare till kommande generationer?
LWÖ anser tydligen att Svenska Kyrkan har en "mission" i svenska samhället. Vad består den av? Avvaktar svar.
SvaraRaderaLars Rudström
Svar LWÖ
SvaraRaderaNåväl, ser du mitt inlägg som "konfrontation" och att jag "misstänkliggör omedelbart "de andra", så kan jag inte göra så mycket åt saken.
Jag ville precis som du ha en diskussion, min mening var inte alls ett slag under bältet eller att jag misstänkliggör dig.
Vi forsatter att bygga kyrkan och där är du och jag lika viktiga byggstenar. Självklart skall vi lyssna på människorna vi möter!
Vi måste dock ha en lyhördhet och vi som är aktiva och har lång erfarenhet i kyrkan skall inte vara exluderande.
Jag håller med dig att alla våra kyrkobyggnader är ett "problem". En stor ödmjukhet i beslut rörande alla kyrkobyggnader behövs. Jag förstår den kärlek människorna har till "sin" kyrka. Din kommentar om folkyrkan, förstår jag inte. Tro är väl bara positivt som jag ser det.
Låt oss bygga Kristi kyrka på jorden! PAX
Självklart är den yttersta missionen att "göra alla folk till lärjungar". Skulle också kunna uttrycka det så: vara bärare av Guds nåd till Sveriges folk. Detta kan sedan, förutom gudstjänster och undervisning, ta sig många olika praktiska uttryck i samhället bl.a. det vi kallar för diakoni (som i sin tur kan se väldigt olika ut).
SvaraRaderaBirger.
SvaraRaderaNär begreppet folkkyrka används så som det gör i politiska sammanhang kan det bli exkluderande gentemot den som redan bärs av tron och lever av gudstjänst och sakrament. Man upplever inte att tron är positiv när man samtidigt får veta att man genom att förvänta sig att kyrkan skall vara bärare av tro skulle hävda ett A och B-lag. När det dessutom är politiska partier som vill "bestämma" i kyrkan för att ta till vara "folkets intresse" gentemot "de troende", då blir det konstigt.
Jag tror vi menar så olika saker med ordet (väldigt få menar idag det Billing stod för) att kyrkan skulle må bäst av att sluta använda det. Som det nu är blir det ett slags argumentens slagträ.
Ja, låt oss bygga Kristi Kyrka på jorden!
Pax et bonum!
Ja, visst är kyrkans stora uppdrag att gå ut och göra alla folk till lärjungar, som LWÖ skriver. Det uppdraget kommer vi aldrig ifrån, eftersom det är oss givet av vår Herre. Vägarna dit kan vara olika, men målet måste alltså vara att varje människa blir en överlåten efterföljare till Jesus Kristus.
SvaraRaderaVad är det som gör att vi har så svårt för detta?
Idag går väldigt mycket kraft åt till tusen och en andra mer eller mindre perifera saker som inte har med det uppdraget att göra. Den del av kyrkoordningen som har med mission att göra glöms oftast bort eller också säger man att allt vårt arbete är mission, vilket väl i själva verket sägs som en ursäkt för att slippa göra något alls.
Och när det gäller den internationella missionen har ju Svenska kyrkan lagt ner den, långt innan SKM lades ner.
Det är synd, för det finns massor av människor runt omkring oss, som skulle vilja vara Jesu lärjungar om det bara fanns någon som ville presentera honom för dem. Det märker man ju, när man t.ex. börjar med alphakurser eller liknande. Plötsligt uppenbarar sig människor, som inte för övrigt har någon större kontakt med kyrkan, men som är jättenyfiken på vad det hela handlar om.
Vi behöver en ny missionsglöd i kyrkan. Nu är det snart pingst. Låt oss be att det verkligen blir pingst. Det kan förändra mycket. "När Den Helige Ande kommer över er ska ni få kraft och bli mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."
Rune
SvaraRaderaAmen!!