De finns som undrar över den utveckling som just nu sker inom Svenska kyrkan i fråga om äktenskapet. Kyrkostyrelsen har med anledning av den nyligen ändrade äktenskapslagstiftningen lämnat en skrivelse till Kyrkomötet där man föreslår att Svenska kyrkan fortsättningsvis ska viga människor på samhällets uppdrag,samt att samkönade par ska kunna gifta sig i kyrkan.
Vi, Karin och Mikael, är stolta över att som kristna socialliberaler arbeta för människors lika rätt och ett öppnare klimat i Svenska kyrkan. Det finns möjlighet, för att inte säga förpliktelse, gentemot bibelordet och kyrkans tradition att öppna äktenskapsbegreppet och möjliggöra för samkönade par att ingå äktenskap.
Vi förstår att detta väcker en del frågor. Låt oss därför kortfattat dela med oss av några av våra utgångspunkter.Äktenskapet är enligt vår lutherska tradition en samhällsinstitution som regleras av civila myndigheter. Äktenskap ingås i kyrkan på uppdrag avsamhället, helt i linje med kyrkans uppdrag att be, förkunna och välsigna. Ur ett skapelseteologiskt perspektiv ses äktenskapet som ett stöd förmänniskors relationer och är en trygg plats för barns uppväxt. Detta är inte knutet till människors kön (eller fördenskull biologiskt släktskap)utan har att göra med att vi är just människor med vilja att dela livet - med allt vad det innebär. Det är själva relationen mellan två älskande människor som är det centrala – inte vilket kön de har. För kyrkans del gäller att omsorgen om medmänniskan är viktigare än att till varje pris hålla fast vid gamla patriarkala traditioner. Äktenskapets innebörd har ju dessutom förändrats över tid, då den över- och underordning mellan könen som Paulus talar om i Nya testamentet övergetts av de flesta kristna till förmån för jämställda relationer.
Såväl Paulus som evangelietraditionerna är överens om att kärleksbudet har en överordnad ställning. Den centrala frågan blir alltså om kyrka skadar ellergagnar människor genom att stödja och välsigna trofasta förhållanden?Det är fullt möjligt att inom ramen för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ha två uppfattningar om äktenskapet. Själva är vi tydliga med vad vi inser och därmed också anser. Jesu förhållningssätt till oss människor, den gyllene regeln, kärleksbudet och vår kyrkas tradition och uppdrag som reformatorisk och ständigt tänkande, ger oss tydliga direktiv att med glädje och stolthet välkomna såväl heterosexuella som homosexuella par fullt ut till Svenska kyrkan!
Karin Långström Vinge
Mikael Wendt
Kandidater för Folkpartister i Svenska kyrkan i höstens kyrkoval
Andra bloggar om Svenska kyrkan, kyrkovalet, FiSK.
03 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inlägg
50 kommentarer:
Nog kan man ibland förtvivla över båda sidor i den här debatten. Somliga, bl.a. Åke Green, har inte tyckts förstå att vissa människor är entydigt homosexuella och faktiskt redan från födelsen är "oskickliga till äktenskap" i traditionell mening (jfr Jesusorden i Matteus 19 i 1917 års översättning), medan andra tycks tro att homosexuellt samliv aldrig handlar om ett val utan bara om medfödd läggning - trots att många faktiskt öppet kallar sej bisexuella och alltså mycket väl är kapabla till äktenskap i traditionell mening.
Så länge Svenska kyrkans ledning på 90-talet talade om möjligheten av välsignelse i enskilda fall, som pastorala medgivanden och pastorala undantag, så länge ville jag vara öppen för olika bedömningar i olika livssituationer. Då handlade det om undantag som bekräftade regeln. Jag har själv tagit del av många gripande livsberättelser, bl.a. i boken "Blott i det öppna" (Eva Reimers m.fl.), och försökt dela med mej av insikterna därifrån.
Men när Svenska kyrkans ledning på 2000-talet gav en generell carte blanche till samliv med någon av samma kön (även när man kunde tända sexuellt på människor av motsatt), och därmed, redan före omdefinitionen av äktenskapsbegreppet, offentligt förkunnade att ungdomar och andra lika gärna kunde bilda familj med någon av samma som med någon av motsatt kön, då övergav kyrkans ledning själva regeln, själva heteronormen, t.o.m. för dem som kan välja (se 1 Mos. 2 och Matteus 19) och blev i praktiken fast i något slags queerteologi.
Följderna blir alltmer uppenbara och försvårar förståelsen för entydigt homosexuellas speciella situation, både här hemma och internationellt. Svenska kyrkans ledning kan inte längre med någon trovärdighet motsätta sej exempelvis polygami i Afrika (eller Sverige). Våra afrikanska vänner, som utan tvivel liksom många svenskar ofta lider av okunskap och fördomar visavi homosexuella, ser ju att det finns betydligt starkare stöd i Skriften och traditionen för polygama äktenskap än för enkönade.
Traditionella faraoniska syskonäktenskap kan väl inte heller avvisas om all kärlek är bra kärlek också i detta avseende? Abraham var ju gift med en halvsyster (för att nu inte tala om den första generationens människor), vilket är lagligt - på dispens - även i Sverige redan nu! Och ska inte kyrkan välsigna ALLA vuxna, frivilliga och kärleksfulla relationer?
Eller hur var det nu igen? (Fortsättning lär följa). Men att de, oavsett hållningen i själva sakfrågan, misstänkliggör "reformen" genom blotta användandet av partinamnet Folkpartister tycks Mikael och Karin fortfarande inte fatta. Det som uppfattas som statlig inblandning komprometterar vanligen - och med rätta - svårt i teologiska sammanhang. Misstaget från 1958 körs i repris.
Redan rubriken "Mer kärlek i Svenska kyrkan" ger I DET HÄR SAMMANHANGET kalla kårar. Vem vill inte ha mer kärlek - överallt? Men börjar denna önskan användas för att välsigna alla vuxna, frivilliga och kärleksfulla sexuella relationer (och varför inte, Karin?), så har man verkligen hamnat i diket, både retoriskt och teologiskt.
Inom polyrörelsen med Birgitta Stenberg m.fl. önskar säkert också många "mer kärlek i Svenska kyrkan." Och hur tänker Karin och Mikael tackla det? Genom töntigt moraliserande utsagor av Lars Stjernkvists typ: "Kärlek är något mellan två personer"? Eller genom hänvisningar till Bibeln? Men den är ju redan överspelad. Genom hänvisningar till lagstiftningen? Men den kan ju ändras.
Bra, Karin! Med dig som präst finns det hopp för kyrkan.
Tack karin och Mikael för ert tydliga och vägrundade ställningstagande. Ni behövs i både kyrka och samhälle!! Ni gör det möjligt för homosar som jag att tillhöra den kyrka där jag vyxit upp och har mitt hjärta, trots alla dess brister...
Andreas. Jag blir rädd av ditt inlägg...Det är så kategoriskt. Och sedan blir jag arg också över resonemanget att om man kan tända på någon av samma kön så borde man se till att göra det. Kärlek handlar inte om tända på. Det är så mycket mer, både i homo- och heterorelationer. Och vem ska avgöra om man tänder tillräckligt mycket på det motsatta könet för att ett pastoralt undantag skulle kunna göras? Prästen eller biskopen kanske?! Snacka om kränkande särbehandling. En kyrka som ens tänker i de banorna är samhällsfarlig!
Bra Karin!
Jag är hetrosexuell, jag attraheras av kvinnor. Jag har hittat EN person jag dras väldigt mycket till, och som dras väldigt mycket till mig, och henne har jag gift mig med. Bara för att jag är hetro betyder det inte att jag är lika intresserad av alla kvinnor.
Om en person är bisexuell, så attraheras han/hon av både män och kvinnor. Men eftersom de flesta, tack och lov, är rätt monogama oavsett intressesfär, så brukar även bisexuella hitta EN person, som de attraheras väldigt mycket av. Om det är ömsesidigt, varför skall man tvinga dem att börja leta på nytt? Det hade varit lika galet som de som ansåg att jag och min fru borde börja leta på nytt på grund av olika religiösa uppfattningar.
Jag kan konstatera att de områden där jag och Andreas har samsyn samtliga saknar entydigt bibliskt stöd:
Äktenskap skall inte ingås mellan syskon eller nära släktingar. (Hur fick Adam och Eva barnbarn?)
Äktenskap skall vara frivilliga. (Det finns ett antal fall där Gud uppmanar sitt folk att slakta alla män och röva bort kvinnorna och skaffa barn med dem. Det föreskrivs också att ogifta våldtäktsmän skall gifta sig med ogifta offer.)
Äktenskap skall ingås mellan vuxna. (Ett antal barnäktenskap vill jag mig också minnas ha läst om.)
Karin och Mikael,
Gott inlägg i samtalet!
Mer religion i Svenska kyrkan!
/Christer
Bra poäng, Christer!
;)
Varför det så viktigt för kyrkan att behålla ett samhälleligt uppdrag att genomföra vad som i huvudsak är ett juridiskt avtal om jordiska ägodelar ?
Det viktiga måste väl ändå vara löftet inför GUD.
Är man fortfarande så beroende av den legitimitet kopplingen till samhällets världsliga del gör ?
1) Att det s.k. kärleksbudet skulle vara överordnat andra bud och förbud är rent trams. Varför får man inte köpa sex av den man älskar? Varför får man inte mörda en rival? Man kan inte blanda ihop Guds kärlek med människors kärlek!
2) Luther var ingen ofelbar påve. Han ändrade sig dessutom flera gånger under livet. Att Luther stödde samkönade äktenskap är ren lögn. Men han kunde förstås ha fel...
3) Äktenskapet är instiftat av Gud, och inte någon ceremoni som kyrkan uppför på samhällets uppdrag. Staten bestämmer väl inte att någon MÅSTE gifta sig? Kyrkvigseln är i första hand ett uppdrag från Gud, i andra hand ett uppdrag från paret självt! I en ytterst formell mening mottar vigselförrättaren parets "ja" som en ytterst tillfällig representant för staten. Detta för att uppfylla en internationella konvention mot tvångsäktenskap.
Jag har skrivit hundratals gånger att vigseln inte är myndighetsutövning i praktiken, men per definition. Att som tredje part medverka i en rättshandling är normalt inte myndighetsutövning.
Vi behöver inte dra in Luther. Det finns ett bibelord som säger: "Överheten bär inte svärdet förgäves." Domstolar och förvaltningsmyndigheter är satta att skipa rätt. Det gör de så gott de kan. Ibland blir det fel.
Det är inte kyrkan som utför uppdrag åt staten /samhället, utan staten som utför uppdrag åt Gud /kyrkan. Detta är lutherskt. Kyrkan måste själv få avgöra vilka par som ska vigas i kyrkan.
Vill bara säga att jag läste artikeln i SLA i förmiddags, och som socialist måste jag säga att det var en av de bättre som kommer från högern.
Bra initiativ!
*Det finns möjlighet, för att inte säga förpliktelse, gentemot bibelordet och kyrkans tradition att öppna äktenskapsbegreppet och möjliggöra för samkönade par att ingå äktenskap.
**Förpliktelse mot bibelordet???
"Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna; Därför skall en man lämna sin mor och sin far och hålla sig till sin kvinna och de två skall vara ett kött. Så är det inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt" (Matt 19).
*Äktenskapets innebörd har ju dessutom förändrats över tid, då den över- och underordning mellan könen som Paulus talar om i Nya testamentet övergetts av de flesta kristna till förmån för jämställda relationer.
**Yep, men inte man-kvinna-relationen... Föreningen till ett kött s a s.
*Såväl Paulus som evangelietraditionerna är överens om att kärleksbudet har en överordnad ställning.
**Yep, såsom sammanfattning av lagen; men inte såsom intäkt och licens för lagbrott...
Kärleksbudet handlar inte om frihet att synda och frihet från konsekvenser...
Återigen handen på hjärtat Karin, du tror inte att Skriften och då främst NT är Guds Ord.. Om inte, håll dig då istället till den politiska retoriken vilket är begripligare och mer effektivt tillika trovärdigt...
Varför tro att Jesus och Paulus har rätt gällande kärleksbudet och kärlekens lov när de har fel i sina andra utsagor om äktenskapet och utövad samkönad sexualitet??
MN
Jag är mycket tveksam till argumentationen att den sk. kärleken kör över allt samt att det hela skall avgöras av om det sk. gynnar eller inte.
1. Vad är kärlek. Kärleken kommer från Gud. Gud kan inte säga mot sig skälv. Altså är utlevd homosexualitet inte kärlek.
2. Det liknar eller är utilitarism, dvs allt som upplevs eller känns bra är bra. Jag hävdar dock att det blir som föjande linelse: Det är som att säga att det är bra att kissa på sig. Det känns bra ju bra till att börja med. Ett välkänt faktum är att det sedan blir vått och kallt. Men vadå? Det var ju så underbart!!!
Gud ser vad som är bra bortom tid och rymd.
Folkpartister i Svenska Kyrkan vill inte, att staten skall registrera äktenskap enbart utifrån
samhällsuppdraget att alla par skall registreras som gifta/sammanboende.
Välsignelse med kvitto från staten på att paren är gifta skulle förstöra andelen par som kom till kyrkan för en välsignelseakt?
Vad är prioritet ett för kyrkan?
Statliga uppdraget eller välsignelsen?
Om äktenskapet ur skapelseteologiskt perspektiv inte är knutet till människors kön, varför säger då Gud och Jesus att "de två ska vara ett kött"?
Undrar GE
GE,
Varför skulle inte 2 kvinnor eller 2 män vara ett kött?
Nä, det just det som är skillnaden, anita b.
För varken man eller kvinna är skapade för att förenas med samma kön, utan just för att förenas med det motsatta könet. Om Gud inte skulle fråga efter detta utan det kvittar lika, varför har han då knutit själva släktets fortbestånd just till den könsliga föreningen av man och kvinna???
/GE
Tack Karin! Av hela mitt hjärta - Tack!! :)
Vissa kommentarer här gör mig alldeles mörkrädd. Det fascinerar mig hur människor som INTE har upplevt kärlek till annat än det motsatta könet, så självklart kan ta sig rätten att uttala sig om rätt och fel. "Döm inte på det, att du inte ska bliva dömd..."
Gud ser till hjärtat. Han vet vad vad vi klarar av att göra och inte göra.
GE
Homosexuella får också barn och en del heterosexuella får inga barn så de argumenten förstår jag inte.
Underbefolkning är heller inte ett problem. Tvärtom, tvärtom - det finns andra stora problem.
"Homosexuella får också barn"
I princip kan man ta en X-kromoson från från kvinna och befrukta en annan kvinna och därigenom skapa en flicka. Med den moderna medicinska vetenskapen är mycket möjligt.
Enbart män kan helt enkelt inte föda barn.
1) Är detta en teologisk diskussion eller ett seminarium om den moderna mediccinska vetenskapes möjligheter?
2) Staten och kyrkan behöver inte tycka lika. Om vi skulle klargöra detta, skulle vi också klargöra att hetero och homo är lika mycket värda, utan att de behöver gifta sig i kyrkan.
3) Självklart kan personer av samma kön älska varandra. Man behöver inte vara homosexuell för det. Men man kan vara homosexuell. Varför denna ständiga förväxling av kärlek och sex?
4) När det gäller de homosexuella har Svenska kyran inte backat hela vägen utan dubbla vägen.
5) När man påstår att det skulle bli mer kärlek i kyrkan med homovigslar har man gjort den samkönade attraktionen till något mystiskt. De homosexuella framställs som sexatleter som är baddare på att älska. Låt dem vara vanliga människor med en relativit ovanlig läggning, i stället!
6)Det s.k. kärleksbudet är inget annat än avgudadyrkan. Nyhedendomen, dyrkan av gamla fruktbarhetsgudar breder ut sig i kyrkan. Det hör till att göra den fortplantningsmässigt steril förening till något mystiskt.
7) Kyrkvigseln är inget uppdrag som kyrkan har från staten. Det är precis tvärtom. Det som ingås i kyrkan skyddas av statens lagar. Vem har givit staten i uppdrag att vara stat?
8) Man kan inte vara marxist, socialliberal, liberalkonservativ etc i kyrkan. Utanför kyrkan kan man vara vad som helst av detta och mycket mer. Tydligen räcker det inte att FISK är formellt fristående från Folkpartiet.
9) Det här sättet att resonera, att kyrkan ska vara något slags ceremoniinstitut, som bevarar gamla traditiner, åt staten legitimerar SD:s kyrkopolitik. Både sd och fp konfronteras, men på skiljda sidor i sakfrågorna, med bibelordet "Man ska lyda Gud mer än människor."
Anonym 22:28:00
Nu gjorde du det komplicerat - det finns betydligt enklare sätt att producera avkomma än det du beskriver, för såväl homos som heteros.
Inga män kan föda barn - helt rätt - gäller oavsett sexuell läggning.
Anita: Den dagen 2 homosexuella kan få ett barn av egen kraft, från deras eget kött och blod, utan medicinsk hjälp, den dagen skall jag inte sätta mig på tvären, då vet jag att Gud faktiskt skapade dem att klara detta.
Men än så länge har inte detta inträffat. Det kommer inte inträffa heller.
För mig är det en död debatt i en form av kyrklighet som inte har ngt som helst att göra med den levande Guden.
Jag tycket denna debatt spårat ur. Om vi hjälper par av olika kön att få barn så är detta en nåd i deras äktenskap, om vi konstlar till det med surogatmödrar så är barnet en frukt av deras "defaktoäktenskap". Dvs den homosexuelle manneb borde gifta sig med henne eller annars leva som ensamstående pappa.
I övrigt kan vi fortsätta att i den sk. kyrkan diskutera detta, månggifte, förneka Jesu kroppslig uppståndelse, förneka jungfrufödseln etc. Jag roade mig med att läsa på Sturmarks blogg och fan där att han såg svenska kyrkan som extrem i sin tolkning, men kunde inte annat säga att han uppskattade de. Han bara undrade varför den envisas med att att kalla sig kristen. Jag citerar: "Egentligen skulle svenska kyrkans lära lika gärna kunna vara skriven av John Lennon och Yoko Ono: Peace, Love, Understanding, Rock´n Roll. Ok, det sprack på Rock´n Roll. Svenska kyrkan är alltför tråkig." Tänk att han och jag kan komma till liknande slutsats från så olika utgångspunkt.
"... att med glädje och stolthet välkomna såväl heterosexuella som homosexuella par fullt ut till Svenska kyrkan!"
1) Varför bara par. Nu handlar det tydligen om att exkludera stora minoriteter för att de inte lever upp till fru-prästens nya tvåsamhetsideal. Ska Svenska kyrkan bli som frikyrkorna, som trakasserar ensamlevande för att de inte har en fast prenumeration på vecko-sex? Det är ju så de ser på äktenskapet. Man har inte sex för att man är gift, utan man gifter sig för att ha sex. Det äktenskapliga sexet har blivit ett frälsningsmedel. De flesta homosexuella lever inte som par. (Många byter partner två - tre gånger om året.) En stor minoritet av de heterosexuella gör det inte heller.
Men det är inte alltid som man har sex för att man lever ihop. Man kan exempelvis ha ett intensivt ungänge med släkten, och leva i en "storfamilj". Speciellt på landet förekommer det att mor och son, bror och syster eller två bröder delar hushåll. Plötsligt klampar präster in och säger att det ska vara "tvåsamhet". Och vänstern, som vanligtvis attackerar "den borgerliga kärnfamiljen" tiger!
2) Varför ska Svenska kyrkan gottgöra frikyrkornas dåliga behandling av homosexuella? Svk har inte uteslutit någon för att han varit homo. Svk har aldrig fört ut villoläror om att den som begår homosexuella synder inte kan bli frälst och få del av det eviga livet (som Jonas Gardell, som är uppväxt i en frikyrka, har fått höra). Och vad säger att homosexuella par inte skulle delta fullt ut i Svk utan att genomgå kyrkvigsel i Svk?
a) Får par som gift sig borgerligt inte delta fullt ut i Svk?
b) Får par, som ha gift sig i något annan samfund inte delta fullt ut?
c) Får sambor inte delta fullt ut?
d) Får ensamlevande inte delta fullt ut, vilket är fallet i frikyrkorna?
e) Får två ogifta bröder som driver ett jordbruk (som de ärvt efter sina föräldrar) tillsammans, inte delta fullt ut i Svk?
Förre domprosten Johan Unger har skrivit om det nya tvåsamhetstvånget i lokaltiningar. Tänk att han inte kommit på det under hela sin tid som aktiv präst, utan först efter pensioneringen!
Äktenskapet mellan man och kvinna har ersatts av ett obilbliskt tvåsamhetsideal.
Då ni endast välkommnar homo och hetro par i kärlekens namn har ni ett och annat att förklara. Varför inte alla andra som älskar varandra? Ni har begränsat er till sexuella relationer, varför ska gränsen gå där när kärleken är argumentet?
har frågat er tidigare och fått som svar att ni inte efterfrågar om människor har sex, men visst gör ni det när ni inte förordar att det skulle vara tillåtet med äktenskap där en sexuell relation skulle vara olämplig....varför kan ni inte tänka er att människor älskar varandra, vill ingå äktenskap, och inte är sexuellt intresserade av varandra????
Använd inte argument om kärlek och allas lika rätt....när ni endast argumenterar för homo och hetro par och inte för alla människor
Har lite inlägg på min blogg om duonormativet, läs gärna dom.
I mitt förra inlägg tog jag perspektiv i Hr. Sturmark. Nu har jag roat mig med att besöka svenska kyrkans hemsida och deras öppna och jag får säga mycket ärliga statistikavdelning. Där ser jag några tydliga trender. Svenska kyrkan tappar en 70000 - 100000 medlemmar per år i direkta utträden och i deltat mellan döpta och döda kyrkotillhöriga. Man har tappat 1000000 medlemmar sedan 1972, men nästan hela fallet är sedan 1990 - 1995 till nu. Med den nuvarande trenden tappar svenska kyrkan cirka 1000000 medlemmar per 10-årsperiod. Det accelererar altså, även om peaken vid särredovisningen av kyrkoavgiften räknas med.
Men det allra alvarligaste är att antalet besökare i söndagens huvudgudstjänst har i stort sett halverats sedan 1990 i en stadig takt. Detta är församlingens kärna och centrum och visar det stora allvaret. De som inte kommer lär inte döpa eller konfirmera sina barn i samma utsträckning etc. Andra gudstjänster har man försökt att pumpa upp med diverse arrangemang, men trenden visar att denna "bulle" också är bruten och att man minskar stadigt. I vilken rörelse som helst hade detta lett till krismöten etc. Stora bantningar kommer som ett brev på posten.
Under denna tid har K-G Hammar och liknande ultraliberaler haft taktpinnen och nu kommer förändringar i synpunkter och bekännelser som en naturlig frukt av anpassningen till världen. Jag kan inte annat än att konstatera att denna medicin inte hjälper. Ett rakt och tydligt budskap, med tydlig bekännelse är det som fungerar när man ser kristenhetens förändring utanför Europa. Varför inte pröva detta som fungerat sedan första pingsten.
Det hände sig på den gamla goda tiden här på nätet, att jag mailade SAP och bråkade i vanlig ordning. En av de stora stötestenarna var att de redan för 10-12 år sedan var fixerade vid att viga homosexuella. Eftersom jag var starkt antisocialistisk på den tiden, tog jag mycket illa vid mig av detta. När beslutet kom från svenska kyrkan, så gick jag omedelbart ur såklart. Sossarna hade ju nått sitt mål och vad Alliansen beträffar så är de ju mer sossar än sossarna.
Grattis Karin du är en riktig socialist!
/Christer
Christer
Sossarnas sexuapolitik har ingenting att göras med vare sig marxism eller socialism. Utan det handlar om öfre medelklassradikalism, som fixerar vid underlivet i stället för magen.
Kravet att även den fattige ska få råd att fylla magen med god och näringsriktig mat har i alla tider framkallat rena revolutionsfobin hos våra öfre medelklassradikaler. Och nog hör väl det högre prästerskapet till den samhällsklassen. De sexuella njutningarna används som opium för folket. De kallar sig för "socialliberaler", men var finns socialismen?
Att dessa idéer har fått fäste inom arbetarrörelsen beror på högersossar med borgerlig bakgrund såsom Bengt Lidforss, Aldred Petrén och makarna Myrdal. En annan som använde sexet som religionssurrogat var läkaren Andrea Andréen, som var medlem i Fogelstadsgruppen samt ordförande för den kommunistiska kvinnoorganisationen Svenska Kvinnors Vänsterförbund samt mottagare av Stalins fredspris 1953.
Fogesltadsgruppen grundades av grevinnan Tamm och var en sammanslutning av vänsterliberala öfre medelklasskvinnor. Men mer vänster var man inte än att damerna agade pigorna på Fogelstad.
Makarna Myrdal, som blev socialdemokrater på valnatten 1932 efter sossarna segerval, arbetade under 1920-talet på ett sociologiskt institut i Stockholm, som finansierades av Rockefeller Foundation, och hade till uppgift att rikta om klasskampen arbetare - kapitalist till man - hustru, för att på så sätt undanröja revolutionsrisken.
Skillnanden mellan högern och liberalerna var att högern ville stoppa den proletära revolutionen med militär, medan liberalerna ville stoppa den med en sexuell revolution och könskamp. Och det har både sossarna och vänsterpatiet - för att inte tala om Feminististiskt initativ - köpt. Alla kan ju konstatera att Svenska kyrkan i sitt samhällsengagemang nog undviker att blanda sig i de växande sociala orättvisorna inom landet.
Ja du Christer. Det är ju det som är det tragiska att de drivit dessa frågor istället för att fokusea på kärnbudskapet den frukt som kommer ur det.
Jag fortsatte min studie av statistik och kom in på förättningar etc. Där är det mest slående hur svenska kyrkan sen 1972 stadigt förlorat konfirmander. från 81% av folket till 34%. Betänker man att relativt starka områden som västkusten är med så säger det en hel del. Dopandelen har gått från 81 till 59%, men detta ses allmänt som en namgivningsrit. Färre konfirmerade, med någorlunda vuxen kontakt med den kristna läran, leder till en mycket stor andel medlemmar som inte vet ett dugg om vad kyrkan tror på. Det blir öppet mål för den som vill få ner dopen och öka antalet avhopp. Men detta är ju slutmålet för de som under förra århundradet planerade för ett sekulärt Sverige inte genom att skilja kyrka och stat untan genom att politisera och influera kyrkan.
Nineve - om du vill att andra par än hetero och homo skall få gifta sig så är det inget som hindrar dig från att starta kampanj och lobba.
Jag vet inte vilka konstellationer som du är ute efter - kanske syskon - kanske minderåriga?
Sätt i gång med dina önskningar vetja så får vi se om du får någon med dig på färden.
Nineve
Har just tittat på din blogg. Positivt överraskad!
"Singelklippet". Att man får betala extra för att man inte är ett par, men inte så mycket extra som vanligt.
Själv har jag problem med en man som vill bli par med mig. Nejdå, ingen av oss är homo. Hur konstigt det än låter, kan även heterosexuella leva tillsammans med en eller flera personer av samma kön (Vad gör de i kloster?) om de avstår från sex. Men jag vill bara inte ha den mannen som den brorsa jag aldrig har haft. Idag har han återigen varit ute hängt om min tvätt, som jag hängt på tork. Det är så han vill ha det. Gemensam tvätt och disk. Duonormativiteten. Är det något som Svenska kyrkan ska tvinga oss till?
När kyrkan ersätter äktenskapet med tvåsamhetstvånget, är det ett svårt avfall från det verkliga kärleksbudet. Vi blir alla medlemmar i kyrkan, Guds barn, genom dopet. Alla får vara med. Allt kan inte vara för alla. Män kan inte föda barn, som det så riktigt har påpekats. Hela skapelseordningen är alltså orättvis mot oss män. Vad ska kyrkan göra åt det - kanske arrangera tvångsäktenskap så att även ensamlevande män kan bli pappor? Eller tvinga kvinnor att ställa upp som surrogatmödrar åt ensamma män?
För en kyrka som finner skäl att börja med homovigslar, är dopet bara en namngivningsceremoni och inte ett sakrament. Alla medlemmar i kyrkan är redan "gifta" med varandra genom dopet.
Låt oss i stället konstatera att dopet är för alla,homo, hetero, monogama, promiskuösa, horor, torskar och sexuellt passiva. Bland alla tänkbara konstellationer har Gud inrättat en särskild ordning för man och kvinna som vill leva i äktenskap. Under förevändning att denna ordning diskriminerar homosexuella, vill kyrkostyrelsen nu införa nya diskrimineringsgrunder!
Jag har hela tiden förespråkat att hompar ska ha rätt att gifta sig enligt lagen, d.v.s ha rätt att åtnjuta äktenskapets rättsverkningar, men att de inte ska ha rätt att vigas i kyrkan. För kyrkan ska äktenskapet inte vara ett juridiskt arrangemang, utan ett sakralt förbund mellan man och kvinna, med rättsliga konsekvenser.
Har staten åtagit sig att juridiskt skydda vanliga affärsavtal mellan enskilda, är det väl rimligt att staten också skyddar sådant som ingås i kyrkan? Om Pelle inför Gud och mänskliga vittnen lovar att hyra en lägenhet av Kalle, som lovar att hyra ut, så är det utan tvekan en juridiskt bindande rättshandling.
Staten och kyrkan behöver inte tycka lika.
anita b jag tror att äktenskapet endast är för man och kvinna. Det jag kritiserade var att man använde uttryck som "allas lika rätt" och kärleken som argument när man argumenterar för en fortsatt diskriminerande äktenskapsordning.
Karin måste faktiskt redovisa på vilka grunder övriga ska diskrimineras, varför övriga inte ska omfattas av kärleksbudet och allas lika rätt.
Lars och på tal om klosterliv...Det skulle faktiskt innebära en praktisk lösning för klosterfolket om de kunde ingå äktenskap med varandra.....de som lever i egendomsgemenskap borde på samma sätt som gifta få ärva varandra....skulle erbjudas den tryggheten att inte hamna på gatan om de man delar livet med avlider.
Men debatten och karin är endast intresserad av det sexuella....inte allas lika rätt och kärleksbudet skulle jag säga.
Nineve - Jag tycker du ska redovisa vilka du tycker står utanför.
Nära släktingar, minderåriga, grupper på fler än 2 personer osv osv vad det nu är som du hakat upp dig på som inte inbegriper alla?
DU har gått i LOOP - känner igen de här argumenten från dig från tidigare nästintill ändlösa diskussioner. Det ger ingen frukt att diskutera när du hakar upp dig på ett ord. Tala ur skägget.
Du kan inte kräva att Karin ska redovisa det du har hakat upp dig på - det får du allt själv göra.
Så länge äktenskapet bara var för man och kvinna, var det inte för alla män och alla kvinnor. Inte ens för alla hetero- och bisexuella män och kvinnor.
När det gäller bisexuella inkluderar jag dem i kollektivet heterosexuella. Varför skulle de inte kunna gifta sig med någon av motsatta könet?
1) Genuint homosexuella är inte ensamma om att inte kunna eller vilja gifta sig med någon av motsatta könet. Om vi ska spalta upp detta med vilja och kunna, så kan vi ju börja med de fall då kärleken inte är ömsesidig. Men det finns många fler fall. Tänk efter själv.
2) Sedan har vi de fall som jag skrev om i en tidigare kommentar. Det kan vara en arbets- och /eller hushållsgemenskap,som även i "normalfallet" bygger på en icke-sexuell relation. Två ogifta bröder driver tillsammans ett jordbruk, som de har ärvt efter sina föräldrar, och bor i samma hus på gården.
3) Och varför får mor och son inte gifta sig? Vi antar att de också driver ett jordbruk tillsammans. Sonen har tagit över sedan gamle bonden avlidit. De hade för resten inte haft sex sedan sonen avlades. Att det finns gifta som inte har sex, ändrar inte på att det finns en sexuell komponent ("eventullt sex") i äktenskapet. Här gör "fiskarna" kardinalfelet att de tror att det blir mer kärlek i kyrkan ju mer det knullas. Vore jag präst skulle jag inte tveka att välsigna homopar - men som två av Gud skapade personer. Men kyrkvigseln är inte en välsignelseakt.
4) Och finns det verkligen inte en promiskuös läggning? Varför skulle inte de få gifta sig med flera? Jag påstår inte att homosexuella, som byter partner 2-3 gånger om året är promiskösa. Det är man om man har flera samtidigt eller en ny varje vecka. Det är väl inte så lätt för homosar, att finna någon som man vill dela resten av livet med. Äktenskapsmarknaden är ju betydligt mindre än för oss hetero. Och det kan vara svårt nog för oss också. Nu frågar jag varför de inte ska ha samma rätt till "kärlek" som andra?
5) Och finns det verkligen ingen prostitution som är frivillig? Prostitution bygger f.ö. på kundens självbedrägeri, att han är kär i horan, och tror att kärleken är besvarad. Nu förekommer det ju att folk gifter sig, utan att kärleken är besvarad, kanske för att gubben snart ska dö och unga frun får ärva. Då kan väl kyrkan även välsigna bordellerna? Vore jag präst skulle jag inte tveka att välsigna horan och torsken - som två av Gud skapade personer.
Allting som Gud har skapat, kan välsignas. Men inte det som människor har instiftat. Eller ska kyrkan välsigna försämringen av Försäkringskassan, så att många människor tvingas leva på svältgränsen i överflödssamhället. Ska kyrkan även välsigna aborterna?
Fredrik Reinfelt vill tydligen att kyrkan ska välsigna allt som regeringen gör, d.v.s skriva ut ett kvitto i Guds namn på att regeringen gör rätt. Om sossarna vinner valet, får väl kyrkan välgsigna valresultatet, d.v.s. skriva ut ett kvitto i Guds namn på att väljarna gjorde rätt som röstade bort högerregeringen.
Men nu är det ju faktiskt inte bara så att hompar ska ska in, utan förespråkarna börjar med en helt ny äktenskapsteologi, som bygger på välsignelse, d.v.s. att vigseln reduceras från ett sarkament varigenom äktenskap ingås, till något slags bekräftelse, kvitto på att makarnas kärlek /sex har godkänts av någon kyrklig potentat. Och då ställer man stora grupper människor utanför denna "bekräftelse".
För att kärleken ska godkännas av den kyrkliga potentaten ska det vara någon form av tvåsamhet med sexuell komponent eller möjlighet.
Det är bara en bråkdel av alla homosexuella, de som vill gifta sig, som kyrkan nu ska börja smöra för. Varför inte alla?
anita b jag står bakom den tidigare äktenskapslagstiftningen och vill att karin redovisar varför alla inte ska omfattas om kärleksbudet och allas lika rätt som hon menar äktenskapet är ett mått för.
Jag vill knyta an till det jag tagit upp tidigare att vi genomgår en enorm sekularisering som är vida mer avgörande än interna petimeterdiskutioner. Om vi vill förkunna för människorna evangeliet om Jesus Kristus och är beredda att leva av dess nåd och i dess anda av riktig kärlek så kommer människorna tillbaka. Det är inte lösningen att tillfredställa den övre medelklassens pseudorättvisa. Den kostar ju inget, medan att låna sina ögon till de svaga och utsatta det kostar. Folkpartiet är ett praktexempel på detta. Folkpartiet försvarar folkkyrkan och man undrar om det är samma "folk" man bryr sig om. Den ensamstående mamman i förorten bryr sig inte så mycket om dessa frågor, utan om hur hon skall ha råd med falukorven. Ja medan denna intelektuella elit slår sig för bröstet om HBT frågor så avfolkas Gudstjänster och konfirmationgrupper och ett stort hål finns i den stora medlemsburken som jag tidigare skrivit. När det på allvar imploderar då skall ni se hur det går. Men visst parkera Volvon vid villan och fortsätt diskutera den historiske Jesus , HBT etc. Så klämmigt till kaffet. Om man verkligen bryr sig om människor och förkunnar den levande Kristus och ser sin broder då vänder siffrorna
Tack för kommentarer och åsikter! Lars F, Leif och Nineve: detta har vi diskuterat i flera år, och vi tycker fortfarande olika.
Nineve: Kärleksbudskapet kan förstås inte legitimera vad som helst. Allt är tolkning och urval. Bibelord måste naturligtvis kompletteras och fördjupas av sunt förnuft och aktuella förutsättningar.
Karin jag tycker fortfarande du måste motivera varför endast homo och hetro par ska omfattas av kärleksbudet?
Varför kan exempelvis inte icke sexuella relationer omfattas?
Och sluta använda ord som "alla" när du avser endast homo och hetro par. Det du gör när du använder ordet "alla" för endast homo och hetro par är att diskriminera människor från gruppen "alla människor" vilket är långt värre än att diskriminera från äktenskapet.
Ja ni fortsätter att tycka att allt är OK. Välkommen til Laodicea. Lagom ljumt och folkpartistiskt och allt är bra och ingenting saknas. Vi är rika och har allt. Salva för ögonen och något att skyla all denna skam med det ärman inte intresserad av. Med Johannes säger jag : Omvänd er!
"Det är själva relationen mellan två älskande människor som är det centrala – inte vilket kön de har. För kyrkans del gäller att omsorgen om medmänniskan är viktigare än att till varje pris hålla fast vid gamla patriarkala traditioner."
Det är just detta jag vänder mig mot. Men vad har "gamla patriarkala traditioner" med saken att göra. Oavsett om kvinnan är överordnad mannen, eller tvärtom, så har de ju olika kön.
Detta, som jag vänder mot, uttrycktes ännu tydligare i en lokaltidning av f. domprosten Johan Unger, som citerade Första Mosebok: "Det är inte gott för mannen att vara ensam". Skapelseordningen skulle alltså inte vara "till man och kvinna skapade han dem", utan till tvåsamhet.
1) Vadan denna nya bokstavstro? Tror de nya bibelfundamentalisiterna lika bokstavligt på resten av Skapelseberättelsen också?
2) Här ser vi vem som verkligen står för intolerans. Svenska kyrkan, som hittills har "välkomnat dig som du är", nöjer sig inte med att utvidga äktenskapsbegreppet till homopar, utan inför en ny diskrimineringsgrund, och slår dessutom Bibeln i skallen på alla som inte är par!
Det finns en historia bakom utställningen Ecce Homo, som på grund av sitt erotiska skimmer inte borde ha fått visas i en invigd kyrka. Men oavsett det, finns alltså en historia.
Fotografen Elisabeth Ohlsson-Wallin blev inte bjuden på sina vänninors bröllop eftersom hon inte hade någon fästman.
Men det var väl vänninorna och inte kyrkan, som diskriminerade? Och hon blev väl inte diskriminerad på gund av sin läggning, som vänninorna fortfarande inte kände till, utan på grund av tvåsamhetsnormen - som vissa präster nu vill upphöja till dogm.
När Elisabeth sedan skaffade sig en fästekvinna, blev hon fortfarande inte inbjuden. Och då handlade det förstås om läggningen. Men vad kyrkan nu? Jo, nu skärper man förtrycket av både hetero- och homosexuella som inte har en fast partner.
Jag har ingenting emot att homopar har fått rätt att gifta sig borgerligt. Homosexuella ateister ska inte hindras att leva som de vill av en religion som de inte tror på. Men en ateist, som är statsminister, ska inte lägga sig i kyrkans lära.
Till yttermera visso har de, som tror på homovigslarna som en religiös kulthandling, rätt att bilda egna samfund, som ansöker o vigselrätt. Men det är inget som jag uppmanar dem till, för i så fall skulle jag bryta mot trosbekännelsens ord: "Jag tror på en enda helig och allmännelig kyrka." Därför kan jag acceptera kompromisser, så att bägge åsikterna i homoäktenskapsfrågan ryms inom kyrkan.
Därför kan jag acceptera, och det vet Karin L-V sedan tidigare debatter, att jag att enskilda präster, som verkligen tror att det är rätt, viger homopar. Men att dra in hela Svenska kyrkan i detta är ett övergrepp. Antalet homovigslar per år beräknas bli 1 % av alla vigslar. Det motsvarar en vigsel per arbetsdag för en enda vigselförrättare.
Varför ska hela Svenska kyrkan tvingas att säga jag till en verksamhet av så ringa omfattning? Jag tycker att präster ska ha rätt att ha uppdrag som borgerliga viselförrättare. Och då kan de ju viga homopar - enligt kyrkans vigselritual.
Genom sin kampanj för att avskaffa samfundens vigselrätt, har Kristdemokraterna blockera all seriös debatt mellan anhängare och motståndare till homovigslar i kyrkan om en lösning som kan accepteras av alla.
Svk vinglar betänkligt mellan frikyrklig sekterism (tvåsamhetsnormen) och ministerstyrd statskyra ("kärleksbudet").
Ja tänk om det är som Karin säger: "Bibelord måste naturligtvis kompletteras och fördjupas av sunt förnuft och aktuella förutsättningar."
Och tänk om Jesus hade tyckt det också...
Vad tror ni då han skulle sagt till Petrus, då denne sa: Gå bort ifrån, jag är en syndig människa!???
Eller vad skulle han då sagt till rövaren som bad: Tänk på mig, Jesus när du kommer i ditt rike!???
Eller vad skulle han då ha sagt äktenskapsbryterskan i Joh 8 ???
/GE
Lars/
Vad skulle det vara för fel om Svenska Kyrkan och alla andra kyrkor välsignade par som av samhället(staten) registrerats enligt den sekulära nya äktenskapsordningen?
Då hade Svenska Kyrkan haft fri tillgång till sitt eget vapen - väsignelsen.
Men allt för många har gått på finten med omtolkning av Bibelns texter. Flower power and peace and love - rena Beatles!
För övrigt var jag på vigsel i Svenska Kyrkan NY - de finns de papper på . Bevittnade vigselattesten.
Låt inte folkpartiet och övriga partier fatta ett sekulärt beslut i statens fråga om äktenskap.
Motståndarna till samkönade äktenskap (eller enkönade som det borde heta, har jag hört att en del språkvetare säger, eftersom sam- syftar på tillsammans som i samskola för båda könen och i sambo och inte på samma) har förvisso många tänkvärda argument. En sak dock, Flenström: Du gillar inte att vigseln ändras från sakrament till välsignelse. Äktenskapet är inget sakrament i Svenska kyrkan och andra lutherska kyrkor (därmed inte sagt att Luther var för enkönade äktenskap). Är du en av dessa som vägrar inse att Svenska kyrkan inte är katolsk? Tanken är inte heller att vigseln bara ska vara välsignelse. Tvärtom är det ju på gång att ändras från enbart välsignelse för enkönade till vigsel. Fast vad annat än löften och välsignelse är det egentligen?
Jag har förresten inget emot homosexuell samlevnad i trogna relationer.
Amanda & Leif
1) Visst är Svenska kyrkan en katolsk kyrka, dock inte romersk-kaktolsk. Svk är dessutom inte en av "andra lutherska kyrkor". Luther införde en snävare definition av begreppet sakrament än den romersk-katoslka kyrkan. Det är alltså korrekt att säga att äktenskapet är ett sakrament, även om det defintitionsmässigt faller utanför. 1900-talets lutherforskning har kastat nytt ljus över frågan. Min egen konfirmationspräst sa att äktenskapet är ett sakrament. Han var en riktig lutheran till skillnad mot dem som kallar sig "lutheraner" idag!
2) Jag har inte heller något emot "homosexuell samlevand i trogna relationer". Men jag tycker inte att kyrkan ska premiera vissa homosexuella framför andra. Man målar upp en idealbild av hur homosexuella ska vara, som få homosexuella lever upp till.
3)Nog har jag förstått att tanken är att ändra från enbart välsignelse av samkönade (vedergaget begrepp) till vigsel. Juridiskt sett handlar det om en ändra från registrering till vigsel, och den ändingen i lagen gäller fr.o.m 1 maj 2009. Men det som händer i kyrkan är ju inte en juridisk rättshandling, utan en kyrklig förrättning med juridiska verkningar. Och de juridiska verkningarna uppnås ju lika bra med borgerlig vigsel. Jag har intet emot att präster i Svk tar uppdrag som borgerliga vigselförrättare, och då kan de ju även viga homopar.
4) Jag är helt överens med Karin om att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten. Därför att äktenskapet är ett sakrament. Det vi inte är överens om är homovigslar i kyrkan. Vad kommer härnäst om vi avskaffar kyrkvigseln och ersätter den med något slags välsignelseakt? Kanske dags att avskaffa barndopet och ersätta det med en namngivingsceremoni hos Skatteverket följt av namnvälsignelse av i kyrkan?
Kärleksbudskapet är viktigt i biblisk kontext. Men inte är man kärleksfull genom att handla mot vad Guds Ord lär. Inte är man kärleksfull genom att ljuga för människor. Inte är man kärleksfull för att man förkastar Guds Ord. Kristus säger:
Joh 12:48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.
Skicka en kommentar