"Hur fixar du att köra GI och undvika t.ex. smörgåstårtor och annat sånt farligt vi utsätts för i våra arbetsliv? Frågar eftersom jag själv försöker finna sätt att förhålla mig till det goda men inte så bra godsaker man blir bjuden på… "
Det är ju intressant. Det här med att äta, inte för att man vill eller behöver, utan äta för att tjänsten kräver det, är något som våra arbetsgivare bör se som en arbetsmiljöfråga många gånger. Vi förväntas äta vad som bjuds på vid vilka tider som helst. Till viss del tycker jag att det är rimligt. Är vi hembjudna till någon är vi där som gäster. Och precis som vilka gäster som helst, så uppför vi oss ordentligt och äter det som bjuds på, såvida vi inte har skäl att tacka nej.
(Jag vill också säga att jag inte följer GI längre, eftersom jag slutat äta kött från landdjur.)
Några matsituationer som präster (och andra) kan råka ut för
* Fika i kyrkan med arbetskamraterna
Ofta blir det kaffe och något tilltugg. Här bestämmer du själv helt och hållet. Låt ingen tracka dig för att du väljer bort den torra kakan. Men om någon har med sig tårta för att fira något, bör man ta en liten bit för artighets skull. Man kan dock avstå från grädden, tycker jag, utan att det behöver vara oartigt. Men då lämnar man kvar den på tallriken lite diskret, och kommenterar inte att man "bantar".
* Fika på hembesök hos församlingsbo
När vi själva bjuder hem någon, vill vi gärna bjuda på något. Det tillhör liksom normal hyfs. Så tänker också våra församlingsbor. En del av dom tycker jättemycket om kakor och bullar, och vet att prästen också gör det. Här får man vara strategisk. Om du är petig kan du kolla kaloritabeller eller GI-tabeller och på sätt prioritera. En mazarin (456 per 100g) innehåller fler kalorier än vetebröd (326 per 100g). Småkakor är förrädiska, men är dom just små blir det små mängder trots allt. I adventstid kan man fundera på hur många pepparkakor (457 per 100g) man intar. Och enligt GI är det bättre att äta ett wienerbröd än en vetebulle.
Det viktiga är nu inte att du sitter och funderar på vad kakorna innehåller. Det viktiga är att du lyssnar på din konfident/värd. Om du äter kakor under tiden, är det väl värda kalorier, eftersom din värd blir glad för att du uppskattar födan. Och man får unna sig något ibland. Bara det där "ibland" inte blir alltför frekvent.
* Kyrkkaffe efter gudstjänsten
Här kan du faktiskt med gott samvete hoppa över godsakerna. Det är ju faktiskt du som är värd. Det värsta är att det kanske är länge sen du åt frukost, så nu när klockan är nästan lunch är du vrålhungrig. Blodsockerfall i sakristian är väl något som de flesta präster någon gång upplevt. Alltså äter man kakor för att stilla sin hunger. Här gäller det att förebygga. Ät ett mellanmål före gudstjänstens början. Sen dricker du vattnet som vaktmästaren så gentilt ställt fram till dig på altaret och/eller ambon. Det är faktiskt helt ok att tugga på ett äpple samtidigt som du går igenom agendan med gudstjänstvärdarna.
* Minnesstund efter begravning
Här får man verkligen göra pastorala bedömningar. Går man efter GI-metoden och får smörgåstårta, kan man ju inte skippa allt och bara äta grönsakerna och köttet. Man får ta en liten bit. Drick mycket till, alltså vatten eller bubbelvatten och inte lättöl eller läsk. Ät långsamt och tugga väl. Ta inte om utan tala om hur nöjd du är ändå och att det var så gott. För det var det ju säkert.
Är det lunch och du äter enligt GI-dieten, försök skippa potatisen och ta mer av det andra. Skippa det vita brödet. Håller du nere kaloriintaget för övrigt, skippa såsen. För oss vegetarianer/veganer kan det innebära besvärligheter. Om det passar får man naturligtvis tala om när man blir inbjuden att man är vegetarian eller vegan, men om man plötsligt blir ställd inför en oväntad matsitutation får man naturligtvis förhandla med sig själv. Ingen kan tvinga dig att äta en död gris bara för att det ingår i jobbet. Jag skulle kanske äta en liten bit, av pastorala skäl. Men ingen kan döma dig för hur du gör. En tårtbit kan du kanske äta även om du håller igen, även om det tar emot (om du inte är vegan förstås). Det är skillnad på sak och person. Och var diskret. På begravningsmiddag är det kanske inte läge att diskutera friskvård eller djurrätt hur viktiga de ämnena än är.
* Konfirmandläger/alphakvällar etc
Du bestämmer helt själv vad du ska äta. Att ha vegoalternativ borde vara helt naturligt, men det är det fortfarande inte. Se till själv, när du ansvarar för maten, att försöka skippa snabbmakaronerna. Servera ordentligt med grönsaker. Varken tonåringar eller bibelstudiefarbröder dör av broccoli.
Sammanfattning: Planera din matdag. Ät ordentlig frukost och ät mellanmål. Äter du en kaloririk lunch, kompensera med att äta lite nyttigare de andra målen. Och kom ihåg att hungern är din värsta fiende!
Dagen.se om köttkonsumtionen
Vilken bra sammanfattning och vilka kloka tips!
SvaraRaderaNär jag körde GI som värst förra hösten, lärde jag mig verkligen hur man äter en liiiten bit lååångsamt - och hur mycket godare det faktiskt smakar när man verkligen hinner känna efter...
När jag varit hembjuden till elever från andra länder, har jag blivit serverad stora bastanta kakor direkt på mitt fat och stora glas med Fanta (dricker inte läsk)och kämpat för att få det i mig. Den som var värst med att bjuda så, var hemma hos mig och hon tog snällt av den kaka jag bakat, men åt inte en enda tugga utan det låg kvar alltihop.
SvaraRaderaDå var jag tvungen att fråga en god vän från det landet hur man gör. Och lärde mig att man inte alls måste äta upp... att det ska trugas... så damen hade nog ätit min kaka först på tredje trugningen, men jag trugar ju aldrig...
Sen bad jag mina elever (från olika länder men alla hade samma svar) berätta hur man för sig när man bjuder.
Och - man frågar inte "vill du ha en glass", för då bjuder artigheten att man svarar nej minst två gånger (i Sverige alltså, för hemma frågar man inte). Man tar bara fram. Om de inte vill ha ändå, får den ligga där och smälta.
Och om gästen inte dricker upp halvliterna med Fanta, eller bara lite, ja då häller man ut resten.
För länge sen fanns det en massa såna regler i Sverige också, om hur man skulle ta från olika fat m.m.Det berättade mina omkringflyttande predikantföräldrar, de hade fullt sjå att lära sig hur man gjorde på olika orter.
Jag är nog rätt glad att jag inte tvingas till så många kaffekalas och smörgåstårtor som ni präster...
Det där med etikett är lurigt eftersom det inte finns någon som helst konsensus.
SvaraRaderaMitt värsta skräckexempel är minnesstunden där två kusiner från landet kom först till lokalen och gav upp glädjetjut när dom såg smörgåstårtorna och den ene sa:
- Vi hugger väl in direkt så di inte blir förstörda!
Men är man på dopsamtal där föräldrarna tittar oavbrutet på sin nya bebis och försöker hålla reda på tre andra plus katten, får man förstå att man faktiskt kan hälla upp kaffe själv. Jag brukar t o m fråga om det är något jag kan hjälpa till med. Det kan t ex vara uppskattat om man ägnar sig en stund åt de äldre barnen så de vuxna får lite space.
Förresten, ägna ALLTID mera tid åt de äldre barnen än åt bebisen!!
I mitt diakonliv fick man försöka styra sina hembesök så man inte behövde äta sju sorters kakor flera gånger om dagen... Men vid nya besök visste man ju inte i förväg om det skulle bli fika eller ej...
SvaraRaderaÄlskade de tanter som hade inlevelseförmåga nog att begripa att jag fick alldeles för mycket kaffebröd - och bjöd på en frukt eller en lunchmacka istället.
Den värsta tortyren är när folk bjuder på sina hembakta underverk på arbetsplatser och liknande? Jag brukar säga:
SvaraRadera"Nej tack!"
När jag blir äldre och modigare hoppas jag kunna tillfoga:
"Nej tack! Jag tycker det ser äckligt ut!"
Nåväl: Ät inte sådant som inte ser aptitligt ut och försök inte vara så väluppfostrad. Det är du själv som bestämmer!
/Christer
Du är som Fantomen som hade en ö, Eden, där alla djur levde i frid. De åt nämligen fisk.
SvaraRaderaHycklarens optimala kompromis.