När förmågan och viljan har delade meningar

Arbetsförmågeutredningen är enligt DN färdig med sitt arbete och lämnar sitt förslag till regeringen på fredag. Det finns flera vettiga förslag. Äntligen har man insett att graviditet inte är en sjukdom utan ett tillstånd som kan medföra arbetsoförmåga. Idag talar vi mer och mer om individualiserad föräldraförsäkring, och det är bra att det kommer att finnas möjlighet för höggravida att med hjälp av graviditetspenning kunna avstå arbete utan att behöva ta ut föräldrapenning redan innan barnet fötts och därigenom få mindre tid med barnet. Å andra sidan är det nu fastställt att det är besvärens art och grad som ska vara det avgörande vid sjukskrivning, inte om de är orsakade av graviditet eller inte.

I vilket fall, graviditetspenningen ska väl handläggas av Försäkringskassan den också, så då lär väl folk få ut den lagom tills det är dags att börja jobba igen.

Den andra nyheten är närståendepenning som kan tas ut vid nära anhörigs död. Tio dagar är föreslaget, vilket jag tycker är för kort. Det är bra om anhöriga slipper krångla med sjukskrivningar och intyg innan begravningen ens ägt rum. Tre veckor, dvs 15 dagar, vore rimligt. Sedan kan sjukreglerna inträda.

Å andra sidan, sorg anses ju inte vara sjukdom. Därför tvingas en del sörjande ta semester eller tjänstledigt utan lön medan de vandrar runt i chocktillstånd. Andra mår väl av att "komma ut" och träffa folk och komma igång så smått medan andra behöver mer tid. Människor är olika, reagerar olika och sörjer olika. Därför bör det finnas högre nivåer än idag av förståelse och empati hos arbetsgivare, doktorer och försäkringskassehandläggare.