Enligt Barnkonventionen har alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
Det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet "barnets bästa" är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
Barnet har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.
Trots kritik har Sverige ännu inte upphöjt konventionen till lag, vilket SvD skriver om idag, och det bryts titt som tätt mot den, som till exempel i Vellinge kommun, där verklighetsflyktingar verkar ha tagit plats i kommunledningen.
För Svenska kyrkans del gäller i Kyrkoordningens portalparagraf att barnen har en särställning i kristen tro och att de därför särskilt ska uppmärksammas. Det har inte alltid varit hela sanningen, som bland andra Tovan Thåst mycket riktigt påpekar. Därför skrev Runar Patriksson och jag en motion till årets Kyrkomöte där vi önskade att Kyrkomötet skulle ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att återkomma med en paragraf om barnkonsekvensanalys att införas i Kyrkoordningen. Den togs väl emot i Kyrkolivsutskottet. I betänkandet skriver man bland annat:
"De svårigheter som funnits beror på att det inte funnits tillräckligt stöd i församlingens och stiftets styrorgan och ledningsfunktioner. Det är först när angelägenheten uttrycks från högsta ledning och resurser tilldelas som en barnkonsekvensanalys blir verklighet. ---
Utskottet menar med stöd av Barnombudsmannens råd att det är först när en myndighets eller organisations centrala dokument genomsyras av ett perspektiv som det blir fart på det praktiska arbetet. Därför föreslår utskottet Kyrkomötet att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda och återkomma med förslag på hur en paragraf om barnkonsekvensanalys kan införas i kyrkoordningen. Den portalparagraf om barnets särställning som redan finns behöver stöd genom konkretion, först då kan de goda intentionerna om barnets särställning bli allvar."
Kyrkomötet beslutade att bifalla utskottets förslag. Ja, annan behandling i utskott och plenum vore ju rent förfärlig, egentligen.
Nej, barnkonventionen är i sanning en av (tyvärr allt för många) av de konventioner som Sverige inte bryr sej särdeles mycket om. Det jag just nu jobbar med är det faktum att minderåriga barn kan tvångsvårdas inom psykiatrin (dvs. föräldrarna fråntas i princip all bestämmanderätt) och när BUP (barn och ungdomspsykiatrin) saknar resurser kommer dessa barn att vårdas inom vuxenpsykiatrin. Barn vårdas på PIVA, den vunxenpsykiatriska intensivvården där de absolut sjukaste människorna behandlas. Där kan femton, sextonåriga småflickor stanna i både månader och år. I värsta fall skickas de till landets rättspsykiatriska kliniker, utan att vara dömda för brott, med med en psykiatrisk tvångsvårdsdom över sej. Femtonåriga barn har inte med dömda mördare att göra. I FN:s barnkonvention framgår tydligt att frihetsberövade barn (vilket de tvångsvårdade är) INTE får hållas inlåsta tillsammans med frihetsberövade vuxna. Men det sker. Igen och igen och igen, i allt fler landsting i landet utan att någon gör något alls. Jag blir helt matt.
SvaraRaderaHeja Karin, du är en sann barnrättskämpe!
SvaraRaderaJa du, någon slags barnkonsekvensanalys hade ju varit toppen före kyrkomötesbeslutet om äktenskap mellan två av samma kön. Svenska kyrkan står ju nu för att det, allt annat lika, inte är någon fördel för ett barn att ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha (huvudsaken är att man har 2 föräldrar, varför nu antalet skulle vara så viktigt) liksom att det inte är någon fördel för ett barn att ha en mamma jämfört med att ingen mamma ha (ifall man har 2 föräldrar). Livet kan bli som det blir, och en förälder kan dö och vissa barn lever med två av samma kön och klarar sej fint ändå, men att Svenska kyrkan nu legitimerar insemination till AVSIKTLIG fader- eller moderlöshet känns ändå inte som någon lysande barnvänlighet. (Eller som någon uppskattning av det tidigare så efterlysta faderskapet).
SvaraRadera