En välsignad Första Advent önskas alla bloggläsare!

Jag vet inte hur det är för dig, men för mig kom Första advent väldigt plötsligt i år. Själv har jag faktiskt inte hunnit ställa in trädgårdsmöblerna än, dom står i vår trädgård som monument i novemberdimman över en svunnen tid fylld av värme, avkoppling och strålande sol.

Så dyker andra stjärnor upp. Trötta på mörker och gråvissnade perenner utanför huset livar vi upp med lyktor, ljusstakar, stjärnor, och granris får trängas med ljungen i krukorna på trappan.

All denna rekvisita som har till uppgift att påminna oss om ljuset på insidan. Insidan av livet, insidan av ytligheten, insidan av hjärtat.

Advent och jul betyder olika för oss. Det är bra att fundera och utvärdera ibland. Vad är det som betyder något för dig? Vad behöver du för att få julfrid? Vad har du för adventslängtan?

Och hur möter du andras längtan, behov av trygghet och värme?

För mig känns det gott att vara innesluten i ett sammanhang. Jag delar en tro och ett hopp med er, med många andra om att ljuset lyser i mörkret och att mörkret inte har övervunnit ljuset. Att Gud själv föds in i världen. Att Gud är nära, inte långt borta. Att Gud är fundamentet som bär oss och världen med kärleksfulla händer.

Jesus kommer till Jerusalem, ber att få en åsna att rida på och rider sen in i staden. Alla är glada, förväntansfulla, men ändå ropar dom ”Herre, rädda oss”! För det är vad ”hosianna” betyder.

Och jag tänker – att i allt det som är gott, ljust, trevligt och trivsamt, i våra glada dagar med adventspynt och julsånger, i mysigheten med varm glögg i favoritfåtöljen och en god chokladpralin från en tjuvöppnad alladinask – så finns det kanske i oss något som ropar:
Men Gud, kom igen. Rädda oss.

En del talar om en existentiell längtan till en paradistillvaro, man tänker sig människans ursprung i Edens lustgård där allting var bra.
Där man inte behövde hålla reda på tusen detaljer för att få logistiken att fungera, utan bara leva och hålla sig till livets träd.

Det är kanske det lugnet, den tryggheten, den Gudslängtan som driver oss att gräva fram adventsstjärnor och få utbrott på icke fungerande adventsljusstakar och julgransbelysningar och stressa mellan glöggmingel, julfester, luciatåg på dagis och i skolan, och julklappsinköp och så allt det vanliga som ska fungera.

Jag tänker i alla fall för min egen del, att i år ska jag ta mig tid att uppleva advent, titta ordentligt på all rekvisita innan det är dags att stuva tillbaka det i förrådet.

Insidan av livet, insidan av ytligheten, insidan av hjärtat.

Du har möjlighet att göra skillnad. Inte bara för dig själv och för dom du har närmast dig. Idag startar Svenska kyrkans julkampanj och i år är barnen i centrum. Alltför många barn i världen lever i otrygghet och utanförskap. 25 000 barn under fem år dör varje dag i världen.

Det beror inte främst på brist på pengar, utan på att det saknas politiska beslut med barnens bästa i centrum. Kyrkor världen över arbetar för barns hopp, trygghet och framtid. Svenska kyrkan deltar i det samarbetet.

Små lån till fattiga kvinnor ändrar inte bara deras liv utan hela familjens. Det blir mer mat på bordet, och barnen kan gå i skolan. Kunskap om bättre odlingsmetoder, näringslära och hygien ger mer mat och friska barn. En brunn med dricksvatten besannar påståendet att rent vatten betyder mer för hälsan än många mediciner.

Var med och gör skillnad! Namnet på kampanjen är ”Nu tändas tusen juleljus.” Låt ljuset inom dig glöda och tänd många ljus för andra! Så får du vara med att hjälpa Gud att hjälpa och någon medmänniska därute upptäcker kanske plötsligt och oväntat ett ljus i sin tillvaro.

Herre, jag behöver inte vänta. Du är redan här.
Gång på gång anar jag din närvaro:
I brödet som delas, i vänliga ögons värme, i ljus som lyser i mörkret.
Jag ber om mina sinnens öppenhet, så att jag förstår att tyda de tecken som ständigt finns runt omkring mig.
Herre, hjälp mig att leva uppmärksamt.
Så vill jag vara beredd denna dag att ta emot ditt rike,
Att ta emot dig, som Maria tog emot sitt barn.
Amen.