Läser söndagsintervjun med Gudrun Schyman i DN där hon berättar om hur hon har det just nu och vad hon förväntar sig av framtiden. Jag delar inte alla hennes åsikter, men jag bekänner mig liksom hon till feminismens grundidéer och får alltid mycket att fundera på när jag läser eller hör henne.
Nu är hon med i TV4:s fredagsunderhållning som en upptakt till valrörelsen. Och partiet Feministiskt initiativ behöver verkligen all den uppmärksamhet de kan få. Jag beundrar Gudrun Schymans ständiga optimism. Från att ha lett ett tolvprocentsparti till ett noll-komma-något-parti har hon samma glöd.
Men jag förstår inte det här resonemanget med "visa att feminister inte är bitterfittor". Vem tycker det, frågar journalisten från DN och Gudrun berättar om hur många mail hon får från män som menar att vad som fattas feminister är ett skjut. Oerhört barnsliga män, får man säga, som inte kan låta bli att låta sig provoceras av en aktiv och förståndig kvinna. Men ska de verkligen besvaras med en "rumpchock" till fredagsmyset?
Nästan så att jag tänker om ifråga om burkorna. Det privata är visserligen politiskt. Det är inte farligt eller upprörande med hud. Men just för att det förväntas vara "chockerande" eller ett "statement" med att slita av sig klänningen och visa kvinnomärket på trosorna, tycker jag att det vore ett bättre statement att låta bli.
Men kan det inte vara så att det behövs som ett personligt ställningstagande? För de absolut flesta så behövs inget likt detta, men eftersom så många får skräck neuroser bara de hör namnet Schyman, så kan det behövas. Dessutom är det många av oss män som tror att feminism bara kan betyda en sak - och då kan det nog behövas en feminist på "Let's dance". Paradoxalt nog är förmodligen Annika Falkegrens astronomiska lön ändå både mer obscen men också mer viktig för jämställdhet än det diametralt motsatta venustecknet på Schymans stuss. / Lars vd H
SvaraRaderaMitt problem med Let's Dance är inte att det är traditionell könsrollsdans/killen leder. Mitt problem är följande:
SvaraRaderaMannen har fin kostym, kavaaj + byxor, + kanske liten färgscarf/glittrig scarf, och behöver inte visa stora delar av sin kropp, för allmän bedömning. Kvinnan har slits ända upp till armhålorna, och det hänger ofta bara några skrangliga glittertygbitar på henne. Detta är en orättvisa, anser jag. Den manlige danspartnern blir inte alls lika bedömd efter hur många hekton han lyckats banta ner från magen eller hur blek mage/benen är.
Det är "utvecklingen" av danspaltorna jag stör mig på,(det var det som gjorde mig så förbluffad när jag läste att Schyman skulle tälla upp i programmet), inte själva dansandets organistation.
mvh
/Cecilia
re: Z
SvaraRaderaMenar du allvar? Det är kvinnorna som själva väljer att framställa sig som dumma våp. Om du inte tror mig så kan du se Internet som en spegel av kvinnliga egenskaper. Lösaktiga kvinnor gör allt för att klä av sig nakna. Hela nätet är ju nerklottrat med nakna kvinnokroppar!
När kvinnor själva får bestämma...
/Christer
@ Christer (et alii) Visst finns det väl ett yttre krav på kvinnor. Jag känner kvinnor som blivit kritiserade i sitt genus bara för att de inte bär kjol och klänning tillräckligt ofta. Det förväntas av kvinnor att visa hud på ett visst sätt. Så nog har z rätt.
SvaraRaderaDet som jag blev störd på i förfjor var den uridiotiska frågan "Nu när du fick så höga poäng för din intima dans med henne..kände du dig inte då som en riktig man?" (och liknande) Den frågan är så oerhört könskonservativ att producenten av 'Let's dance' borde ha begärt avsked offentligt. /Lars vd H