Justitieminister Beatrice Ask orsakar just nu bloggbävning och twitterbryt med sitt uttalande på ett seminarium i torsdags om att män som misstänks för sexköp ska få ett färgglatt brev hem, så att de anhöriga får kännedom om saken. Tanken är att sexköparna får skämmas öppet, och det kan vara avskräckande för den som får tanken att pröva på.
Första tanken jag får är "varför inte". Ska vi inte använda alla metoder som finns (nästan) för att komma åt denna uråldriga människoförnedrande aktivitet? För det är vad jag tycker att det är - även om de iblandade inte tycker att det är förnedrande. Men förnedrande är det - för människan som skapad till Guds avbild, för ett samhälle som säger sig värna alla människors lika värde. En människas kropp är inte vilken handelsvara som helst, därför har vi en sexköpslag i Sverige och den är ideologiskt bra, om än inte praktiskt bra.
Men å andra sidan, principen om rättssäkerhet väger tungt. I vår lagstiftning är man oskyldig till dess motsatsen bevisats.
Och allvarligt, med den kvinnosyn som presenteras av sexköpande männen, så tvivlar jag på att de skulle bry sig om att partnern hemma blir ledsen eller upprörd.
Alla har vi väl våra lik i garderoben även om de inte är av denna dignitet? Uttalanden vi ångrar, fortkörningar, någon ej korrekt ifylld föräldraförsäkringsdag någonstans som man inte orkar ändra i efterhand, och får man egentligen peta bort en rutten banan från bananklasen på ICA, och hur många gånger har du egentligen gått före i kön även om du inte är medveten om det? Tvättat bilen på garageuppfarten, ha på onödigt hög värme hemma utan att tänka på klimatet?
Listan kan bli lång. Vi är människor, och ingen är fullkomlig. Bäst vore väl om vi alla kunde få en gredelin skämskudde på posten av tant Bea. Man vet aldrig när den kan komma till användning.
Fast de främsta skälen till kritik tycker jag är att dessa färgstarka brev kan missbrukas. Mindre seriösa företag jan hota med att nästa gång skicka en påminnelsefaktura i ett rosa kuvert. Då lär de flesta betala vad det än gäller. Dessutom så är en misstanke inte ett brott. Skickas ett kuvert till någon som visar sig vara oskyldig kan skadan vara omöjlig att reparera. Då står rättsväsendet där med ytterligare ett sönderslaget liv på sitt samvete.
SvaraRaderaJag är inte allt insatt i rättsapparaten, men jag läste att man skulle uppmärksamma dem som är "misstänkta" för köp av sexuella tjänster. Innebär inte det att man stämplar någon som inte är dömd? Som du sa, Karin, "I vår lagstiftning är man oskyldig till dess motsatsen bevisats".
SvaraRaderaHur kan en person Betrice position ändå komma på tanken...?
Något behövs göras i frågan, men att kasta misstankar över icke ej ännu dömda går utanför detta samhällets ramar. Har samhället ett intresse av att få helt stopp på prostitutionen i Sverige så får man nog lägga om dom resurser man idag redan har, inte skapa nya styrmedel hela tiden. Varför inte först använda USAs metod att informera grannar via ex. kartor, var dömda sex brottslingar bor i ditt närområde ?
SvaraRaderaSedan kan man, likt programmet "Christer" i P3 fråga sig, är det okej med prostitution om det kan bevisas att det är 100% av fri vilja? Vi lever i ett samhälle där vi säljer andra kroppsdelar, så som händer för monteringsarbete, hjärnan för konstruktioner, rösten som präst osv. osv. Hur kan man med så bestämdhet stöta bort och förnedra dom människor som vill sälja icke "godkända" kroppsdelar om det går att bevisa att dom säljer dom på samma villkor som vi andra gör med våra kroppsdelar?
I dagens samhällsdebatter har vi också sett det omvända, nämligen där människor från andra kulturer inte är beredda på att "sälja", läs visa, kroppsdelar i yrken där vi tar det som naturligt att dom ska vara (tänker främst på dagis-barnvårdarinnan som vill bära Burka och inte visa sitt ansikte). Men det är väll en helt annan diskussion som kan vridas och vändas på.
Det vore en styrka i nuläget om Beatrice talade om att hon tänkt för fort och fel.
SvaraRadera"människas kropp är inte vilken handelsvara"
SvaraRaderaNej, man kan inte sälja kroppen i sig, men man gå med på att utföra tjänster mot betalning. Det kan vara att måla någon annans hus, hämta upp folks sopor, torka gamlingar i baken på ett ålderdomshem eller tillfredsställa andra människor sexuellt.
"Alla har vi våra lik i garderoben". Äntligen en avgörande sanning. För just så är det. Det finns ingen människa vare sig som läser detta eller ej, som inte har sitt syndafördärv. Någon större skillnad i syndahänseende finns människor emellan. Här är vi alla jämlika. Det är som en gång fängelseprästen Th Wallerius svarande, när någon frågade hur människor var där i fängelset på Lilla Bommen i Göteborg där han predikade: "De är precis som du jag fast de gått längre".
SvaraRaderaOch de är insikten om detta som är avgörande för att jag ska ta till mig evangelium om Frälsaren och inte ta anstöt av det.
/Arne