Idag skriver Kyrkans tidning om sociala medier och tar upp att jag blev anmäld till domkapitlet för ett tag sedan av en person vars kommentarer på Facebook jag raderade av hänsyn till mina läsare/följare/vänner. På mina krypin på nätet ska ingen behöva läsa stunt och dumheter som går alldeles över gränsen. I det här fallet handlade det om koppling mellan homosexualitet och incest, vilket är befängt och kränkande (förlåt, David Eberhard) mot mänskligheten i stort.
Hyfs i debattten gäller särskilt hbt-frågor, eftersom kyrkan har ett mörkt arv att ta tag i på den fronten.
Nu var frågan: måste en präst alltid diskutera, samtala och vara öppen för dialog? Svaret är nej. En präst är präst dygnet runt, inte tu tal om den saken. Men som präst har du alltid rätt att sätta tydliga gränser för vad du vill vara med om, vilka människor du har kontakt med och vad ni pratar om. Känner man att en situation är klurigare än vad man klarar, är det prästens skyldighet att hänvisa vidare.
Och man kan inte räkna med att få vara någons personliga vän, även om den man är intresserad av råkar vara präst och använder sociala medier.
Det har också domkapitlet i Skara tydligt klargjort i och med att anmälan mot mig inte tas upp till behandling.
Själavårdskontakter är, hursomhelst, bäst i formen av personligt samtal öga mot öga.
Kyrkomötesbeslut och aktuella frågor i kyrka och samhälle diskuterar jag gärna. Men jag sätter en tydlig gräns för vilka ord som får avläsas från mina webbplatser.
Till sist: jag tänker naturligtvis fortsätta använda sociala medier för att nätverka med vänner, bekanta, partikamrater och alla ni andra, jag tänker prata om Gud, och i Jesu namn värna hbt-frågor, jämställdhet och annat jag tycker är viktigt.
Så, fortsätt gärna läsa.
Nu har jag läst din blog i någon halvtimme sådär, och finner en massa jag gillar att läsa. Du väcker tankar, man kan vässa sig mot dig...och det gillar jag skarpt.
SvaraRaderaOch.. när du predikar hittar du sånt som angår också mig som annars brukar sucka djupt och undra när kyrkan ska sluta älta sockerkaka.
Och... gränser... att få sätta personliga gränser. Tänker, att prästens situation är lite lik horans. Bilden av prästen och bilden av horan är väl att man är tillgänglig. Möjlig att använda för egna syften. Till för att användas liksom.... och utan rätt att sätta gränser. Det är min erfarenhet... kanske inte så mycket från torskarnas sida som från myndigheter och allmänhet....
Du ger mig anledning att fundera!
/Ebba
Väl rutet Karin! Det är också denna "förväntade" gränslöshet hos präster, det som omgivningen förväntar sig som får mig att tveka om jag verkligen vill arbeta i kyrkan. Det är svårt, men jag tycker du har kloka tankar kring det.
SvaraRaderaSvenska Kyrkan har famlat och fumlat i sin handlingsplan. Jag har svårt att inse , att samarbetet för kyrkans bästa skall vara beroende av tolkning kring hur och av vem som delar vin och bröd med oss vanliga församlingsbor.
SvaraRaderaFör mig och flertalet har det ingen betydelse om Mässan genomförs av manlig eller kvinlig präst.
Det är kanske möjligt att justera den teologiska missämjan och ge alla präster möjligheten att utvecklas genom högre tjänster. Män och kvinnor
som utövar prästämbetet är väl till antalet lika många? Frågan som blockerar alla möjligheter till avancemang för "oliktänkande" är och var onödig. Den åtgärden är betingad av politikernas inblandning i ärendet och kunde säkert lösts.
Man kunde ju förändra bibeltolkningen och tillrättalägga texterna för vigsel av alla par.
Jag lycklig idiot tror på Gud och går till nattvardsmässan utan att tänka på vem som utddelar bröd och vin. Men Gud är mer förlåtande än Kyrkomötet så mycket begriper jag.
Ja fortsätt och var ledig ibland...
SvaraRaderaMärkligt agerande av anmälaren, tycker jag! Självklart kan man inte påtvinga någon annan kontakt på det sättet, oavsett vilket yrke personen råkar ha. Dessutom är inte alla slags samtal lämpliga att föras via medier såsom bloggar, facebook och twitter. Du har också rätt i att blogginnehavaren, ägaren till facebookkontot osv har rätt att radera eller låta bli att publicera sådant som går över gränsen. Det är ingen mänsklig rättighet att få yttra sig på andras bloggar eller facebooksidor.
SvaraRaderaDet var intressant att läsa artikeln! Jag är ju uppväxt som pastorsbarn, och var tvungen att ALLTID tänka på att det jag gjorde och sa kunde få eko...
SvaraRaderaDet finns ingen anledning alls att behöva vara i tjänst dygnet runt även om man representerar sig själv som yrkesmänniska dygnet runt.
Jag har läst i en "prästblogg" av en grannförsamlings präst, hur en präst här i församlingen (himla lätt att räkna ut vem) hade hållit en så dålig och tråkig predikan... "jag hoppas att min var bättre" stod det också. Och där reagerade jag... fast jag fegade ur och skrev inte vad jag tyckte. Jag bara smög därifrån.
Vår grundlagsstadgade rätt att fritt tänka, tycka och trycka är orubblig, men det gäller bara i offentliga sammanhang. På bloggen och Facebookssidan gäller gränslös rätt för den som upplåter utrymme för kommentarer, att moderera fritt.
SvaraRaderaTrevlig helg Karin och alla andra präster som arbetar med sociala medier!
Anmälan var obegriplig. Men det är inte heller rimligt att automatiskt sammankoppla incest med pedofili, som många tycks göra. (Syskonäktenskap är ju t.o.m. lagliga i Sverige på vissa premisser, eftersom man inte alltid vet om att farsan eller morsan varit ute och slarvat). Bortsett från att det i det riksbekanta fallet med syskonparet i Kalmar handlade om otrohet och en fyllegrej, kan man naturligtvis inte i det och andra lägen först hävda att "all (vuxen och frivillig) kärlek är bra kärlek (läs: kan uttryckas även sexuellt)", "inga par kommer att vägras vigsel" (SvK:s hemsida), "äktenskap för alla par" (Ljusnans ledarsida) och sedan plötsligt komma med (rashygieniska?) pekpinnar mot VISSA vuxnas, frivilliga samliv (ja rent av kriminalisera det! jfr 1944 års reform). I den meningen kan det absolut finnas viss relevans i kopplingen mellan homofrågan och andra frågor, även släktskapsfrågan (polyrörelsen hade ju t.ex. 5 seminarier på senaste pride, men hbtp-vänlig har denna blogg ännu inte blivit, det erkännes). Men jag vet inte hur taskigt Anders Bylander uttryckte sej (visst var det han?) och jag försvarar absolut din rätt, Karin, att vägra fortsatt samtal med honom (eller mej) och att ta bort hans (eller min) kommentar från din blogg.
SvaraRadera