"Perioden när ett barn blir tonåring och till att bli en ung vuxen är spännande för de flesta. Det är också en tid när vi är mer sårbara för andras fördomar, förutfattade meningar, trakasserier och mobbning. Särskilt utsatta är homo- bi eller transexuella (hbt) ungdomar.
En fjärdedel av unga hbt-kvinnor har försökt begå självmord, jämfört med 8 procent hos hetrosexuella kvinnor. Dubbelt så många hbt-ungdomar har utsatts för fysiskt våld v en förälder, partner eller annan närstående jämfört med unga hetrosexuella.
Vi har i media hört om hur ungdomar som söker sig till religiösa ungdomsorganisationer behandlas kränkande på grund av sin sexuella läggning. Det är oacceptabelt om organisationer som får statliga bidrag inte respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Det görs redan stora insatser för att stoppa mobbning och trakasserier i skolan. Men mer måste göras för att säkra en tryggare uppväxt för alla ungdomar i Sverige. Ett sätt att stärka unga hbt-personer är att främja trygga mötesplatser där ingen blir ifrågasatt på grund av sin sexuella läggning. Det finns för få sådana mötesplatser i Sverige.
Ett första steg är att se till att fritidspersonal har kunskap om hbt-personers livssituation. På så sätt kan existerande lokala mötesplatser för ungdomar tydligare inkludera unga homosexuella, bisexuella och transpersoner i sin verksamhet. Regeringen ger därför idag i uppdrag till Ungdomsstyrelsen att utforma metodmaterial angående mötesplatser för hbt-ungdomar.
På bara en mandatperiod har Alliansregeringen lyckats åstadkomma en hel del. En skärpt diskrimineringslag. En könsneutral äktenskapslag. En rad åtgärder för att bekämpa våld i samkönade relationer. En virtuell ungdomsmottagning med hbt-perspektiv. Sverige har varit pådrivande för att Europarådet för första gången antog en särskild hbt-rekomendation.
Sverige ska vara ett tolerant och humant samhälle präglat av mångfald och respekt för individens grundläggande fri- och rättigheter. I det fortsatta arbetet är unga hbt-personers livsvillkor en prioriterad utmaning.
Vänligen,
Nyamko Sabuni"
Nyamko Sabuni är folkpartist och integrationsminister
Viktigt arbete och en utmaning som vi alla måste ta del i, inte minst vi som Kyrka. En självklar utgångspunkt borde vara att stå upp för och respektera varandras olikheter. Inte att vi ska stå på de svagas sida gällande personer med olika sexuella identiteter. Har vi den utgångspunkten tror jag vi misslyckas! Jag är av den uppfattningen att vi som kyrka ofta får en liten "guldram" omkring vår "barmhärtighet" om vi kopplar det till begreppet svaghet. En annan sak är t ex hjälp till våldutsatta i nära relationer, utsatta barn och vårt stöd till folket i tredje världen, där kan begreppet svaghet höra hemma! Accepterar vi och respekterar vi varandras identiteter är det ingen i detta sammanhang som behöver känna svaghet. Vi som kyrka ska inte medverka till att kränka människovärdet som gör den starke svag!
SvaraRaderaBra Karin att du debatterar!
Birger Rikner Skövde
De senaste inläggen motsäger verkligen varandra vilket får mig att fundera en smula. Dels får vi reda på att barn till lesbiska klarar sig bättre genom skolan, trots detta handlar nästa inlägg om att 25% av hbt-ungdomarna lider av självskadebeteende o självmordstankar.
SvaraRaderaFörst skulle jag vilja säga till Karin att varje människa har ett lika stort värde även om hon misslyckas i skolan!
Däremot håller jag med om att det är otroligt viktigt att avsätta både tid, resurser och kärlek till dessa hbt-ungdomar från trasiga hem så att de kan få möjlighet att tillfriskna, vissa saker måste få kosta pengar.
Anonym, där tycker jag du gör en liten tankevurpa. Hbt-ungdomarna det refereras till är inte desamma som de barn/ungdomar som växt upp med lesbiska mammor. Många av de hbt-ungdomar som mår dåligt kommer från heterofamiljer där deras sexuella läggning inte accepteras.
SvaraRadera/Jonna
Hej Jonna!
SvaraRaderaDet motsägelsefulla ligger i att forskning entydigt visar att ungdomar som mår psykiskt dåligt och lider av tex självskadebeteende och självmordstankar från barndom och genom tonåren påverkar henne även i hennes vuxenliv, även om det finns undantag och naturligtvis gäller i generella termer. Det första inlägget visar också statistik på att just hbt-ungdomar lider stor skada av detta och är skyhögt representerade, detta trots att homosexualitet idag är accepterat.
Men det andra inlägget påstår istället att lesbiska mammors barn klarar sig bättre än genomsnittet. Dessa mammor, låt oss säga runt de 40-50 då deras barn är i skolålder, växte upp i en tid då frågan om homosexualitet inte alls var accepterat och tom förbjudet. Således måste dessa kvinnor stått ut med mycket mer än dagens homosexuella, och därmed vara mer traumatiserade. Detta i sin tur måste naturligtvis påverka deras förmåga till ett gott föräldraskap, men det visar märkligt nog inte den här rapporten. Den visar snarast att uppväxten inte har någon som helst betydelse, vilket gör att man få ta just denna typ av statistik med en nypa salt.
Det är detta jag menar är motsägelsen i informationen från de två inläggen.
Hej Anonym!
SvaraRaderaVill bara tillägga att det finns studier som påvisar att barn, oavsett vilken läggning de har eller vilken typ av familj de kommer från, får bättre skolresultat om de har en mamma som är hemma mer (dvs jobbar 6 timmar eller mindre = mer tid till barnen), om man då har två mammor så blir ju det samma effekt ungefär. Pappor har dock inte en positiv inverkan på framgång inom skolan förrän vid högstadiet eller gymnasiet. Mammor har dock en positiv påverkan för skolan hela livet. Kanske det gör att barn till lesbiska mammor klarar sig bättre. De har ju två trots allt och får därmed mer mamma-tid totalt. :)