På måndag är det dags att bege sig mot ärkestiftet för första sessionen av Kyrkomötet 2010. Ny mandatperiod innebär valärenden till att börja med. Vilka ska sitta i kyrkostyrelsen, utskotten, nämnderna? Ska extrempartierna (eller nomineringsgrupperna som vi säger i kyrkans värld) släppas in och delta i utskotten?
Kyrkomötet är mer än protokoll och voteringar, betänkanden och reservationer. Det är här kyrkoordningen formas, framtidens kyrka mejslas fram.
Det är en glad och uppsluppen firmafest och ett bönemöte där nya och gamla vänner möts - förtroendevalda, tjänstemän, kyrklig press och utställare. Några är specialintresserade av kyrkorätt, andra lusläser budgetförslaget, andra är fascinerade av vilka konsekvenser olika organisationsformer kan få.
Men vågar vi vara mer processinriktade? Vågar vi tala visioner, inte bara vid tweetups i korridoren utan också i sammanträdesrummen? Kan kyrkomötet alltmer ta form av en framtidsfabrik?
Kommer Sv kyrkan att ta upp kampen mot muslimerna
SvaraRaderaTill kyrkomötet finns ett antal motioner om att svenska kyrkan skall ut och missionera i Sverige. Vid närmare eftertanke kanske på sin plats med hänsyn till det spända läge som råder i vårt land nu efter att SD kommit in i riksdagen och dessutom finns sedan tidigare på kyrkomötet.
Sverige demokraternas partiledare Jimmie Åkesson på Aftonbladet Debatt: Muslimerna är vårt största utländska hot.
Behövs då mission i Sverige och muslimerna skulle vara ett hot. Ja då kommer SD få en plattform på kyrkomötet och ett argument i debatten om nu SD är ett kyrkopolitiskt parti med kyrklig förankring.
Jag är nog på väg att ge upp kampen om Sverige. Fortsätter det på detta sätt så flyttar jag till min frus släkt i Finland. Då blir man själv på sätt och vis invandrare men vad gör det? Man slipper den infekterade stämningen i Sverige som massmedia gör sig skyldig till och vad svenska kyrkan beträffar så var det länge sedan jag kastade in handduken. Svenska kyrkan är en koloss på lerfötter...
SvaraRaderaBengt:
SvaraRaderaMission är ju inte "kamp mot muslimerna". Däremot är det ju att dela med sig av "de goda nyherna" till alla människor, vare sig de är muslimer eller har någon annan livsåskådning. Och varför ska vi förmena muslimer att få höra om Jesus? De har samma rätt till det som alla andra. Under förutsättning att de vill det förståss.
I Upp 3:20 säger Jesus att han står och knackar på vårt hjärtas dörr och lovar att om någon öppnar dörren, så lovar han att komma in i den människans innersta. Om den människan öppnar dörren vill säga. Jesus respekterar varje männsikas integritet.
Men å andra sidan knackar han på. Jag uppfattar mission som "att knacka på", att ta initiativ för att ge evangeliet vidare till en annan människa, men samtidigt ha respekt för om vår vän vill höra om detta, eller inte. Och fortsätta vara vän med honom eller henne oavsett hur hon väljer. Det är ju kärlek det handlar om.
Men det handlar ju inte särskilt om muslimer - utan i kanske ännu högre grad alla sekulariserade svenskar. Som kanske nominellt tillhör en kristen kyrka, men inte har en personlig relation med Jesus Kristus.
Och vid sidan av vårt uppdrag att ge vidare evangeliet har vi ett annat stort uppdrag: Att verka för fred och vänskap mellan människor oavsett om de är kristna eller inte. Vi är kallade att vara fredstiftare. Därför ser jag det som väldigt viktigt att vi bygger vänskap och förståelse mellan människor med olika religion och livsåskådning. Så viktigt, inte minst nu när främlingsfientliga krafter breder ut sig.
Dialog innebär att mötas och lyssna till varandra och lära av varandra utan krav på att "de andra" ska omvändas till vår tro och våra värderingar.
Men det handlar inte om antingen-eller. Vi behöver den svåra balansen att både söka vänskap och lyssnande dialog och samtidigt - om den andre vill lyssna - vittna om vår tro och hjälpa - den som önskar - att ta emot Jesus.