På plats för andra sessionen på 2010 års kyrkomöte. Nu ska motioner och betänkanden debatteras och beslutas.
Medan kamraterna nu anländer från alla väderstreck sitter jag och funderar över allt möjligt.
Sveriges styrka i Afhganistan, till exempel. Givet att det är oerhört tragiskt att människor dör i krig, är det ju faktiskt så att soldaterna är där för att det är just krig. Läste i DN om de afhganska kvinnorna som ser säkerhetsstyrkornas närvaro som en absolut garant för landets utveckling. Vi måste hinna få en polis innan de åker, säger de.
Funderar också på att wikileaksläckorna avslöjar att svenska vapen används i krig och att folk upprörs över detta. Man kan ju verkligen undra var vapnen annars ska användas? I säkerhetens tjänst, är ju tanken, men den som har läst någonting om kriminalitet vet att vapen är högvilt. Det tog en expressenjournalist fem timmar att få tag i ett illegalt vapen i Malmö.
Om Sverige, världens tryggaste land, ska säkerställa att inga vapen används för det de är avsedda för, och att de inte hamnar i orätta händer, får man fundera på om man inte ska sluta tillverka vapen.
Idag har en fiskkollega och jag varit i Uppsala slott och fått en duvning i nätfiskande. Inom kort kan vi presentera en fin webbplats för FiSK. Den som vill får kika in redan nu på fiskarna.net, men sidan är som sagt under uppbyggnad.
Solen sken vackert på domkyrkan och jag kände en djup tacksamhet över livet. Ibland är det just kyrkor som lockar fram såna känslor.
Vill ni följa oss i debatterna i kyrkomötet kan man titta på svenskakyrkan.tv.
Förresten, mitt inlägg om vigselvägrarna och kvinnorprästmotståndarna väckte en del indignation. Jag undrade där hur det egentligen står till med friheten i ämbetsfrågan. Alldeles nyss läste jag svart på vitt på en blogg vars innehavare säkert har koll i frågan:
"Tanken att biskoparna inte längre medvetet prästviger kvinnorprästmotståndare är så nära vi kommer en officiell lögn i svenskkyrkliga sammanhang."
Man kanske ska göra som Elisabet tänker: att vi lika gärna kan öppna dörren för dem efter som de ändå lurar sig in.
Jag kanske ändrar mig. Jag kanske inte alls tycker att de ska lämnas ifred. Det kanske måste till en motion i 2011 års kyrkomöte: med yrkandet att uppdra åt kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning huruvida präster som inte kan tjänstgöra med präster av annat kön blir antagna och prästvigda i Svenska kyrkan. Det vore onekligen intressant att få reda på hur det förhåller sig med den saken.
Jag håller med dig Karin men kan svaret bli annat än det vanliga
SvaraRadera"Kvinnoprästfrågan är avgjord"
Fast FK vill prästviga de enligt deras program så frågan borde kanske ställas på sin spets
Av frimodig kyrkas valplattform kan man inte utläsa att de vill att kvinnoprästmotståndare ska prästvigas, däremot att ämbetssynen inte ska spela någon roll vid tjänstetillsättningar.
SvaraRaderaVilket är konstigt. Om det nu är så att motståndare till reformen vill prästvigas i svenska kyrkan, så borde väl någon ta upp den tråden kyrkopolitiskt?
Svenska Kyrkan borde sända några präster på träningsläger. Söndagens TV-gudstjänst från en kyrka i Stockholm fick mig att inse möjligheterna till att genomföra en Gudstjänst/Mässa med högtid,glädje och fenomenal körsång åtminstonde återfinnes i Katolska Kyrkan.
SvaraRaderaJa, det var en väldigt fin mässa. Det finns saker som är viktigare än att vi har "rätt" åsikt i allt, nämligen att vi har en djup, växande kärleksrelation med Gud genom Jesus Kristus. Det kan vi alla ha och att söka den är vad vi borde lägga den huvudsakliga kraften på. Jag tror att då skulle mycket annat skulle vara mycket, mycket lättare att lösa då.
SvaraRaderaJa, Karin, varför ska man låta bli att förfölja och förlöjliga medkristna?
SvaraRaderaFrågan är ju vad man borde göra åt och med de biskopar som viger motståndare? Borde man inte ställa dem till svars? Om man inte gör det borde man inte upphäva stoppet?
SvaraRadera