Lukas 19:37-40
Jesus och lärjungarna är på väg. Ständigt i rörelse. Alltid händer det något. Jesus har berört dem med vad han gjort och sagt. Gud har verkligen gjort skillnad i deras liv. Gud har klivit ner från himlen, kommit rakt in i deras vardag och delar deras liv. Vad kan jag göra för dig? frågar Jesus, och får skiftande svar.
Så Jesus botar. Pratar. Uppmuntrar. Tar ställning. Blir glad. Blir arg, fylls av medlidande, gråter, botar, upprättar igen. Dör på korset, uppstår till nytt liv och drar in oss i ett sammanhang av ljus, frid, förlåtelse, försoning och godhet.
Även om inte lärjungarna ännu varit med om de sist dagarna i Jesu liv på jorden, är det inte undra på att lärjungarna börjar prisa Gud för alla de underverk de hade sett.
Det stör. Någon i folkmassan säger till Jesus. "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta."
Det stör att människor berättar om Guds godhet och kärlek. Det stör att någon sätter Gud främst och är glad för det.
Vi är också på väg. I ständig rörelse, alltid något på gång. Det händer att vi också blir berörda av Jesus. Han går fortfarande med, osynlig men lika verklig. Också för oss gör Gud skillnad. Också för oss finns underverk. För en del ytterst konkret i en helandesituation, för andra en längtan och aning att Gud bär, särskilt i våra tyngsta stunder.
Underverk gör vi för andra. I livsavgörande ögonblick där vår insats betyder skillnad mellan mening och meningslöshet, som en ständigt pågående lovsång till Gud som är godhetens källa, till Gud som bär vår bräckliga värld i kärleksfulla händer.
I glädje över de underverk vi är med om - livet självt, naturens växlingar - sjunger vi ut det som var Jesu ärende då han vandrade på jorden: -Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska ge er vila!
Han värnar särskilt om dem som andra människor stänger ute. Barn, kvinnor, människor från föraktade folkslag. Han visar att vi räknas, var och en av oss.
Och detta kan vara det största undret för några av oss: att någon ser oss och räknar med att vi har något att bidra med.
Att vi är älskade Guds barn, att vi är värdefulla oavsett hur vi har det, från vilket land vi kommer från eller hur vår familjesituation ser ut.
Vi talar helt enkelt om godheten, generositeten, friheten och Guds egna ord, och det är lovsång, även om vi inte alltid orkar se glada ut.
Det stör. Då som nu. Vad Jesus tänker när han ser och hör fariséerna i folkmassan, vet vi inte. Kanske han tänker att här behövs sannerligen underverk. Han förstår säkert deras utgångspunkt på ett teoretiskt plan. Dom kan säkert argumentera väl för att lärjungar på väg ner från berg inte ska prisa Gud, särskilt inte ljudligt.
Jesus ser säkert deras rädsla. Kanske avundsjuka, kanske en längtan: tänk om jag också kunde få vara med om andliga upplevelser som får en att bli så där själaglad. Jag vill ha vad ni har, liksom.
Jesus svarar: Jag säger er, om de tiger, kommer stenarna att ropa.
Visst gör det skillnad om vi slutar tala om Gud. Om vi slutar berätta för människor att Jesus är vägen till Gud. Om vi slutar predika om gyllene regeln och godheten och människovärdet. Det blir ett kallt samhälle.
Därför tiger vi inte i församlingen. Det finns ord som berör och stör. De behöver sägas. Det finns provokationer som behöver göras.
Just därför att det inte är tomma ord. De har sin grund i skapelsen - tillvaron som ytterst vilar i Guds händer. I påskens under där Gud vinner över ondskan.
Därför kommer stenarna att ropa. Därför kommer trädens guldgula löv att lysa och påminna oss om att i den dystraste oktoberfredag finns det ett ljus som brinner och vinner.
Trots att vi går mot mörkare och kallare tider lever vetekornen i åkrarna runt falbygden och är levande bevis på att livet är starkare och att nytt liv kan gro oavsett de mörkaste förutsättningar,
att hoppet om nytt liv och nytt ljus är något vi verkligen kan våga hålla fast vid. Vi är inte ensamma. Gud är med.
Gud ger oss kraft, så att vi kan stå upp för godheten och sjunga påskpsalmer året runt. Han ger oss himmelskt frid och är nära oss.
Så tacka Gud, håll inte tillbaka din glädje över vad Jesus gjort och gör för dig, och vet att du är buren av Guds kärlek och Guds tacksamhet över att du finns och att du är du.
Amen!
(Åsarps kyrka)
Vad trevligt för omväxlings skull med "stenar som skola ropa" i en fredlig och vacker betydelse, till skillnad från betydelse den har för den stenkastarvänster som biskop Eva Brunne framhöll i sin numera famösa storkyrkepredikan.
SvaraRaderaOch hur kan du då vara säker på att Eva Brunne syftade på någon "stenkasktarvänster"? "Stenar" är en mycket vanlig metafor i kristen teologi, och i synnerhet i nutida svenskkyrklig förkunnelse, och det är väl alldeles självklart att Brunne både känt till och använt denna metafor.
SvaraRaderaTänk bara på "stötestenen", att kristendomen är en stötosten för dem som inte tror eller inte vill lyda Guds lagar. Brunnes predikan var uppenbarligen en stötosten för somliga.
Men framförallt tror jag att Brunne syftade på de båda bibelställena Lukas 19:40, som Karin nämnder och Första Petrusbrevet 2:4-5 "När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge."
Och det andliga husbygget, det är den allmänneliga kristna kyrkan, som vi BEKÄNNER i trosbekännelsen, och som jag har skrivit om på min blogg http://larsflemstroms.blogg.se.
Vi är alltså levande stenar i det andliga husbygget, och det gäller även dom av oss (jag var inte där) som deltog i den omtalade demonstrationen, och ropade ut sin vrede mot rasismen. Det var stenarna som ropade.
Det var inga stenar som flög. För säkerhets skull kontrollerar jag med Brunnes predikan. Hon sa: "Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp."
Det var en tydlig uppfodran till de levande stenarna i det andliga husbygget, det var en uppfodran till oss som skriver på bloggar, när Brunnes egna ord dränks i SD-ledningens bortförklaringar.
Och jag frågar, vad har Björn Söder, sd, som suttit i kyrkomötet, gjort? Har han inget lärt sig? Om det verkligen var en spontan aktion att gå ut, så borde han ha lugnat sina partikamrater, uppmanat dem att sitta kvar, som levande stenar. I stället ledde han uttåget.
Om trettio år så finns det bara en religion och det är Islam. Kristendomen är med stor sannolikhet en irrlära och vi kommer att tvingas anpassa oss till den muslimska majoriteten. Detta kommer att ske oavsett om vi begränsar invandringen eller ej.
SvaraRadera/Christer
Tack Karin, dessa ord bär jag med mig i dag!
SvaraRaderaTill Lars Flemström,
SvaraRaderaDet är svårt att se annat än att Eva Brunne menar sig stå på Guds sida tillsammans med måndagens demonstranter på Sergels torg. Och då demonstranterna mycket tydligt pekade ut SD som fiende, kan jag inte se annat än att Brunne ser SD som Guds fiende.
Att hon förändrar bibelordet till att det är vi (de på Guds sida) som ska få stenarna att ropa samtidigt som hon några meningar tidigare har hyllat en demonstration vars organisatörer ofta låtit stenarna "ropa" i väldigt bokstavlig mening, ser jag som djup problematiskt. Det är ytterst obehagligt och illavarslande när människor med makt säger att Gud står på deras sida.
Det är också oroväckande att andra präster (som t.ex. Karin Vinge) lyfter fram Brunnes predikan som ett föredöme.
Ni är mobbare och inget annat.
PS. Det var Erik Almqvist och inte Björn Söder som reste sig först. Han har blivit jagad med kniv genom Stockholms gator av en av ledarna för den demonstration som Brunne hyllade.
SvaraRaderaEva Brunne predikade för riksdagsledamöterna. Om hon hade predikat för demonstranterna hade det funnits anledning att förtydliga att även sverigedemokrater omfattas av allas lika människovärde.
SvaraRaderaBrunne har inte förändrat bibelordet, i varje fall inte i den predikan som vi nu talar om.
Och det är väl klart att präster ska stå på Guds sida. Det är ju deras jobb! "Du är Petrus, på denna klippa ska jag bygga min kyrka". osv.
Alla sverigedemokraterna borde ha suttit kvar, och sedan förklarat detta exempelvis med att de uppfattade predikan som riktad mot de öppet rasistiska och /eller nazistiska grupperna. Vem är det som mobbas nu, om inte Eva Brunne?
Brunne mobbas inte, hon kritiseras, och det med rätta.
SvaraRaderaJesus sa: "skola stenarna ropa". Brunne vill själv få stenarna att ropa. Detta efter att ha hyllat en stenkastarvänster som faktiskt är ett reellt säkerhetsproblem för SD. (Och ett problem för SÄPO som nu har att skydda ledamöterna från just denna vänster. Och om Brunne nu struntar i Sverigedemokraternas säkerhet kan hon ju åtminstone för skattebetalarnas skull sluta hylla den demokratiföraktande grupp i samhället som redan kostar oss alldeles för mycket att skydda oss i från. Risken finns ju också att Brunnes vänner i ännu högre grad ger sig på oss vanliga sverigedemokrater när de nu fått Brunnes, prästerskapets och Guds välsignelse. Jag tycker tillräckligt många av oss misshandlats så det räcker, men jag har förstått, efter att ha surfat runt lite, att Svenska kyrkans präster vill se mer blod.)
Det är nu en milsvidd skillnad mellan att ödmjukt vilja stå på Guds sida i en debatt än att (som Brunne hävdar) predika att Gud står hennes sida. "Vi gör det med Guds hjälp."
Läs gärna norska människorättsorganisationen Human Rights Service om saken:
http://www.rights.no/publisher/publisher.asp?id=56&tekstid=4210
Ja, jag tycker fortfarande att SD nog bör ha suttit kvar och låtit sig förolämpas. Det är vi ju vana vid. Men varför skulle vi låtsas att predikan var riktad mot nazistiska grupper, Lars? Det var den ju inte. Den demonstration som Brunne hyllade och själv deltog i riktade sig mot SD. Läs Septemberalliansens programförklaring, Hör Lars Ohlys tal (där han sa att han ville kasta ut mig och andra sd:are ur vårt eget land) och betrakta plakaten där SD pekas ut som huvudfienden.
I predikan ovan står det om att kristnas glädje över de underverk som de har upplevt blir störande för andra. Då som nu. Visst är det så, och dessutom är den kristna glädjen inte det enda som upplevs störande. Men vi får komma ihåg att Jesus aldrig har lovat oss att vandringen i hans fotspår inte blir till stötesten för någon. Nej, Jesus var minst av allt politiskt korrekt, vilket retade den todens kulturella elit, fariséerna och de skriftlärde, oerhört mycket.
SvaraRaderaSå, vågar vi idag följa Jesus och vara politiskt inkorrekta där det behövs? Vågar vi stå för Bibelns ord om äktenskapet, reagera mot utsläckande av liv (både i livets början och slut), hävda den dubbla utgången etc, eller hukar vi oss för dagens skriftlärde och fariséer?
Tack för en bra predikan!Tänk om det vore självklart för kyrkan att vara tydlig även då den inte har 94% med sig! Men visst behövs kyrkans röst när det gäller dessa frågor också. Främst behövs den profetiska genomlysningen av hur vi har hamnat här - så att vi kan gå till rätta med roten till det onda. Det är inte så svartvitt att SD-folk är onda och resten goda. Vi är alla syndare. Vi behöver alla omvända oss till Kristus och ge hans kärlek vidare till våra fiender, hur vi än definierar dem! Till det hör att försöka förstå den andre, även när man inte håller med! Först när denna vilja finns är det möjligt att nå fram och bidra till verklig förändring. Ingen byter sida när den ligger nedgrävd i en skyttegrav.
SvaraRadera