onsdagen den 10:e november 2010

Tystnadspliktsutredningen färdig

Strax efter att vi avslutat årets kyrkomöte landade tystnadspliktsutredningen - SKU 2010:3 Ett skyddat rum - tystnadsplikt i Svenska kyrkan - i brevlådan.

Tystnadsplikten som gäller all församlingsvårdande personal i Svenska kyrkan är oftast självklar och oproblematisk, skriver utredarna i sitt förord. Svårigheter uppstår i gränssituationer eller när tystnadsplikten uppfattas stå i moralisk konflikt med att tala eller handla.

Sen finns förstås den särskilda tystnadsplikten som diakoner har, och den absoluta tystnadsplikten som präster har.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen:
1. Idag omfattas diakons tystnadsplikt av sådan information som erhållits under vad som betecknas som "själavårdande samtal". Utredningen föreslår att det istället kallas "enskild själavård."

2. För att stärka den enskilda själavårdens ställning i vår kyrka och förtydliga nuvarande vigningslöften föreslås ett tillägg i kyrkohandboken så att ett av vigningslöftena för präst respektive diakon nämner tystnadsplikten.

3. Prästens tystnadsplikt brukar betecknas som absolut. Termen "absolut tystnadsplikt" är välkänd, etablerad och respekterad i samhället och bör även i fortsättningen omfatta innehållet i bikt och enskild själavård. Utredningen föreslår att "absolut tystnadsplikt" ersätter termen "ovillkorlig tystnadsplikt" i kyrkohandboken.

4. Den inledande texten till kyrkoordningens tolfte avdelning innehåller en motivering till den absoluta tystnadsplikten där det hävdas att den bekända och förlåtna synden för alltid skulle vara utplånad. Det är emellertid syndens skuld som är bortlyft medan själva synden alltjämt existerar, men inte längre tillräknas den som fått den förlåten.

5. I Kyrkoordningen saknas idag bestämmelser för familjerådgivning. Utredningen förelår därför bestämmelser om förbud att röja uppgifter i kyrkans familjerådgivning och om undantag från förbudet, motsvarande vad som gäller i den kommunala familjerådgivningen.

6. Utredningen föreslår en bestämmelse om anmälningsskyldighet för den som i kyrkans verksamhet får kännedom om något som gör att socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns eller annan omyndigs skydd. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller inom kommunal och yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet enligt socialtjänstlagen. I konsekvens med detta föreslås också bestämmelser om undantag i kyrkoordningen som ska göra det möjligt att uppfylla denna skyldighet, bland annat när det gäller diakons tystnadsplikt.

Jag tycker att Ett skyddat rum är en läsvärd utredning. Förutom att man får en genomgång av gällande bestämmelser får man lära sig mer om tystnadsplikten i historiskt, ekumeniskt och teologiskt perspektiv. Rättsläge och terminologi gås igenom, och så hur tystnadsplikten fungerar i praktiken - i församlingen, i team, i handledningssituationen, inom företagsvärlden, på internet osv.

Ett särskilt avsnitt ägnas åt förslag till pastorala åtgärder för att föra ut information om bikten. Bland annat föreslås att man kan placera biktstolar i kyrkorummet, och det förslaget är väl det mest ögonbrynshöjande som utredarna kommer med.

Det blir också tydligt att det finns en klar skillnad mellan diakons och prästs tystnadsplikt, något som man kan "trycka" mer på i den information om själavård och samtalsstöd som ges församlingsborna.

Det är bra att utredningen inte avfärdar de möjligheter som ges via internet och telefoni, men det poängteras att det är viktigt att man för konfidenten klargör vilka förutsättningar som gäller. Det är inte bombsäkert att skicka sms eller epost utan att någon lyssnar på trafiken, men å andra sidan kan man inte gardera sig mot luranter (tjuvlyssnare) i det personliga mötet heller. Och det är viktigt att framhålla att det finns en lång tradition av själavård via skriftväxling.

I det sammanhanget tas också de nya förutsättningarna som FRA-lagen gett upphov till upp. I propositionen "Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning (2008/09:201) anges att det anses vara rimligt att informationen från bikt eller enskild själavård skulle få användas i syfte att skydda svensk personal eller avvärja hot mot svenska intressen.

Så sent som 1889 tog man bort dödsstraffet som påföljd om präst eller lurant bröt tystnadsplikten. Nog har det hänt en del med integritetsfrågorna...

Utredningen är nu utskickad på remiss till och med den 1 februari, och kyrkomötet behandlar den skrivelse som kommer härav under hösten 2011.

Ledamöter i utredningen: biskopen Esbjörn Hagberg, advokaten Britt Louise Agrell, biskopen Erik Aurelius, professorn Oloph Bexell, professorn Kjell Å Modéer, rättschefen Maria Lundqvist Norling, prosten, teol dr Astrid Andersson Wretmark.

Ett skyddat rum- tystnadsplikt i Svenska kyrkan
svenskakyrkan.se
Svenska DagbladetPressmeddelande

9 kommentarer:

  1. Ordet "luranter" Karin - stod det i utredningen? Förklarades det där? Vet du vilken sida det stod på eller i vilket sammanhang? Har du (eller någon annan läsare) hört det förut? Tacksam för mer information om detta!

    SvaraRadera
  2. Karin

    Har ännu inte läst hela utredningen, bara som hastigast bläddrat igenom den.

    Min uppfattning är att den är bra därför att det är ett steg framåt, om än otroligt litet och skakigt, men ändock ett steg framåt. I den här frågan måste man glädjas även över det.

    Den kunde ha gjorts bättre genom att man la en större tyngd på det som faktiskt betyder något - att bikt och enskild själavårds kommunikation INTE är skyddad. Och att journalisters kommunikation erhåller ett större skydd än vad prästens kommunikation gör. Det är och kommer aldrig att vara acceptabelt.

    Och det är min fråga till dig som läst den mer noggrannt. ÄB sa att han ALDRIG kommer att acceptera inskränkningar i bikten. Min uppfattning är att just precis det har han gjort genom att inte någonstans slåss för att skydda bikten och den enskilda själavården.

    Slutligen glädjer det mig att man ändå säger att det som är förlåtet är förlåtet och glömt. Syndens konsikvens finns kvar, men synden är sonad! Bra där, men varför inte också slåss för konsikvensen av ett sådant uttalande? Här lägger man sig platt.

    /Jacob Sunnliden
    @jacobsunnliden

    SvaraRadera
  3. Sofia
    Det står två gånger på sidan 43 i utredningen. Men det är också allt.

    Det är i samband med att man förklarar 1686 års kyrkolag. Och här syftar man på en som tjuvlyssnar.

    "Detsamma gällde en ”lurant”, det vill säga den som i hemlighet hade lyssnat till någon annans bekännelse och spred vad han hade hört."

    /Jacob Sunnliden

    SvaraRadera
  4. Sofia: sitter inte med boken framför mig nu, så jag får återkomma med sidhänvisningar. Men det handlar alltså om att någon står "på lur" och alltså överhör ett själavårdssamtal. Det är ju ett gammalt begrepp.

    Utredningen tar också upp vad som gäller när man ser att någon är på väg att besöka prästen. För anställd gäller också här att man inte yppar för någon att prästen fått besök av en viss person.

    Jacob: Utredningen är ju tydlig om den absoluta tystnadsplikten i fråga om enskild själavård och bikt. Men du menar kanske att ärkebiskopen skulle varit aktiv i FRA-debatten? Det tycker jag också. Det är inte vettigt att man har bättre skydd om man talar med en journalist än om man talar med en präst. I de allra flesta situationer gör ju detta ingen skillnad, men det är väl värt att fundera på hur det kom sig att staten blev en "lurant"...

    SvaraRadera
  5. Sofia
    Ordet "lurant" finns omnämnt endast på sidan 43.

    "Detsamma gällde en ”lurant”, det vill säga den som i hemlighet hade lyssnat till någon annans bekännelse och spred vad han hade hört."





    Karin
    Ja, ÄB måste bli mer aktiv i FRA debatten. Och som en sann lutheran :) tycker jag att han måste skilja på LAG och EVANGELIUM. Lagen är vad den är. Har ingen uppfattning om den i stort. Men att åtsidosätta Guds förlåtelse och underminera Kyrkans förtroende är inte okej. Frågan är mer principiell än något annat. Inte många biktar sig via mail från utlandet, håller med om det. MEN, chansen finns där och det måste vara "utom varje rimligt tvivel" och lite till, säkert att INGEN lyssnar på vad jag yttrar till en präst.

    ÄB sa till vår tidningen att han inte accepterar inskränkningar i bikthemligheten, men han låter SKR göra jobbet. Hittils har de påtalat det genom ETT yttrande! Tidningen Svenska kyrkan Helsingborg har kämpat mer för skyddandet av bikten än vad ÄB och SKR har gjort! Det säger väl något.


    /Jacob Sunnliden

    SvaraRadera
  6. Tack för era svar! Det här är mycket intressant. "Det är ju ett gammalt begrepp", skriver du Karin, men jag har aldrig hört det förut. Det förekommer alltså i 1600-talstext. Det får jag kolla upp. Men har någon hört det sägas i nutida tal?

    SvaraRadera
  7. Sofia
    Nä, jag har heller aldrig hört det innan, men jag gillar det mer och mer.

    Lurant! Klockers!


    /Jacob

    SvaraRadera
  8. Jag tycker det är fel att en präst inte kan anmäla en pedofil..
    Man skulle hjälpa både förödaren och de utsatta genom att anmäla en sådant brott..Det tror jag Gud skulle vilja..MVH Teologstudenten

    SvaraRadera
  9. Anonym teologstudent
    Vi får inte glömma försoningen och soningen av brottet. Det handlar inte bara om att säga förlåt och så är allt bra. Vi har också en konsikvens av synden som vi måste jobba med. boten. men vi har glömt boten tycker jag.

    Tror det är katolikerna som också uppmanas att förvägra någon förlåtelsen från Gud om boten inte finns. Ligger något sunt i det.


    /Jacob

    SvaraRadera