På tal om norm. Krönika i Skövde Nyheter 21/4

En av mina favoritsysselsättningar är att bedriva normkritik. Det innebär att man tycker att det är intressant att studera företeelser utifrån ett normalitetsperspektiv. För att ta ett exempel. Värmen har kommit. Normalt är därför att plantera penséer i krukor och ställa utanför dörren, ta fram grillen och grilla, skriva på Facebook att man ”sitter i solen och njuter”, och inhandla fjädrar till björkris för inomhusbruk. Den som inte följer dessa ritualer, kan betecknas som onormal. De som lider av detta är dels normativisterna, som stör sig på att andra inte vårstädar och gör fint, samt de som inte kan, vill eller orkar ta sig för något alls.

En som också gillar normkritik är den numera rikskände miljöpartisten i Skövde som till sin förvåning upptäckt en lärare med tatueringar och piercingar. Helt onormalt. Det som är mest onormalt i hela historien, tänker jag, är att läraren är man och under fyrtio. De lyser annars med sin frånvaro, kanske med tanke på att lönenivån är onormal för en arbetande man.

Skolnämnden tillskrevs, men där konstaterades att det är inte är utseendet som räknas, utan kompetensen. Eleverna är nöjda med sin lärare. Förvaltningen är nöjd med sin lärare. Till och med är det kanske så att läraren ifråga bidrar till lärarkollegiets mångfald, detta ord som är motsatsen till normal. Eller kanske dess förutsättning?

Normer är inte alltid av ondo. De behövs för att skapa stabilitet i vårt gemensamma liv. En vanlig liberal tanke är att det är okej att se ut och bete sig som man vill, om det inte strider mot lagar och förordningar. Somliga fastställda i lagtext, andra är gemensamt överenskomna.
En sådan överenskommelse är talartiden i kommunfullmäktige. Det ska bli spännande om den rikskände kommunpolitikern i fortsättningen kommer att hålla sig till normal, gemensamt överenskommen talartid, eller om han fortsätter att unna sig extravaganser som han inte unnar andra.