Tyvärr kunde jag inte tjänstgöra vid stiftsfullmäktiges majsammanträde, så jag kunde inte delta i debatten omkring Egbert Schüttes (Frimodig Kyrkas) motion "Att vända trenden". Om man bortser från den vanliga av lätt pessimism anstrukna tonen, så efterfrågar motionären något viktigt.Egbert Schütte ville att stiftsstyrelsen skulle ges i uppdrag att genomföra en inventering av stiftets församlingar och distrikskyrkor i syfte att se var den nedåtgående trenden har vänt vad gäller söndagliga gudstjänstbesök vid huvudgudstjänst.
Vidare önskade han att stiftsstyrelsen skulle ges i uppdrag att identifiera och sammanställa vilka tillväxtfaktorer som är gemensamma i dessa församlingar och här gäller det både landsortsförsamlingar och församlingar i stad och tätorter i stiftet.
Denna information skulle sedan komma stiftets präster, medarbetare och förtroendevalda tillhanda.
Informationen finns. Det är bara att titta efter i Svenska kyrkans statistikdatabas,där siffror redovisats från 1995 och framåt. Detta har alla möjlighet att ta del av, menar stiftsstyrelsen.
Gott så. Men resten, då? Stiftets nuvarande arbete med främjande och tillsyn av gudstjänstlivet är omfattande. Visitationer sker med jämna mellanrum. Och när biskopen kommer, är kyrkorna säkert fulla.
Det är jättebra med gudstjänstprogrammet. Men vågar den ta fasta på den frustration som faktiskt finns bland några av våra medarbetare, som söndag efter söndag står i vapenhuset tillsammans med kantor, vaktmästare och två kyrkvärdar och undrar om tiopersonergränsen ska spräckas måhända denna söndag.
Nog krävs "långsamhet-långsiktighet-lyhördhet" , men hur länge är det lönt när landsbygden fortsätter att avfolkas. Det är ett större hot mot landsbygdspastoraten än förmodat tråkiga gudstjänster. Då hjälper inte förenklad liturgi och roligare psalmer. Inget fel med att ha bönestund med sju-åtta personer, men så länge det egentligen var tänkt för fler, blir det oundvikligen en besvikelse.
Stiftsstyrelsen anser motionen besvarad, så icke motionären och kamraten Inger Lindeskog. Hade jag deltagit i debatten, hade jag ställt frågan hur motionens intentioner "mellan raderna" har besvarats. Jag är inte alls övertygad om att så är fallet.
Karin, synd att du inte kunde vara med på stiftsfullmäktige och framföra dina synpunkter.
SvaraRaderaNaturligtvis finns gudstjänststatistiken, men det intressanta är ju vad det är som har gjort att gudstjänststatistiken pekar uppåt i de församlingar som lyckats vända en nedåtågende trend. Det kan ju både vara inspirerande och hoppingivande att ta del av deras erfaren heter och lärorikt.
Finns det gemensamma faktorer i de växande församlingarna? Är det skillnad mellan landsbygd och städer? o.s.v.
I det landsbygdspastorat där jag har fått tjänstgöra de senaste åren finns det numera två församlingar. I den ena finns en engagerad församlingskärna, som gärna sluter upp i gudstjänsterna, de har gudstjänstgrupper varje söndag, mingelfika efter varje gudstjänst och som en besökare från stan sa: "Man känner sig alltid så välkommen i den här kyrkan."
I den andra församlingen finns också några engagerade församlingsmedlemmar, men de är väldigt få och känner nog igen sig i den frustration du talar om.
När det på julottan eller Första Advent är färre gudstjänstdeltagare i kyrkbänkarna än i kören framme i koret blir det en konstig känsla för ev. tillfälliga besökare, som ju kan dyka upp vid de större helgerna. "Oj, så litet folk! Jag som trodde att det i alla fall skulle vara lite folk i kyrkan på julottan." Ingen särskilt evangeliserande upplevelse.
Och så är det ju på många håll runt om i vårt stift. Det är kris och det kan ju vändas till något gott, men då behövs det för det första ett krismedvetande och inspiration och hjälp från andra församlingar, som kanske varit i samma situation, men där det har vänt.
Det är väl just med såna här saker som stiftet kunde vara til hjälp för frösamlingsarbetet.
Mer av detta!
Kanske är en anledning till att så få kommer att så mycket annat bedöms vara lika viktigt som huvudgudtjänsten samt att prästerna inte predikar att det är ett självändamål att gå i kyrkan varje söndag, att det inte går lika bra att vara kristen hemma..tala om vad man vinner genom att gå på gudtjänsten.
SvaraRadera