söndagen den 17:e juli 2011

Agnes skriver bra om abortargumentation

Det som kännetecknar en bra krönika, tycker jag, är att man får någon form av aha-upplevelse. Antingen att man får ord på en tanke eller känsla man burit på, eller att man får en tanke att ta spjärn emot.

Just när man tror att abortdebatten tagit ut sina sista svängar, drämmer Agnes Arpi i egenskap av vikarierande ledarskribent på Expressen, till med viktiga frågor till antiabortföreningen MRO som exponerar foster i opinionssyfte:

"Men vems barn är det på bilderna? Vem gav sitt samtycke till att dessa foster skulle exponeras i politiskt syfte?
Hur är denna exponering förenlig med principer om fostrets värdighet och skyddsvärdhet?"

Den som aktivt tar ställning, bör föregå med gott exempel. Och förklara vem som har bestämmanderätt när det gäller fosters integritet.

Agnes tar också upp en viktig tråd i hur antiabortfolket ser på oss andra. Vi är inte abortförespråkare. Däremot ska de aborter som sker vara tidiga och säkra. Det är dessutom mer effektivt, tänker jag, att använda sakliga argument istället för att försöka skrämmas med dokumentära gynekologiska bilder.

Eller som Agnes skriver, "om en bild medvetandegör, avtrubbas man av hundra".
Feministbiblioteket

3 kommentarer:

  1. Nu agerar jag som jag skulle gjort om jag kunnat som ofött barn:
    Vore jag ett ofött barn som aborterats utan att det var nödvändigt, nödvändigt vore om min moders liv varit i fara, JA jag hade mer än gärna ställt upp med min bild om jag kunnat bestämma, därför att visa att jag var en människa, en människa som Gud älskade och ville skulle leva, och bestämd av Gud för en uppgift i livet, ja jag skulle vilja ställa upp på bild som ofödd, jag skulle vilja ha upprättelse för den stora synd man gjorde mot mig då man tog mitt liv, då man inte såg mig så värdefull av samhället att de kunde göra så mot mig.
    Dem som kränkte mig som människa är alla dessa som aldrig sett mig som tillräckligt värdefull att de försvarat mig, abortliberaler.


    "Men vems barn är det på bilderna? Vem gav sitt samtycke till att dessa foster skulle exponeras i politiskt syfte?
    Hur är denna exponering förenlig med principer om fostrets värdighet och skyddsvärdhet?"

    Vem gav sitt samtycke att jag skulle dödas, javisst samma människor som anser att det vore en kränkning av mig som ofödd att visa bilder på mig, men ta mitt liv har de inget emot det ifrågasätter de icke.

    SvaraRadera
  2. Att bilderna bedövar istället för väcker är ett argument som faller på sin egen orimlighet.

    SvaraRadera
  3. Jag antar att "antiabortfolket", som du kallar dem, ser varje människas rätt till sitt människovärde så viktig att de därför väljer denna typ av argumentation.
    Jag gillar inte heller metoderna, men gläds åt att debatten har blossat upp igen. Många, även icke religiösa, har upprörts av berättelserna från vådpersonal som ifrågasatt dagens tillvägagångssätt.
    Jag önskar att Svenska Kyrkan i sitt budskap om allas lika värde kunde lägga till även de ofödda.

    SvaraRadera