lördagen den 27:e augusti 2011

Partier i kyrkan. Om skillnad mellan folk och folk

Med anledning av att Moderaterna vid sin partistämma föreslås låta bli att kandidera som Moderaterna i kyrkovalet 2013, enligt DN, Kyrkans tidning med flera, har även skövdetidning SLA en ledartext med budskapet att partier i kyrkan bör förpassas till historiens skräpkammare.

Ledaren i SLA 27/8 om kyrkopolitik och moderata kyrkopolitiker innehåller några element som absolut inte bör lämnas okommenterade. Visst kan det ifrågasättas att politiska partier ”ställer upp” i kyrkovalen. I en demokrati får och bör vi ifrågasätta. Men hur stämmer det med demokratiska värderingar att påpeka olämpligheten i att kandidera för en viss grupp i ett visst sammanhang?

Vad moderat politik har med kyrkans tro, bekännelse och lära att göra får moderaterna svara på. Däremot ser jag hur moderata kyrkopolitiker i kyrkomötet med kunskap och kompetens tar ansvar för kyrkans finanser, organisation, personal – liksom för kyrkans tro och bekännelse. Framförallt är de engagerade kristna människor. Visst kan de engagera sig ändå, utan moderat partikassa.

Varför ska de då ”ställa upp” som moderater? Svaret är i en demokratisk kyrka enkel: just därför att de kan. Den grupp som samlar tillräckligt många intressenter är välkommen att kandidera i kyrkovalet. De politiska partier som ”ställer upp” gör det för att de tycker att det finns anledning till det. De företräder våra medlemmar i en organisation som lever av medlemmarnas kyrkoavgifter. Det ger trovärdighet. De har erfarenheter av näringsliv, kommun, landsting och riksdag.

I ledaren framhålls moderaterna som det parti som först ut tar steget ut ur kyrkopolitiken. Det är fel. Varken Folkpartiet Liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet ställer som partier upp i de kyrkliga valen. Att ledarskribenten inte har kontrollerat vilka nomineringsgrupper som representeras i Kyrkomötet devalverar förtroendet för hela texten som sådan, och får den att framstå som tendentiös.

Visst kan moderater, socialdemokrater och centerpartister lämna sina partier i de kyrkliga valen och kandidera för POSK, partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Men frågan är om det känns särskilt lockande efter att i åratal fått sitt kyrkliga engagemang ifrågasatt.

Svenska kyrkan behöver inte färre som engagerar sig. Vi bör vara glada för var och en som vill vara med och ta ansvar. Gud gör inte skillnad på folk och folk. Det bör vi inte heller göra.

Uppdatering 29/8: Ulf Bjereld skriver bra om det här.

12 kommentarer:

  1. Skillnaden är att moderaterna inte har aviserat någon åsikt att göra halvmesyren med "Moderater i Svenska kyrkan", såsom en del andra, ovan nämnda, partier! Man kan inte ha kakan och äta upp den!

    Vad skulle partierna tycka om att Svenska kyrkan ställer med en lista till Riksdagen? Den kan lämpligtvis utgöras av prästerskapet, enl. någon ordning, med biskopen på första plats!
    Naturligtvis med syftet att driva en kristen politik.

    SvaraRadera
  2. Mkt bra! Tack! /RJ

    SvaraRadera
  3. Sakfrågan är om partipoliska mandat skall vara grunden för att nomineras i de kyrkliga valen. Varför är det så viktigt att ha kvar "Statskyrkans" system. Det är inte lika med att det engagemang och fina arbete som utförs ifrågasätts. Absolut inte!
    Jag tycker att du övertolkar Karin. Helt rätt att vi inte skall göra skillnad på folk. Däremot bör vi kunna diskutera grunden/utgångspunkten för att kunna ställa upp som förtroendevald i Svenska kyrkan.

    Birger Rikner

    SvaraRadera
  4. Personval vore naturligtvis det bästa, både billigaste och mest demokratiska, alternativet. Om vi nu ska ha partival bör dessa partier/nomineringsgrupper inte baseras på de sekulära partiernas uppdelning utan utifrån kyrkliga sakfrågor och grundläggande teologi. Att någon är folkpartist säger ingemnting om personens tro och teologi. Jag känner själv till folkpartister inom såväl POSK som ÖKA och Frimodig Kyrka och sedan givetvis inom FISK och där till inom Humanisterna med Sturmark som främsta exemplet. På vilket sätt kan då beteckningen "folkpartist" hjälpa en väljare att förstå vad kandidaten i kyrkovalet har för bibel- eller kyrkosyn? De tre nomineringsgrupperna POSK, ÖKA och Frimodig Kyrka ger då betydligt bättre vägledning. Fast bäst vore som sagt rena personval.

    SvaraRadera
  5. Markus Holmberg28 augusti 2011 00:09

    Jag instämmer med Anonyms senaste inlägg - bortsett från att personval inte är någon bra lösning. Istället behövs flera partipolitiskt obundna grupper med tydliga program som berättar om vad gruppen vill med Svenska kyrkan. Ett kyrkomöte uppbyggt av 251 olika personliga åsikter blir bara begripligt för de initierade, som kommer att bilda "eliten". De många kyrkotillhöriga som inte är "insatta" hamnar utanför. Och valdeltagandet lär minska ännu mer.

    SvaraRadera
  6. VILL MAN INTE FATTA...
    så förstår man inte att det är fel. att i kyrkomötet
    ha ett partipolitiskt program "i ryggen" i st f att
    ha bibeln och den kristna tron såsom enda stöd.

    SvaraRadera
  7. Nu ska vi kanske inte gå i din fällan att obundna grupper löser valnomineringarna i Svenska kyrkan. Bibelsyn, människosyn m.m. är ju olika i dessa grupper precis som i partipolitiska grupper.
    Jag själv är Poskare och har själv i bland bekymmer med att "min" bibelsyn inte stämmer överens med andra poskare. T ex könsneutrala äktenskap där tycker vi inte lika för mig är detta en självklarhet för andra inte. Det viktiga är då att tydligheten ligger i antagna programförklaringar m.m. så väljaren vet vad den väljer.
    Det vilktiga är att partipolitiken kommer bort från Svenska kyrkan, den har inte där att göra längre!
    /Birger Rikner

    SvaraRadera
  8. Det bästa måste förstås vara att de som bestämmer i samhället också bestämmer i kyrkan. FiSK etc är ju på intet sätt avknoppade från moderpartierna. Allmännpolitiska partier som företräder en sekulär stat samtidigt som man har ett djupt engagemang i ett trossamfund anses enligt dig inte vara en anomali? Det är så man häpnar!

    SvaraRadera
  9. Det bästa vore direkta personval på församlingsnivå, och indirekta val på övriga nivåer, utan hänsyn tagna till evt. parti- eller grupptillhörigheter!
    Detta är knappast svårt!

    SvaraRadera
  10. Du (Karin) skriver att partipolitiska företrädare ”i åratal fått sitt kyrkliga engagemang ifrågasatt.” (Underförstått av POSK.)
    Jag tror du blandar ihop sak och person här. POSK har inget emot att människor är politiskt engagerade. Tvärtom är vi uttryckligen positiva till att människor tar ansvar i samhället, t.ex. genom partipolitiskt engagemang. Vi är också positiva till att politiskt engagerade människor tar ansvar inom den kyrkliga demokratin, vilket framgår av vårt handlingsprogram. Det finns plats för många sådana politiskt aktiva, av olika politiska schatteringar, inom POSK.

    Det vi ifrågasätter är att den allmänpolitiska tillhörigheten skulle vara en bra och relevant grund för att väljas till uppdrag i kyrkan och ta ställning till de frågor som behandlas i de kyrkliga beslutande organen.
    Politiker eller ej – POSK finns till för dem ”som vill ta ansvar som förtroendevald i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti”. Här ryms även moderater. Och andra ”partister”, från vänster till höger.
    Även folkpartister! ;-)

    Lars-Gunnar Frisk

    SvaraRadera
  11. Hade missat det här intresanta blogginlägget, men upptäcker det nu.
    Lägger märke till att alla kommentarer till Karins inlägg vänder sig mot den rest av statskyrkosystemet som kyrkliga val utifrån partipolitiska ideologier är.

    Alla verkar dessutom vara väldigt eniga om att det inte innebär ett ifrågasättande av de partipotiskt valdas kristna tro eller engagemang. Det är helt enkelt bara fel system.

    Själv är jag övertygad om att personval är det allra bästa, när det gäller val på församlings- och pastoratsnivån. Där handlar det ju om vilket förtroende församlingsmedlemmarna har för respektive person. Vilket politiskt parti vederbörande röstar på eller är engagerad i är ju fullkomligt ovidkommande, när man med Guds Andes hjälp ska verka för levande gudstjänster och hur vi ska gå vidare i att bygga en levande församlingsgemenskap, som kan betjäna medmänniskor runt omkring oss.

    Varje kandidat skulle kunna presentera sig och berätta vad man har för vision för församlingens fortsatta liv och vad man vill verka för och väljarna får rösta på de personer man tror är mest lämpliga.
    Om man ahr nomineringsgrupper cokså på lokalplanet bör alla kandidater sättas upp på en lista oxh så får man kryssa för förslagsvis fem personer som man vill rösta på.
    Ofta är det faktiskt så att man har förtroende för personer, på flera olika listor.

    På stiftsnivå och riksnivå kanske det däremot behövs olika nomineringsgrupper med ett gemensamt program, men där man kan kryssa för de personer inom nomineringsgruppen, som man har mest förtroende för.

    Har själv jobbat i en landsbygdsförsamling med ett väldigt engagerat och väl fungerande kyrkoråd. Vad var och en röstar på för politiskt parti har jag med några undantag ingen aning om, och det är ju heller inte relevant i sammanhanget. Men de är alla väldigt engagerade för församlingslivet och det är ju det som är det viktiga. Tillsammans bygger vi ett levande församlingsliv.

    Skickar som anonym för det fungerar inte med googlekontot, men ajg heter

    Rune Hjelm

    SvaraRadera
  12. Politiska partier i kyrkan är inget annat än en styggelse; företrädarna har - enligt egen utsago - likt mormonerna (som har Mormons bok och Bibeln, i deras egen översättning) både partiboken och Bibeln. Det enda rätta är att ansluta sig till de obundna grupperna i ett första steg att avskaffa den politiska styrningen av Svenska kyrkan; den bör styras av de apostoliskt vigda, lekmän samt i vissa frågor anställda tjänstemän. Kyrkan skulle spara väldigt mycket pengar på att avskaffa alla val! Och Gud skulle bli större, istället för socialdemokraternas partiprogram.

    SvaraRadera