Dagens Nyheter berättar att förvaltningsdomstolen tagit upp ett ärende angående en kvinna som utsatts för kejsarsnitt utan bedövning. Läkarna friades av hälso - och sjukvårdens ansvarsnämnd, men får alltså en varning efter domen i förvaltningsdomstolen.
Bra. Hoppas att det nu kan ses som prejudicerande - och att doktorerna nu förstår att det inte bara är omänskligt utan också olagligt att dra igång ett kejsarsnitt utan bedövning.
DN
Aftonbladet
Ändå är även läkarna bara människor och inte ofelbara...jag har så svårt att tro att de skulle göra ett kejsarsnitt utan bedövning medvetet. Frågan är om det skulle vara bättre med robotar i alla situationer där den mänskliga faktorn kan fela...eller skulle bristen på medmänsklighet och intuition göra att det oftare blev fel?
SvaraRaderaformeandallmyfriends.blogspot.com
Tjejen beskriver hur hon kände mer och mer när de skar, och hon låg och skrek. Varför slutade de inte skära när hon började skrika? Det tycker jag säger något om intuition och empati.
SvaraRaderaKanske var det så att barnet behövde räddas för att undvika att dö? Och då tycker jag inte alls att det säger något om medmänsklighet och intuition.
SvaraRaderaJag vet inget om detta fall, men när jag snittades råkade flera ut för liknande smärtkomplikationer, eftersom den vanliga bedövningsvätskan var slut och man fick använda ett alternativ.
För mig innebar det att bedövningen inte tog "ända upp" och jag fick därför också sövas (vilket man hann med eftersom det var ett akutsnitt, men inte superakut). Några andra gick det lite bättre för, men bedövningen släppte tidigt och de fick ont, och så fort barnet var ute fick de en rejäl dos bedövning rätt i magen - en bedövning som inte kunde ges medan barnet var kvar.
Inga läkare den natten önskade detta scenario, men gjorde vad de kunde för att rädda barnens liv.
Mitt barn låg på tvären och hade inte kommit ut. Kanske hade både jag och barnet dött?
Anna, och där kommer vi ju in på den intressanta frågan om kommunikation. De flesta människor drivs av en stark önskan att få förklarat för sig varför saker och ting blir som de blir, särskilt i fråga om traumatiska upplevelser. Därför vore det spännande att läsa en utredning om varför människor som skadats i vården gör anmälningar överhuvudtaget. Jag skulle gissa att ett vanligt svar på den frågan är att man faktiskt vill veta vad det var som hände egentligen. Är det så att snittet behöver göras så akut så att man inte hinner vänta på någon bedövning, inte heller söva, så behöver det förklaras för patienten. Flera gånger om. Det är möjligt att man, efter att ha fått det förklarat för sig, inte gör en anmälan.
SvaraRaderaSjälvklart vill inte någon att någon ska dö. Tror verkligen inte att sjukvårdspersonal är ett särskilt ont släkte heller. Men de har ett särskilt ansvar gentemot sina patienter, vilket blir tydligt i den särskilda tillsynsfunktion som finns.
Och i ovanstående fall fanns, efter granskning, inga ursäkter, utan påföljden blir varning.
Bra att du och ditt barn klarade er! Det är ju ytterligaren en sak som inte får inträffa - att bedövningsvätskan tar slut.
På de flesta svenska sjukhus finns ju alltid möjligheten att söva mamman om det måste gå fort. Detta används vid sk katastrofsnitt. Visar mamman att hon har jätteont under pågående operation borde hon väl kunna erbjudas narkos och få besluta själv om hon vill vara vaken med smärta eller sova beroende på HUR ont det gör. Att man använder bedövning istället för narkos är ju för hennes skull först och främst - för att hn ska kunna veta vad som händer och se sitt barn födas, men det blir ju ingen positiv upplevelse om hon har jätteont.
SvaraRadera