Just nu pågår en intressant diskussion inom fältet demokrati och öppenhet, nämligen den rätt man som medborgare har att dokumentera viktiga händelser. Det gäller förstås fotoförbudet vid sjukhus och andra vårdinrättningar. De som är skeptiska till att det fotas och filmas menar att personalens och patienternas integritet hotas på grund av att ingen på förhand vet om och i så fall var bilderna publiceras. I de flesta fall verkar det ändå vara så att föräldrar kan få ta några bilder av sitt nyfödda barn, eller att man kan skicka videohälsningar till anhöriga via mobiltelefonen direkt från vårdavdelningen.
Ett argument som anförts till förmån för förbudslinjen är att missförhållanden skulle kunna upptäckas. Det är sant och det är bra. Skandalerna runt vårdföretag eller brister i hygien och personlig omvårdnad skulle förmodligen inte komma till allmänhetens kännedom utan civilt olydigt mobilfotande. Det handlar helt enkelt om att säkra bevismaterial, så det är snarare det allmänna fotoförbudet som innebär hot mot patientsäkerheten, än anhörigas mobilkameror.
Socialstyrelsen har konstaterat att det under ett år rapporteras cirka 105 000 vårdskador, vilka leder till cirka 640 000 extra vårddygn. Nästan var tionde patient får bestående men eller funktionsnedsättning efter vårdskadan. Bakom dessa siffror döljer sig inte bara onödigt mänskligt lidande utan också betydande ekonomiska förluster. Naturligtvis vore fotoförbud ett sätt att förbättra statistiken, då alla vårdskador med all säkerhet inte rapporteras som avvikelser eller anmäls enligt Lex Maria.
Nu är de allra flesta undersköterskor, sjuksköterskor och doktorer människor med kompetens, omdöme, god vilja och personligt ansvarstagande. Den som har samvetet rent, har heller inget att frukta.
Jag har inte ens tänkt på att man inte skulle få fota på sjukhus. Självklart tar man ju inte bilder på andra patienter eller så men sig själv kan det ju vara kul att dokumentera. Jag hade faktiskt tänkt tanken att fota nästa gång jag är på BB om hygienen på toaletten är lika illa som när jag fick första barnet. Sådant kan ju vara bra att ha bild på tänkte jag så man verkligen kan visa och påtala bristen. Inte för att på något sätt straffa sjukhuset utan för att jag tycker att man som patient inte ska behöva utsättas för ev. risker som kan komma av dålig sjukhushygien...
SvaraRaderaNär jag skulle opereras i januari ville jag ha med mig min iPhone för att kunna lyssna på musik medan jag låg o väntade. För säkerhets skull ringde jag först och frågade om det var tillåtet att ha med en mobil (mest för att veta om jag behövde gömma den). Sköterskan som svarade blev villrådig och gick efter en stund för att rådfråga fler. Kom tillbaks och sa att nej, tyvärr, det var ej tillåtet. För att det stör den tekniska utrustningen? undrade jag. Nej... men för att de flesta mobiler idag har en kamera...
SvaraRaderaOk... jag hade inget intresse av att ta några kort, jag ville bara ha med mig min musik som ett lugnande medel. Lösning: En BOK måste man väl få ha med? Gick till vårt bibliotek och valde ut en pocketbok som jag ej läst och aldrig skulle komma att läsa (en Jan Guillou). Tog mått och skar med brödkniven upp en rektangel lagom att rymma iPhonen.
Dessa attribut tog jag med mig i en tygkasse, frågade bara om jag kunde ta med kassen med ett par böcker i och det var helt ok. Behövde inte gömma telefonen och ingen frågade heller. "En får inte va duuum."
Det har ju alltid varit förbjudet att fota/filma på vårdavdelningar där det finns andra patienter pga patientsäkerheten (en gång fick jag söka tillstånd för att filma i en tom och övergiven korridor) så det förändrar inte något egentligen. Vill man fota/filma skador är det i dagsläget lätt att ta upp en telefon och dokumentera. Personligen hade jag tagit med mig kameran och vägrat gå om någon hade försökt köra ut mig när mina barn föddes.
SvaraRaderaJag är sjukvårdspersonal. Jag vill absolut inte bli fotograferad av någon och med foto bli uthängd på någon blogg eller på Fb. Detta hände en barnmorska för något år sedan. Hon blev anmäld till HSN men ärendet lades ner då inget fel kunde upptäckas. Pappan la då ut henne med foto och namn på sin blogg och bedrev en veritabel hatkampanj mot henne.
SvaraRaderaJag utför många känsliga uppgifter dagligen i mitt arbete och de kräver min koncentration. Då vill jag inte sitta och vara nervös för att bli fotad också.
I veckan kom ett utslag från Socialstyrelsen som nu är vår tillsynsmyndighet. Där konstaterades att ljudupptagningar vid psykologbesök är tillåtna. Det öppnar för att spela in ljudfiler även i andra sammanhang. Det får räcka.
Hej vårdpersonal,
SvaraRaderasjälvklart vill ingen bli uthängd och hatad med bild och namn på en blogg. Det är ett problem att så sker.
Men.
Sådan är verkligheten, och det kommer ingen ifrån. Hur kan man då eliminera riskerna för att man som barnmorska ska råka ut för detta?
Ordet är kommunikation. All kommunikation blir ibland misslyckad och människor missuppfattar och missförstår varandra. Det är så att säga ett mänskligt beteende. Vi har ansvar för inte bara det vi säger, utan, inte minst när vi är i en maktposition, också hur det vi säger tas emot. Känner man som barnmorska att kommunikationen inte fungerat riktigt som det ska, och om det dessutom finns risk för att en anmälan är på lut, borde det vara en rutin att uppsöka föräldraparet och stämma av så att allt blir utrett och klart. Även om det inte finns några medicinska fel gjorda, tar HSN inte hänsyn till hur kommunikationen mellan vårdtagare och vårdgivare gått till. Antar jag.
Om man då, som vårdpersonal, själv tar på sig ansvaret att faktiskt knata iväg till BB-avdelningen för att tala med den upprörda pappan, innan han startar hatkampanjen på internet, har man vunnit mycket.
Det har man, även om den besvikna patienten inte tänker kampanja utan framlever resten av sitt liv som passivt vrak.
Jag förstår att du inte vill sitta och vara nervös för att bli fotad. Men du har ett yrke där dina beslut och handlingar rör andra människors liv och hälsa. Då ska du också kunna granskas, och då måste bevis kunna finnas. Jag menar inte att det ska finnas övervakningskameror i operationsrummen, men om en anhörig eller en patient upplever något som är klart mot hur det ska vara, då är det ett hot mot patientsäkerheten att inte få dokumentera detta. Det kan vara ett infekterat liggsår, värden med tidpunkt på en digital skärm, ostädade toaletter - eller sjukvårdspersonal utan reglementsenlig klädsel.
Att det här överhuvudtaget diskuteras tyder på en förtroendekris ínom vården, och det är i sig allvarligt.