Idag har vi högtidlighållit frivilliga dagen i Skövde. Ett antal organisationer samlades på eftermiddagen i Kyrkans hus och sen gick vi i fackeltåg genom Skövdes centrum.Fredrik Hedlund från Ideellt Forum inspirerade oss under en timma. Bland annat tryckte han på att lyfta organisationer och engagemang inom Vision 2025 - att marknadsföra Skövde som en stad där vars och ens ideella engagemang uppskattas. Man trivs där man behövs, säger Fredrik. Ingen vill vara onödig.
Helt sant! Vi skövdebor är inte bara konsumenter och arbetstagare, vi är subjekt också. Näringsliv och kommun är viktiga, men den ideella sektorn får inte glömmas bort.
Efter samlingen träffade jag bibelstudiegruppen och jag bad dem tänka på bibelord som varit och är inspirerande för dem i deras ideella engagemang i kyrkan. Flera bibelord nämndes, som pojken som var den som räckte Jesus bröden och fiskarna, förvaltaren, Hanna och Symeon i templet, och människorna som bar fram en lam man till Jesus. Eller lite mer radikalt än så: bröt upp taket och firade ner honom.
Idag hade vi kanske sagt: Okej, du som är så bra på att fira ner lama människor genom taket, kan inte du göra det en gång i veckan den här terminen?
Eller inte. Läser man om idealitet i berättelserna om Jesus ser man att det finns olika typer av engagemang. Det livslånga. Eller insatsen som tog två timmar att göra, men som blev livsavgörande för den som blev hjälpt.
Skövde Nyheter
Fel! Den ideella sektorn är inte uthållig och det kan aldrig ersätta kontinuteten som staten, kommunen, landstinget kan ge. Dessutom är det ofta inte de som behöver ideella krafter mest som får det utan det är ofta en populistisk agenda som styr. Och den är ombytlig.
SvaraRaderaFör oss i Svenska kyrkan kommer de undan för undan allt mer ekonomiskt sett bistrare tider vi går in i också medföra ett undan för undan ökande behov av frivilliga insatser.
SvaraRaderaI så fall är det ju en stor välsignelse, eftersom det då medför att också vi vanliga kristna, som inte är anställda eller förtroendevalda, också får en tydligare plats i vårt församlingsliv. Att vi behövs, som subjekt och inte bara objekt.
Ökad delaktighet, medansvar och samhörighet gör det roligare att vara kristen.
Prästkyrkan som blev arbetslagskyrka kanske nu också behöver bli församlingskyrka. Här har vi ju väldigt mycket att lära av NT och också av våra frikyrklgia syskon som har haft den situationen hela tiden.
Nu är det tid för präster och andra anställda att ta mer tid för att upptäcka, utbilda och utrusta vanliga församlingsmedlemmar, som sen kan gå in i många av de uppgifter som tidigare de anställda gjorde.
Här kan vi lära oss mycket av Willow Creek och deras synsätt att ta vara på vars och ens gåvor och passioner. Deras material "Som fisken i vattnet" och "Ge ditt bästa åt din nästa" förmedlar ett synsätt som verkar väldigt befriande och som säkert kan förlösa många gåvor in i inspirerande tjänst för Guds rike.
Varför inte utnyttja de möjligheter som kyrkans utförsbacke ger oss. Kan säkert också så småningom öka den ekumeniska gemenskapen, då vi kristna i olika samfund helt enkelt inte klarar oss på egen hand.
Och stärka bönen, då vi blir mer beroende av Gud, för att kunna gå framåt.
Vilka spännande tider som väntar! Ibland önskar man rentav att utförsbacken skulle slutta lite brantare nedåt, så att vi snabbare kommer dit, där vi ska vara; Guds folk, utrustade för att betjäna människorna i vår omgivning.
Rune