Nu återstår endast dagar innan det är dags för nomineringsval i Skara. 10 januari är det dags för Skara stifts elektorer, diakoner och präster och samlas och nominera kandidater.
I facebookgruppen Mirjam eller Mose och på bloggen mirjamellermose.blogspot.com har kandidater föreslagits och diskuterats, och de som i nuläget sagt ja till kandidatur är (med reservation för att jag inte uppfattat) Carin Åblad Lundström, Leif Nordlander, Jaqueline Björnram och Åke Bonnier.De kandidater som nämndes inledningsvis, som Mikael Mogren, Fredrik Modéus, Michael Persson, Cristina Grenholm med flera, har alla tackat nej med hänvisning till utmaningar i nuvarande position eller av familjeskäl.
Det finns ingen anledning att ifrågasätta motiven hos dem som tackar nej till kandidatur, men jag undrar ändå om Skara stift, med sin landsbygdskaraktär och med sitt avstånd till såväl storstad som teologisk fakultet, är attraktivt för en blivande biskop. När jag uttryckte dessa tankar på facebook för en tid sedan, fick jag ett surt meddelande från en skarabo som menade att jag, som präst, inte skulle uttrycka mig på det viset.
Men det som inte erkänns kan heller inte förändras. Har vi, som skarastiftare, gjort vårt för att "marknadsföra" Skara stift? Har vi utmärkt oss för något som får kollegor runt om i landet att höja på ögonbrynen och tänka - där skulle jag vilja verka som präst eller biskop!
Har Skara stift någon vision? Hittas verksamhetsplanen på stiftets hemsida? Räcker ideellt arbete och hållbar utveckling som visioner? Och vad är egentligen "skarastiftsandan", som det ibland talas om?Eller är det så att det är i församlingarna det händer? Och att stiftskansli och biskopsstol stenkastet från Skara domkyrka inte ses som attraktiva funktioner för den som "vill något"?
Här har avgående biskopen Erik Aurelius haft något att komma med. Hans inlägg i debatterna i Kyrkomötet har varit lysande, även om jag inte alltid delat hans uppfattning. Han har i sig själv förenat bibelvetaren, lutheranen och prästen till en biskop med humor och auktoritet. Tänk om någon i hans omgivning kunde ta för vana att twittra ut hans underfundigheter!
Sociala medier är dock på gång, även på stiftskansliet. Flera medarbetare syns nu på Facebook. Sedan behöver andra mål synliggöras. Vågar vi sticka ut? Konkurrera om de skarpaste pastorsadjunkterna? Vara stöd tid de pastorat som nu måste fundera över antalet kyrkobyggnader?
Kan det tänkas att det inte är stiftet, utan själva biskopsämbetet som inte längre är attraktivt? Efter att Kyrkomötet i princip har kastrerat biskoparna, tagit ifrån dem all makt och gjort dem till galjonsfigurer, så kanske det inte är så märkligt om vår kyrkas duktigaste inte längre lockas och kallas till biskopar utan istället till akademi och tjänster i Kyrkans hus i Uppsala?
SvaraRaderaKanske om biskoparna åter fick bli prästernas själavårdare, och inte blott deras domare, om de fick ta sitt ansvar för läran (där senaste ändringen i Kyrkoordningen var bra, men kan gå längre), och om de faktiskt fick vettiga uppgifter att utveckla kyrkan, och inte bara administrera stiften?
Kanske då fler skulle uppleva sig kallade till biskopar?
Prästkandidaten, jag håller inte med dig om att biskoparna inte har någon makt. De är oerhört inflytelserika via läronämnden, stiftsstyrelserna och domkapitlen, genom biskopsbreven och just som symboler för kyrkans lära och enhet.
SvaraRaderaJag hoppas det blir en kvinnlig biskop som rör om lite i grytan så det blir ordning på torpet vad kyrkan beträffar!
SvaraRaderaJulkram på dig Karin
/Svenne
Visst är väl även Staffan Grenstedt en kandidat?
SvaraRaderaAv de uppräknade kandidaterna som accepterat kandidatur har jag mest hopp om Leif Nordlander och Jaqueline Björnram baserat på deras kombination av konkret ledarskapserfarenhet och koppling till stiftet.
Hur gärna jag än skulle vilja se Carin Åblad Lundström som biskop så har väl hon inte den ledarskapserfarenhet som behövs?
Och Åke Bonnier skulle vara en otroligt inspirerande och gediget kunnig biskop, men han känns väldigt "Stockholms innerstad"?
Och som vanligt hoppas jag att valet inte avgörs av kön utan av kompetens och potential.
Är inte du nominerad, Karin? Eller har du sagt ifrån? För du är väl inte yngre än den där Mogren, och du uttrycker dej betydligt stringentare än den där Hermansson.
SvaraRaderaAnnars hoppas jag så klart på Staffan Grenstedt. EFS = Evangelium Från Skara ;o)
Jag vill lansera Johan Blix - kyrkoherde i Täby och kontraktsprost i Roslags kontrakt.
SvaraRaderaEn erfaren, duktig, inspirerande och omtyckt ledare. Han leder en mycket stor och blomstrande församling. Täby församling har ett otroligt aktivt liv med en expanderande ungdomsverksamhet och nya verksamheter som når andra än de vanliga ”kyrkbänksnötarna”. Johan är den sortens ledare som låter enskildas initiativ blomma och ser till att de passar in i den totala bilden.
Han har även anlitats som "konfliktlösare" i andra församlingar.
hans bakgrund som kyrkoherde i församlingar som Hagfors, Dalby och Stigtomta.
Han har en tydlig teologisk profil och betonar starkt behovet av möten mellan människor (inom och utom kyrkan) och dialog - även med andra religioner.
Johan är brett och djupt förankrad inom om teologi, tro, ledarskap, kyrkokunskap och kyrkorätt.
Mer info finns på: http://johanblix.se/?page_id=2