Det var den 81-årige mannens sista önskan att hunden skulle få vara med vid begravningen. Men kyrkoherden i Kropps församling säger nej med hänsyn till allergirisken och menar att man skulle behöva sanera kyrkorummet efteråt.
Jag kan tänka mig att det finns flera vid begravningar förekommande växtarter som är minst lika allergena som hundar. Inte saneras väl kyrkorummet för att en påsklilja varit närvarande?
Läs mer på kyrkanstidning.se
Sveriges Radio och Lotta Bromé
Man får ju inte ta med sig hunden till himlen.
SvaraRaderaSå varför kan man inte få ta med den till Kyrkan i alla fall. Prästen kanske inte är immun för
kritik? Låt den byråkratiska utredningen sätta igång. Ännu ett ämne för omtolkning.
Som min make skrev på sin facebook… Kh i Kropp skulle behöva göra en pudel!
SvaraRaderaNu är ju problematiken inte fullt så enkel. Även om man förstår (är själv hängiven hundägare)önskemålet, så måste man nog tänka tanken hela vägen först. Det är ju inget behov för hunden och rimligtvis inget behov för den döde. Alltså är det för änkan som behovet föreligger. Och kanske skulle hon då behövt pastoral hjälp att kunna se att det var hennes (och de övriga människornas i kyrkan) stund. Hunden hade redan tagit farväl (det gör hundar mycket påtagligt även om de bara känner sorgen genom matte). Att i stället få "hjälpen" att slå upp det i massmedia kan ju vara en björntjänst mot både henne och kyrkan. Församlingen måste rimligtvis se att det som tycks lösa ett problem kan orsaka andra problem. Var går gränsen för husdjur som skall få vara med i kyrkan? Är den här möjligheten något som skall "torgföras" (behövs inte nu, det har tidningarna sett till att göra redan)? Osv,osv.
SvaraRaderaDet är lätt att falla i snyft, men det är inte alltid klokt.
Jag tillhör en av de som tycker att kyrkoherdens beslut är välgrundat. Som Karin säger bör man tänka över växtarter väldigt väl i kyrkan. Likadant när det gäller parfym och andra starka lukter. Men det finns många människor som bär på en överkänslighet mot pälsdjur. Hur respektfullt är det mot dessa människor att ha en hund i inne i kyrkan? Hur vet man förövrigt att det bland besökarna till begravning, såvida det är en öppen begravning, inte är allergiker och kanske blir allvarligt sjuka om det finns en hund i kyrkan?
SvaraRaderaMig veterligen kan hundhår sitta kvar väldigt länge i ett rum. Men det kanske är så det ska vara? Att den öppna demokratiska folkkyrkan bara är öppen för icke-allergiker?
/A
Kyrkoherdens argument var "allergi".
SvaraRaderaDet skulle innebära att jag som har fyra katter och tre hundar inte skulle vara välkommen i kyrkan i den församlingen. Jag bör ju med mig en mängd allergener från mina djur.
Och jag sitter ju på platser där andra kommer att sitta. (En hund sitter ju inte i kyrkbänken.)
Och hur är det med t ex parfymer? Eftersom en del är överkänsliga mot starka dofter kanske de människorna som har lite för mycket parfym nekas tillträde till kyrkan?
Jag är allergisk mot dumhet. Då skulle jag ändå inte kunna vara i samma kyrka som den kyrkoherden - jag skulle kunna få utslag.
En rätt enkel lösning, vore ju att ha begravningen utomhus. Kanske rentav vid graven? För jag tror nog, att ett eventuellt hundförbud på kyrkogården, utan större diskussion skulle kunna sättas åt sidan i en situation som denna.
SvaraRadera/Sven F.
Påskliljor brukar visserligen sitta lite mer still än en hund, fast det är inte det som gör skillnaden.
SvaraRaderaI det här fallet hade visst både kyrkoherden och kvinnan var sin lösning på problemet, dels att gudstjänsten hölls på kyrkogården, dels på parkeringen, men kommunikationen fungerade tydligen inte så bra dem emellan. Alltså fanns det lösningar som båda parter valde att inte gå vidare med och istället i sin besvikelse föra diskussion i media istället. Tråkigt!
Kanske det kan komma ett gott samtal ur det här, för det är knappast ett enstaka problem, utan borde förekomma lite då och då.
/Kristian Yngvesson