lördag 3 mars 2012

Krönika om biskopsvalet. Skövde Nyheter 29/2 2012

Medan Sveriges kommande statschef utsetts redan i livmodern är det en mer omständig procedur att få fram en ny biskop i Skara stift som efterträdare till Erik Aurelius. Det har varit en lång process där kriterier och sökprofil diskuterats. Frågan om biskopens kön är trist nog fortfarande aktuell. Det finns röster som höjs för att vi absolut måste ha en kvinna som ny biskop, precis som det finns de som säger att vi absolut måste ha en man. Jag vänder mig med emfas mot båda resonemangen.

Sedan 1958 har kvinnor och män kunnat vigas till präster och därmed också till biskopar i Svenska kyrkan. Trots det, var det inte förrän 1970 som Margit Sahlin som första kvinna blev kyrkoherde, 1990 som Caroline Krook blev den första domprosten, och 1997 som Christina Odenberg biskopsvigdes för Lunds stift. År 2000 var 31 % av Svenska kyrkans präster kvinnor, och i nuvarande biskopskollegiet finns elva män och tre kvinnor.

Jämställdhet på djupet uppnås inte genom att biskopsstolar eller andra ledarpositioner öronmärks för kvinnor utan hänsyn till andra kriterier än könskriteriet. Min erfarenhet från biskopsval är att kvinnor tenderar att tacka nej till kandidatur i högre utsträckning än vad män gör, och det är ett bekymmer. Kvinnor behöver kliva fram och ta ansvar på alla nivåer i samhället.

Ett ytterligare argument för att inte ”inkvotera” en kvinna, är att vi inte ska upprepa historiens misstag. Att kvinnor hållits tillbaka i årtionden, ger inte skäl till att vi nu ska hålla tillbaka män. Kön är inget kriterium för att vara en bra biskopskandidat. Det är det för kvinnoprästmotståndarna. Låt oss inte hamna i den fällan.

4 kommentarer:

  1. Jag ogillar starkt avslutningen av din text. Det låter som om "kvinnoprästmotståndarna" tycker att en manlig kandidat automatiskt är bra, eller som om kön är det viktigaste kriteriet när ny biskop skall väljas. Det är naturligtvis inte sant. Frågar man "kvinnoprästmotståndarna" om hur en god biskop bör vara får man dock helt andra svar än vad som är vanligt i dag. Tonvikten ligger på viljan att förkunna ett rent och klart Guds Ord, att vara en herde för sin hjord, att verka för mission, och mera sådant.
    Ty den grupp som du försöker förringa genom att fästa epitetet "kvinnoprästmotståndare" på dem, är en grupp som tar det noga med Guds Ord och läser Ordet minst varje morgon och kväll, de går i kyrkan varje söndag, inte av tvång eller för att visa upp sig utan för att de behöver det. De ger mycket pengar åt mission, där den ännu existerar. De har omtanke om sin nästa, främst om deras eviga väl, och de ner för dem. De har fel och brister och är medvetna om dem, och ber Gud om förlåtelse för sina synder. De lever sina liv i Jesus Kristus och vill inget hellre än att en dag få vara hos honom för evigt.
    De vet också att den som vill följa Jesus får räkna med att bli ifrågasatta, men de vill inte vika från vad Guds Ord säger även om de blir hånade för detta.
    Jag tycker att de förtjänar mer respekt och mindre förlöjligande.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar starkt avslutningen av din text. Ja, resten också. Även om jag ömmar starkt för de gammaltroende. För visst är det så att om man anser att kvinnor inte kan vara präster eller biskopar så spelar kön roll. Och vi som anser att kön inte skall spela roll får ju då ta skeden i vacker hand och stå för vår åsikt, och inte låta kön spela roll.

    SvaraRadera
  3. Kyrkoordningen säger oavsett kön. Om man ska följa krav på kön borde nog person med det tredje könet föreslås.
    Jag tycker det är under all värdighet att en präst inte för fram andra synpunkter på en biskopskandidat än frågan om könets vara eller inte vara.

    SvaraRadera