"Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda och återkomma till Kyrkomötet med förslag på en paragraf om barnkonsekvensanalys att införas i kyrkoordningen."
Nu återkommer alltså Kyrkostyrelsen med sitt förslag. I skrivelsen 2012:3 (Ändringar i kyrkoordningen m.m) föreslås att "det införs krav på att barnkonsekvensanalyser ska göras i beredningsskedet av ärenden inför beslut, i såväl församlingar, stift som på nationell nivå. Vidare föreslås en bestämmelse om att barnens perspektiv utifrån en barnkonsekvensanalys ska beaktas i församlingsinstruktionens pastorala program."
Mycket bra. Jag läser remissinstansernas yttranden och konstaterar att några tycker det är onödigt, andra vill ha mer. Det jag tycker är viktigast är Svenska kyrkans Ungas synpunkter. De tror att det är en riktig slutsats att arbetet med barnkonventionen måste byggas in i grundläggande styrdokument.
Några undrar hur detta rent praktiskt ska gå till. Kyrkostyrelsen har under våren 2012 tagit fram en Handbok för barnkonsekvensanalys i Svenska kyrkan, och den innehåller flera analysmodeller som kan användas. Analyserna ska genomföras med hög kvalitet, och kan till exempel vara att använda en checklista, organisera hearings eller att föra strukturerade samtal i grupp. Här tänker jag Svenska kyrkans Unga som en självklar resurs för kyrkoråd och ledningsgrupper!
Beslut fattas i november.
Läs hela motionen 2009:55
Läs hela skrivelsen KsSkr 2012:3
Ja, även äktenskapsdeformen 2009 hade gärna fått barnkonsekvensanalyseras. Att Svenska kyrkan, för att hbt-personer inte skulle känna sej kränkta, plötsligt förkunnade att det inte finns någon som helst vare sej gudomlig, sociologisk eller biologisk vits med att ha en pappa (bortsett från själva avlingen då) var faktiskt att gå ett steg för långt. (Av bara farten förnekades ju vitsen med att ha en mamma, bortsett från själva graviditeten och förlossningsarbetet). Jfr den politiskt korrekta rådgivningen i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/wendela/article15143898.ab som jag antar att även kyrkans ledning och Karin Långström Vinge instämmer i. Hur absurt det än blir att beskriva könet som totalt irrelevant t.o.m. i könsliv och föräldraskap!
SvaraRaderaÄrkebiskopens tosiga utsaga från i vintras om att även han nu insett att även folk som föder sitt barn kan vara barnets pappa(!!!) - http://www.dn.se/debatt/jag-har-sjalv-andrat-asikt-om-steriliseringarna - och att de otaliga kyrkomedlemmar som likt mej fortfarande inte tror det vill Tvångssterilisera folk (alltså tvinga kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna) - och dylika queergnostiska tokerier borde också barnkonsekvensanalyseras bättre. Snacka om att frammana könsidentitetsstörningar bland våra barn och ungdomar! Nu kan inte min dotter säkert veta att hon är en riktig kvinna ens den dag hon ev. föder sitt första barn. Tror nån att Karin Långström Vinge egentligen är en karl eller att jag egentligen är en kvinna kan vi inte längre motbevisa dom, bara hävda tolkningsföreträde och påstå att vi själva "upplever oss" si eller så. Utan att kunna följa Lars F Eklund i allt, måste jag säga att han har en stor, stor poäng beträffande den alltmer tragikomiska begreppsförvirringen: http://www.livochratt.se/bristen-pa-kritisk-granskning-av-rfsl-inget-att-vara-stolt-over/